Lightroom och FaceBook

Japp!
Jag hittade en plugin till Lightroom
här som exporterar bilder direkt till facebook. Coolt...

Bara för att motivet är lite roligt

Bilden suger på fler plan än jag orkar räkna upp, men motivet är roligt, och hästens min är faktiskt obetalbar.

Alltså: Foto helt utan konstnärliga poänger!

Trevlig bakgrundsbild

Häromdagen tog jag den här bilden nästan hemma. Den får bli ny bakgrundsbild på datorn. Den är helt karismalös, helt livlös, men ganska trivsam och harmonisk, tycker jag.

Jag har, i Lightroom 2.2, ökat svärtan en hel del, gjort bilden en smula kallare, och, precis över bara den röda plantan, dragit upp temperaturen och färgmättnaden, medan jag, i hörnpartierna, har dragit ner färgmättnaden, för att den röda busken ska bli mer framträdande, och de gråare partierna ska bli mer inramning och mindre motiv. Och för att bilden ska se ut som jag såg den när jag tog den. Möjligheten att ändra inställningar för valda delar av bilden och inte bara för allt gör en enorm skillnad med vad som är möjligt i Lightroom 2 mot första versionen. 

Jag inser att jag behöver träna ganska mycket på att se inte bara motivet, utan hela bilden, vilket, som jag förstått det, är ett klassiskt amatörfel, och något som förstör många bilder jag tar. 

Ännu mer om glamour-retusch

Jan gav mig ett par fina tips i en kommentar till förra inlägget på temat. Ett av dem var att använda surface-blur istället för någon av de andra, eftersom det skulle kvarlämna linjer. Det där vore ju strålande, om t.ex linjerna i pannan och runt ögonen blev kvar, medan huden emellan blev fin.

Ett problem bara.

Ojämnheterna i hyn syns mycket mer än linjerna, och det gör att för att bli av med ojämnheterna måste jag ändå elda på så brutalt att alla linjer försvinner. Ögonen är iofs fortfarande skarpa, men det hjälper föga. 

Jag har noterat, efter att ha kollat runt lite, bland annat i min bok, att folk generellt gör den här typen av retusch på folk som redan varit i händer på duktiga människor med smink. Och dessutom i allmänhet har bra hy från början. Och som inte utsätts för det elakaste ljuset man kan tänka sig. Och det är ju, när man tänker efter, rätt naturligt. 

Jag har ganska svårt att se skillnad på före- och efter-bilderna i min bok, vilket ju säger en del om magnituden.

Tyvärr har jag alldeles för dålig koll på photoshop för att ta till mig tips nummer två, som löd:

"Lägg en svartvit kopia av originalet i ett lager ovanför det retuscherade resultatet. Sätt lageralternativt till luminosity. Lägg till en lagermask och på olika sätt återför (måla med olika penslar t ex) önskade strukturer på valda delar. På det här sättet kan man växla lite mellan före och efter och undvika ett alltför retuscherat intryck."

Jag får helt enkelt läsa min bok ordentligt. Jag tror inte jag får min retusch så mycket bättre med de kunskaper och färdigheter jag har idag.

Tillägg: Alltså, surface blur var bra. Det var bara jag som inte fattat. Det funkar inte för att behålla linjer i pannan, eller runt ögonen, men det behåller ögonen, och det behåller näsvingens linje mot kinden, till exempel, och det gjorde resultatet bättre.

Hur gör man, Egentligen?

Det är en fråga jag snart ska ha svaret på. Av svärföräldrarna förärades jag boken Photoshop CS4 for photografers i julklapp.

Den är jättetjock, och har massor av fina bilder. I färg. Och en DVD. 

Nu djävlar!

Och de har ett speciellt kapitel som visar exakt hur man gör det jag försökte göra nyligen av retuschering. Fast, han lovar att man ska ha något som ter sig "vagualy human" när man är klar. Det låter lovande tycker jag. Så fort familjen tillåter ska jag prova!

Gamla bilder som legat

Jag hittade precis tre bilder jag tog i augusti, med tanken att de skulle in här, med rubriken Dagens Skörd.

Lite vemodigt är det att se duggregn, tre plusgrader, en järngrå himmel och inte ett grönt löv så långt ögat når, en nästan monokrom värld, och samtidigt hitta värmen i bilderna...

Regler

Ofta hör man folk felcitera uttrycket "Om du vet vilka regler som gäller, vet du också vilka du kan strunta i" som "Om du vet vilka regler som gäller, kan du strunta i dem". Det finns en subtil skillnad.

Jag läste precis ett inlägg på Moderskeppet om en fotograf och hans bok.

När det gäller foto har "reglerna" i allmänhet uppkommit därför att någon hittat mönster i vad som funkar och blir bra. Att bryta mot de reglerna kan, om man gör det medvetet och har en tanke med regelbrottet bli väldigt effektfullt. Om man inte vet vilka regler som gäller, får man inte en sned horizont för att man vill bryta regler och vara nyskapande, utan därför att man inte begriper bättre. Det är en ganska markant skillnad.

Jag vill lära mig reglerna, och jag vill lära mig det tekniska verktyg jag har för att skapa mina bilder, inte för att nödvändigtvis följa reglerna, eller för att tekniskt bra bilder är målet, utan för att komma förbi det. Jag vill komma dithän att jag inte behöver reflektera över tekniken eller "Hm. Hur var det nu skuggorna borde fall för att få fram det där i ansiktet", utan kan lägga min energi på att se bilden som den kan bli, och sedan låta tekniken gå av sig själv.

Det finns liksom tre stadier av fotografering.
1. man Tar Kort (kompaktkamera och semesterbilder med sned horizont, och avklippta fötter eller huvuden, beroende på kameratyp)
2. man tar hyfsat bra bilder tekniskt, och man följer reglerna, och man tar ok bilder, som dock saknar allt av nyskapande. Man FÖLJER ju reglerna, sedan man lärt sig dem!
3. man tar BRA bilder, därför att man kan vara nyskapande och samtidigt veta vad som funkar och vad som inte gör det.

Det är rätt långt till steg 3. Fotosessionen i studio nyligen var nog väldigt typiskt steg 2. Knappt.

Samma bild?

En bild som jag tyckt mycket om så länge jag kan minnas är en bild som min far tog för drygt 30 år sedan. Hans bild lyser naturligtvis av proffsig komposition, stilistisk bakgrund och vacker exponering och är tagen med helt analog kamera.
Jag har emellanåt försökt ta om hans bilder. Lite som ett pedagogiskt trick. Som i "Här har jag en bra bild. Kan jag ta en likadan? Om jag försöker och misslyckas, vad är skillnaden mellan min och den som var bra? Vad behöver jag förändra och lära mig se?"

Emellanåt lyckas jag dock rätt ok.

Framförallt är det lite roligt.

Jag har...

1. ...beskurit båda bilderna. Den gamla mycket kraftigare än den nya
2. ...gjort min bild svartsjuk
3. ...scannat den gamla bilden från papperskopia, vilket förtagit mycket bildkvalitet
   

En sak jag lärt mig nu, är att jag inte tittat på de gamla bilderna ordentligt förr. Jag går ut, ser vad jag tror är den gamla bilden, försöker ta den, och kommer hem och ser att jag mindes alldeles tokigt. Jag har en inre bild som skapats över rätt många år av hur min fars (eller mors, hon är också duktig!) bild såg ut, men den stämmer inte med verkligheten, och den jag försöker ta är en som är likadan som den i mitt huvud, och den är inte lika bra. Det ser jag när jag kommer hem.

Jaja...
Jag lär mig väl något. Som att en fin bakgrund på rätt sätt ibland är rätt fint.

Och jag lär mig en annan dag, för jag har inget vettigt normalobjektiv som är roligt att ta bilder med...

Paus?

Det är nog dags för fotopaus.
När jag tittar på bilderna från i söndags en gång till, så ser jag att det nog faktiskt bara är ett snäpp roligare än skolfoton. Det är inte bra. Det är inte inspirerat. Det är inte spännande. Det är inte karismatiskt. Det är inte roligt att titta på. Det är...

Tråkigt.

Många vänner är fina vänner och säger att bilderna är fina. Då blir man glad. Någon vän är ärlig och berättar att det faktiskt suger. Det är förtroende från någon som vet att man vill bli bättre...

Dags att ta en paus. Ännu ett trasigt objektiv var ett omen...

Lite mer retusch

Och i en andra runda, med samma bild som nedan, blev det såhär. Jag har satsat på att vara en smula sparsammare, men ändå få bort det som inte skulle vara där. Resultatet tycker jag är bättre, men ja, det ser fortfarande lite "vax med sprayfärg" ut.

Fotoplaner för kvällen

• Retuschera bilder på nästa modell


• Seriöst försöka hitta en detaljerad guide som beskriver hur man skruvar ihop ett Canon EF 50 1,8/II

Ja, det höll alltså inte alls, som jag trodde det gjorde, när jag snubblade på en sladd i söndags. Jag trodde det var ok, för det funkade att plåta med. När jag idag skulle byta glugg satt den fast. Något i bakänden hade gått sönder i söndags, och det var inte utan våld jag fick loss det. Mest lirkande, och vridande i MF-läge, men det räckte inte. När jag till slut fick av det ramlade delar ur det.

Nu MÅSTE jag få ihop det som ligger i delar sedan tidigare. Jag har inte råd med ett nytt just nu, fast de är "billiga", men jag har verkligen inte lust att var utan.

DJÄVLA SKIT!!!!!

Någon som har ett över att sälja billigt?

Glamour-retusch enligt Isidor

Såhär har jag alltså gjort, efter att jag tittade på
Photoshop-Face Smothingفوتوشوب تنعيم الوجه

Det här är det enda jag vet. Jag vet att många pysslar med sånt här mycket mer än jag, och ni är hjärtligt välkomna att tipsa om bättre tekniker.


1.
Öppna bilden i Photoshop
2.
Kopiera det enda lagret
3.
Välj det nya lagret och plocka fram Gaussisk oskärpa i menyn Filter/Oskärpa... Äh. Vi tar det på engelskt Photoshop istället, för det är en sån version jag har.
4.
Dra i reglaget precis så mycket att bilden i det här lagret blir så suddig att alla ojämnheter i huden försvinner. Inte mer. Helst ska alla konturer och t.ex linjer i pannan finnas kvar.
5.
Skapa en Layer Mask*
6.
Fyll hela masken med svart färg med hjälp av spannen**, (bucket tool)
7.
Plocka fram en lagom grov spray-pensel (Brush Tool). Med den upplösning på bilder jag använde var ca 200 pixlar bred lagom, men det varierade.
8.
När du nu sprayar mjukt med din Brush Tool, kommer du att se hur du kan måla ut jämn hy.


Prova några gånger, justera penselns genomskinlighet (Opacity) och, när du känner dig klar, hela sudd-lagrets genomskinlighet. Jag märkte att olika delar av modellen behövde olika inställningar för pensel och lite sådant, och då kan man med fördel använda olika sudd-lager med olika grad av suddighet och genomskinlighet.





* I lager-fönstret finns längst ner en liten ikon i form av en kvadrat med en cirkel i. Klickar du på den, får du upp en extra ruta på ditt lager, som visar masken. Jag är verkligen inte expert på Photoshop, men en Layer Mask kan betraktas som en svartvit bild som styr hur och vad i det här lagret som ska synas, och vad som ska vara osynligt och hur mycket, på en skala från vitt till svart, där svart är helt transparent och vitt är helt otransparent. Medelgrått gör alltså lagret halvgenomskinligt.

** Hink, om du bor norr om Kristianstad.

Glamour-retusch

Idag har jag, för första gången någonsin faktiskt, roat mig med lite glamour-retusch. En av modellerna i söndags hade inte perfekt hy, vilket ju ytterst få har, och dessutom utsatte jag henne för ljus som i flera fall maximalt framhävde dessa små yttre brister hos en i övrigt mycket vacker tjej.

Så, för att göra henne lite rättvisa och ge henne det snyggaste jag kunde, provade jag lite retusch i Photoshop CS4.

Före


Efter


Man skulle lätt kunna hävda att jag tagit i för mycket. Det var en svår avvägning att få bort det som inte var snyggt, mot att få en hy som faktiskt såg ut att var skulpterad i vax, och sedan målad med air-brush-puder.

Ett recept steg för steg kommer under kvällen!

Dagen i studio

I söndags var alltså den Stora Dagen av hyrd studio för mig och Cinks. Studion var fin, och vill du ha tips så kan jag rekommendera den.
1500 spänn för en dag, och då ingick ALLT. Inklusive fläkt.
Det var först och främst sjukt roligt. Min svägerska som kan lite mer om smink och hår än de flesta, men kanske inte riktigt är proffs, var där och gjorde nytta. Hon gjorde rejält med nytta även framför kameran, liksom en annan tjej jag bjudit in. Cinks och F kunde tyvärr inte komma förrän efter lunch, men det innebar ju att jag fick leka desto mer. Lite synd att det inte blev mer lugnt samarbete med Cinks bara, för hon är duktig och tänker efter.
Flera bilder blev nog vad jag faktiskt tycker är bra, men...
Jag tog för många bilder. På tok för många. Jag tänkte inte efter, komponerade, regisserade och flyttade lampor, utan tog många bilder. Det är inte rätt.
Några lärdomar till nästa gång:

1. Planera detaljerat i förväg.
Jag har faktiskt inte den rutinen och kompetensen att jag kan göra det på plats. Jag har inte erfarenheten att improvisera och se bilderna bra där jag står, och samtidigt tänka på allt som behövs för att få till bland annat rätt ljus. Blixtarna flyttades för lite, och det blev för lite variation, och det fick till följd att de jättemånga bilderna blev väldigt lika. Det är rätt onödigt att ta hundra likadana dåliga exponeringar.

2. Ta en bild i taget.
Ta bara en bild i taget. Titta på den bilden, tänk efter. Analysera ljuset och posen och kompositionen för varje bild. Bilderna blir inte suddiga i den miljön, tekniken löser sådant, och det finns utrymme att ta sig tid att göra rätt. Det är inte hund eller ett småbarn som springer runt och måste fångas i flykten. Det är anmärkningsvärt hur länge en ung, stark tjej kan stå på ett ben i höga klackar!



Och Cinks, du var skitsnygg! Vi ska ta fler bilder på dig nästa gång!


Nej, det kommer inga bilder här, eftersom jag inte vill ha ansikten i den här bloggen. Jag kan dock, på en mer privat basis, gärna lämna länk till ett webalbum, så fort jag har ett. Ännu har jag inte hunnit ens importera bilderna till lightroom.

Nu har det kommit!

Nu har mitt nya objektiv kommit och jag är så glad. Bildstabilisatorn gör en märkbar skillnad, även om den inte räcker för att få till bra bilder inomhus med ISO 100 och ett skuttande barn.

Och Posten hade som vanligt fuckat upp, men det var ju väntat, och löste sig smidigt för mig ändå.

Shopping Spree

Jag har precis shoppat loss!
Canon EF 70-300mm f/4.0-5.6 IS USM Lens

Vacker morgon

Jag kom tidigt till jobbet imorse. Det var en vacker morgon, och jag blev tvungen att vända och gå tillbaka till st Eriksbron spara soluppgången.

Fotostudio

idag har jag, tillsammans med Cinks bokat en fotostudio.
Planen är att få bilder på varandra och Cinks F och kanske några andra vänner som är villiga att Ställa Upp.

Fan va kul!!!

Höst och dåligt

I förrgår var jag och några vänner ute på barnvagnspromenad och beskådade det sällsynta fenomenet Vacker Höstdag. Fast skönheten var begränsad till korta tidsintervall.

Jag tog sjukt många riktigt dåliga bilder. Jag undrar nu bara... Varför?

Det är ju bara en massa jobb med att gallra sedan.

Och idag slog jag, som vanligt, sönder ett 50mm-objektiv men jag tror jag fick ihop det igen. Och jag har ju ett i reserv också.

Proffs!

Bilderna jag tog för ett tag sedan finns nu publicerade. Min arbetsgivare har i princip uteslutande valt att använda mina bilder till företagets hemsida. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Det mest ansikten, men även några exempel på klassisk Stock. Som muggarna som diskret presenterar sin logga bredvid ett hörn av Microsofts kursmaterial.

Min egen nuna figurerar ironiskt nog på väldigt många sidor, där en viss stapel av porträtt använts i marginalen, och jag hamnade överst.

Den som gjort sidan har också valt ut en handfull bilder som inte alls var ämnade för hemsidan, men slutresultatet blev bra. Jag är helt enkelt inte en stor designer. Jag hade aldrig trott att de bilderna skulle bli snygga på ett sånt sätt som de användes, men han som gjorde det såg det, och gjorde ett fint jobb.

Stolt...

Sportskytte SM

Under några dagar fram till igår har det varit Sportskytte-SM i Stockholm. Nej, det har inte lyckats konkurrera med OS i DN:s sportbilaga. Det var faktiskt oerhört sparsamt med motiv. Anmärkningsvärt sparsamt. Pistolskytte är helt enkelt inte mycket av en publiksport!

Fast den här tycker jag ändå fångade stämningen och sånt.

Foto i barnböcker

Mycket av de barnböcker vi har hemma, som vi antingen köpt, fått i present, eller helt enkelt har kvar från den egna barndomen, håller hög klass på många plan. Utom när det gäller foto. Flera av dem är faktiskt skrämmande amatörmässigt tagna. Det kan till exempel gälla foton på djur, där fokus inte ligger i ögonen, utan på halsen, en decimeter längre bak. Emellanåt är ljuset helt bedrövligt eller också är det något annat. De är inte bra.

Varför kan man inte vara nog med foton till barn?

En framtida modell? (VARNING!!! Ohejdat föräldraskryt!)

Lillkatten är fortfarande barnsligt(!) förtjust i de Rosa Skorna han själv valde i affären häromdagen. Han vill ha dem jämt, och när kameran kom fram presenterade han ett helt nytt drag. Han vill ha dem på bild. Han poserade, pekade på sina skor, pekade på kameran och var väldigt, väldigt tydlig med att det var skorna det gällde. När det klickat ett par gånger sprang han runt tillbaksidan av kameran och godkände, efter noggrann inspektion, resultatet.

Jag är helt omåttligt stolt!
Han poserade.
Han har förstått hur kameran funkar. Att det är med den man tar bilderna som sedan syns på datorn.
Han nöjde sig inte med vilka skitbilder som helst!

Proffs!

Rent tekniskt är jag faktiskt ett proffs. Jag har fotograferat på betald arbetstid på explicit uppdrag av vår VD. Stock. Bilder som är tänkta att användas till företagets hemsida.

Det är smickrande och roligt och jag blev rätt nöjd med resultatet. Föreställ er de loggor jag retuscherat bort från muggen och pennan, bara, så blir det roligare på en kommersiell hemsida.

Muggen-och-pennan är plåtade på älsklingsfavvofiket, och muggen innehåller faktiskt min morgonlatte. Jag fick den i jobbets mugg med logga, så att jag kunde ta bilden i deras fönster. De har, såklart, ett panoramafönster mot gatan, som alla fik, och en bänkskiva och barstolar. Där stog prylarna bra, tyckte jag.

Det finns såklart fler bilder. Bilder på folk som diskuterar något tekniskt framför en dator, t.ex, medan solljuset flödar in genom fönstret. Folk som, "naturligt avslappnade" sitter och fikar med en mugg med logga på. Min arbetsgivare har alltid varit noga med att inte använda modeller, utan de egna anställda, och inte bara av snålhet. Man vill visa upp något äkta. Det känns bättre att stå på arbetsmarknadsdagar och veta vad människorna på bilderna heter.

Ja, tack! Som alltid, all konstruktiv kritik emottages tacksamt, och nu, när jag är proffs, väntar jag mig tuffare kommentarer!

Vackra människor!

Det har varit tyst här ett tag, helt enkelt eftersom kameran legat på hyllan när jag inte haft tid att göra något kreativt, men...

Förra veckan var det EuroPride i Stockholm, och den avslutades sedvanligt med en enorm parad. 45000 människor deltog, och i storleksordningen 150 riktiga ekipage var med. Denna parad var en fotografs våta dröm, bortsett från vädret. Det var en aldrig sinande flod av ambitiösa, spektakulära, exhibitionistiska motiv. Var och varannan utklädd människa stannade till och poserade när de såg en kamera, och jag viftade glatt med min och tackade fint efter varje bild. Efter var och en av de ca fyra hundra bilderna jag tog. Ljuset var dock taskigt och de flesta bilderna blev, som väntat, i bästa fall mediokra, men en blev bra. En är jag riktigt nöjd med. Och en bild som man är riktigt riktigt nöjd med är värd tusen kastade exponeringar!

I övrigt vill jag passa på att säga att hela paraden var Glädje. Alla människor, till och med de fula var vackra och glada och man blev väldigt glad av att se den!

Idealkameran

Häromdagen slog kattmamman en snabbflukt på DN:s kameratips inför semester. Hon konstaterade ganska snabbat att en Sony Cybershot var precis vad hon borde ha.

Vilken tur. Det är ju precis den kompaktisen vi har!

Födelsedagspresent

Moder natur gav mig ett rådjurskid i födelsedagspresent. Rådjurshonor springer ifrån faror och lämnar sina ungar i hopp om att dra till sig uppmärksamheten. Det funkar dåligt på människor som dock inte är så stora hot när vi kommer gående.
Den här var fortfarande våt (nej, jag kände inte) och måste ha varit precis alldeles nyfödd. Den låg helt stilla och tittade på mig och poserade lite. Till synes helt oberörd.

Fast 50mm och inte alltför liten bländare. Jag ville inte ta risken att sumpa bilden med ett för kort skärpedjup...

VANN!!!

Jag vann en fototävling. Hurra!
Eftersom jag försöker hålla mitt namn så långt från bloggen det går kan jag ju inte berätta vilken, men jag vann och nu får jag prylar för 500 spänn från nätbutiken ifråga...

HURRA!

Lite bilder, bara för att jag kunde

Jag var tvungen att prova.
Det blev ett för kort skärpedjup på bilen, och kottarna är lite för hårt ljus. Skuggorna är mörka och de ljusa partierna är lite överexponerade. Suck.
Men jag har lärt mig till nästa gång. Fast på sista kottebilden blev det lite kul att allt är vitt, utom den strimma grus som ligger i skuggan.

Återigen: Är det här konst (om än dålig) eller bara tur*?








* Eller kanske otur...

Vatten i glas...

Första maj lade jag upp de här bilderna. Nu har jag petat lite i dem, och fixat och donat lite, och då blev det avsevärt bättre.







Och sessionen ett par dagar senare...

Lilla snigel!

Sniglar blir vackrare när man ser dem nära. Den här var riktigt söt, och dessutom poserade den som en riktig modell. Massor av eleganta poser i ett lagom tempo.

Stor konst eller misstag? avsnitt 98349298373

Återigen vill jag gärna ta åt mig äran för vad jag tycker är en rätt cool bild, men återigen var det ju inte med flit.
Bilden blev till när jag försökte kompensera motljus med lite blixt, och inte hade riktig koll på hur mycket blixt man ska ha. Det blev naturligtvis galet överexponerat, men det roliga var att just reflexen i glasögonen blev rätt exponerad. I Lightroom har jag i efterhand "framkallat" genom att titta just på den lilla biten av bilden och försöka få den ungefär rätt. Jag har också överdrivit en liten aning på nästan alla reglage för att skapa en ännu mer surrealistisk stämning. Men det här är definitivt något jag ska testa någon mer gång!

Två veckor gammal ridbild

Här är en ridbild jag ville lägga ut, men jag väntade på motivets tillåtelse och en ny dator. Sådant händer...

Givet att ljuset, trots fönster och solsken ute, är rätt klent är jag nöjd med skärpa och sånt. Visst hade man kanske velat ha mer skärpa, det vill man ofta, men i det här ljuset måste man skruva upp ISO om man ska ha kortare slutartid och då blir det helt enkelt för brusigt, eller också måste man korta skärpedjupet, och då är inte fokuseringen i min utrustning tillräckligt tillräknelig med tanke på hur fort allt rör sig. Jag tror inte jag klarar en bättre bild utan avsevärt finare prylar, framförallt USM-objektiv som klarar att fokusera fortare än hästarna rör sig, vilket skulle göra det möjligt att ha ett kortare skärpedjupet, och därmed få ner exponeringstiden. Å andra sidan sitter det mästa av oskärpan i delar av bilden som mer bidrar till att skapa rörelse i bilden än det stör. Tycker jag.

Vad tycker du?

DN:s pressbilder

En sak har alla människor i hela världen gemensamt: vi sliter maten ur munnen på
varandra, vi slår ihjäl varandra, vi dödar och bränner. Alla gör det -
röda, vita, svarta och gula. DN har en fotuställning i Gallerian i Stockholm
med ett urval av pressbilder. Där skildrar de allt detta vidriga
vansinne, men de gör det vackert. Bilderna var helt fantastiska! Hur lyckas de?

Skärmkalibrering

Häromdagen upplevde jag ett rätt skrämmande problem när jag skulle exportera en bild från Lightroom: Den genererade JPEG:en blev inte alls som det jag såg i Lightroom. Otäckt.

Ikväll gjorde jag eftersökningar och det visade sig att det sannolikt berodde på att min skärm inte var korrekt kalibrerad. Jag letade förgäves efter lämpliga verktyg. Jag hittade ett par förslag, men inget av dem gjorde någon nytta.

Till slut kom jag på den brillianta idén att lägga i CD:n som kom med skärmen, och - VIPS! - så var det fint. Nu stämmer det, och jag ser att jag gjort helt galna inställningar på bilderna i Lightroom. Men det stämmer iallafall och jag kan fixa det nu.

Den nya skärmen, en Samsung 22" Widescreen är för övrigt helt obeskrivligt mycket bättre än den gamla 17":aren som var billig när jag köpte den för fyra år sedan!

Varför i h*te plockade jag inte fram CD:n direkt?

Och nu: lite blommor...

... därför att jag tycker de är fina. Särskilt om man tittar noga.



Farbror Skalbagge bodde i blomman i tre dagar. Han blev sur när jag kom och plåtade och försökte bajsa på mig. Eller nåt.

Färdig med Stock för ett tag

Idag har jag bestämt mig för att lägga ner Stock. Av någon anledning var det inte min grej. Antingen har jag inte talang så det räcker, eller teknik* så det räcker, eller intresse eller så är det något annat som fattas. Jag tar inte bilder som godkänns på iStock. De få bilder som blivit godkända (ungefär en på fem) är det ingen som varken ser eller köper.

Jag hade tänkt mig att jag skulle lära mig av att hänga där, och att jag skulle bli duktigare för varje bild jag skickade in, varesig den blev godkänd eller inte, men feedbacken man får säger iallmänhet inte mer än "kass" och något av fem olika standardalternativ. Det är inte särskilt meningsfullt ur ett pedagogiskt perspektiv. Andra kanske lär sig. Jag gör det inte. Om det är för att jag är för dum eller okunnig för att förstå vad som verkligen är fel med mina bilder, eller för att de i andra änden berättar för dåligt, det vet jag inte. Jag lär mig iallafall inget av de bilder som returneras, och då blir det hela bara en lång serie av nedskjutna bilder. Det är varken roligt eller lärorikt.

Så jag skiter i det. Tyvärr kunde jag inte hitta knappen för "avsluta mitt konto", så jag blev tvungen att kontakta deras support för att få hjälp med det. Det är däremot skitdåligt av iStock.




* men jag tror verkligen inte att det är tekniken det hänger på...

Ridbild från förra veckan

Nu, när jag fått tillåtelse (Ja, jag vet att det var ett par dagar sedan) presenterar jag en av ridbilderna från förra onsdagen. Jag tänker försöka toppa det idag. Vi får se om min talang och de ljusmässiga förutsättningarna räcker till...
All konstruktiv kritik emottages tacksamt!

Nya ridbilder

Inspirerad av Kursen tog jag idag ett gäng nya ridbilder. Först och främst hade jag den oerhörda fördelen att det idag var ljust ute, vilket innebar ett väldigt mycket bättre ljus inne, eftersom det är rätt stora fönster för att vara ett ridhus, men utöver detta mätte jag idag ljus noga, exponerade helt manuellt, tittade på histogram, kollade vad som var överexponerat och vad som inte var det, tog provbild och kollade att allt verkade rätt, reflekterade noga över slutartid och bländare, innan jag till slut valde ISO 400, bländare 3.0 och slutartid 1/60s.

Jag tog inte fyra, fem bilder varje gång någon red förbi, utan jag komponerade noga och koncentrerat och tog en bild. Jag försökte måtta in att få rätt del av hästens steg, så lite "luft" som möjligt och en noggrann panorering. På flera blev det en väldigt tydlig panorering med riktigt suddig bakgrund, men skärpa där jag ville ha den.

Resultatet blev långt över förväntan och jag är förvånad. Jag är faktiskt stolt över bilderna jag tog ikväll. Jag är nöjd - uppriktigt nöjd - med flera av dem. Om jag får motivens tillåtelse ska jag visa en eller två här...

Och nu är det läggdags!

Och några bilder från lördagen...

Här är någon bild från lördagen också. Det var trots allt en kurs i Modefoto, och då måste man väl kanske ta och uppbringa några typiska modebilder också, eller?

Klädvalet kan kanske synas en aning märkligt, men det blev vad det blev av det. Visst blir du sugen på att köpa just detta? Bilden hade dock blivit bättre med ljuset mer rakt framifrån. Vet jag nu. Och jag vet varför...


Och ja, jag borde retuschera bort vecket i fonden, men dit har jag ännu inte kommit...

Och så, resultatet!

Här är alltså resultatet av mina hårda studier i helgen.

Den här bilden var den jag lade ner mest jobb på. Jag funderade över ljus, som verkligen inte är något avancerat i den här bilden, men jag var noga, och jag var noga med komposition och jag var noga med instruktioner och det tekniska i kameran. Jag har, såklart, gjort en del justeringar i efterhand, men inte mycket. Lite extra svärta och sådant bara (Och jag har plockat bort ett svart hörn där fonden tog slut. Skitklantigt!).




Den här bilden är väl kanske tveksam som tillhörande kategorin Modefoto, men jag är nöjd med den. Jag fick med blicken som jag ville och som jag tänkte mig den.



De här bildrna är mer ljussatta och komponerada än man skulle kunna tro. Det var ganska detaljerade instruktioner till modellen om att vrida på huvudet och titta på ett visst sätt för att få till blicken rätt och en hel del instruktioner till assistenten om att vrida på reflektorn för att få ljuset rätt.





Och som det står högst upp: All konstruktiv kritik emottages tacksamt. Vad tror ni hade gjort de här bilderna bättre?

Nya lärdomar

Vad lärde jag mig egentligen på den här kursen? Det är en rätt luddig fråga, faktiskt. Det som Fröken gick igenom av teori var till stor del saker man kan läsa på nätet på en kvart. Det är egentligen inte komplicerat. Teoretiskt. Men praktiskt är det skitstort. Det är lite som att först förstå hur två enskilda vågrörelser samverkar när de möts, och sedan omsätta det till en matematisk modell av speed-metal. Ja, teorin är ganska enkel, men den går att använda i en så komplex verklighet att man inte begriper det ändå.

Jag insåg vilka saker jag egentligen behöver arbeta med i min komposition av bilder, vad gäller ljussättning och exponering. Jag lärde mig en hel hög riktigt fina tekniska, hantverksmässiga, trick kring min kamera och hur blixtarna fungerar. Jag fick en känsla för vad teorin om ljussättningen faktiskt innebär. Nej, jag kan det inte, men jag förstod vad jag har att lära mig. Det gav bland annat en känsla för vad man kan göra och vilka verktygen som står till buds faktiskt är. Man kan se aldrig så många filmer på YouTube, men om man inte får klämma och känna på prylarna, så begriper man inte ändå. Detta är inte en rent teoretiskt hobby. Teorin är ett nödvändigt, men långt ifrån tillräckligt, verktyg.

En fotostudio för en fotograf är faktiskt väldigt lik ett lab för en ingenjör. Det är en lokal utrustad för att det ska vara möjligt att med väl valda parametrar styra ljus på ett sätt som går att upprepa. Jag vet att jag kan sätta ljuset likadant hundra gånger och då ta samma bild varje gång. Det var ett oerhört kraftfullt pedagogiskt redskap. Jag hade, för första gången någonsin kanske, en möjlighet att ändra bara en parameter i taget och se resultatet. "Hm, nej, det blir en aning överexponerat. Jag väljer ett aningen högre bländartal." "Hm. Fortfarande överexponerat. Jag sänker blixtens effekt en aning." "Hm. Det är för mörkt på lågdagersidan av ansiktet. Assistenten, kan jag få lite mer reflektor just där tack." "Hm. Inte rätt blänk i ögonen. Modellen, kan du rikta din blick en liten aning mer mot lampan, tack. Titta på den assistentens axel. Tack." och så vidare. Det var lärorikt.

När jag tittar på bilderna vi tog utomhus, ser jag hur jag föll tillbaka i min gamla skjuta-från-höften-mentalitet där jag förlitar mig för mycket på statistik och för lite på att aktivt bygga en one-in-a-million-bild. Jag borde ha komponerat noggrannare, rattat noggrannare på kameran med hjälp av de verktyg jag fick av Fröken och tänkt mer. Då hade jag haft fler riktigt bra bilder, och framförallt betydligt färre dåliga. Jag tror att jag egentligen kan det. Man får bara inte låta sig svepas med för mycket av entusiasmen, utan försöka kanalisera den mer till koncentration där man får med alla aspekter av bilden innan man tar den. Jag är inte duktig nog att köra på känsla i den usträckning jag gjorde utomhus igår.

Inomhus var jag mycket mer noggrann, och där var nästan varje bild bra, åtminstone tekniskt. Det var något som var mycket överraskande. Varje bild var tekniskt bra. Varenda en. De var perfekt exponerade, skarpa, och ljuset satt varje gång precis som jag tänkt. Många bilder var inte bra, men de blev som jag tänkt mig dem innan jag tog dem, och det är ju i någon mening definitionen på Tekniskt Bra. Att mitt konstnärliga sinne inte räckte till för att bedöma om idén höll eller inte är en annan sak.

Och det var så oerhört lärorikt och roligt och engagerande och uppmuntrande. Jag har tagit flera bilder som jag är riktigt, riktigt stolt över den här helgen. En hel del som suger, men de räknas inte om man har någon bild som är riktigt bra. Och särskilt den bild jag verkligen verkligen funderade över blev, tycker jag, både bra konstnärligt och tekniskt. Det gjorde mig så glad.

Tack Fröken!

Modefoto

I helgen var det kurs i Modefoto. Fyfan va kul jag hade! Jag har inte blivit så inspirerad och haft så roligt på länge.
Det får stå mer en annan dag, men sammafattningsvis kan sägas att Fröken* var sällsynt engagerande och rolig och kunnig och duktig. Modellerna var lyhörda, vackra och roliga. Övriga kursdeltagare för trevliga och engagerade. Killen som målade modellerna var också trevlig och duktig och proffs.

Jag har satt folk framför kameran förr och försökt dirigera dem. Ibland har det gått bra, ibland betydligt sämre, men ingen har varit så lyhörd för vad jag ville att de skulle göra som de här två.

Vi var bara sex personer och vi delades in i två grupper, där hela tiden en var Fotograf och de två andra var Assistenter och på så vis kunde vi hjälpa fram varandra väldigt mycket.

Skillnaderna i bilder från lördag till söndag var slående och anmärkningsvärd på många sätt. En annan dag visar jag nog en bild, men jag har knappt hunnit titta på dem från igår själv än.

Alla ni som funderar på vad ni ska köpa för de där två tusen kronorna ni sparat, glöm prylarna och köp en kurs på Folkuniversitetet! Det var så värt varenda krona!

* professionell fotograf och fotolärare: Emilia Bergmark-Jiménez

överväger att lämna IstockPhoto

För ett tag sedan skickade jag in en bild till iStockphoto föreställande en hand som håller ett vinglas med vatten. Glaset är belyst av solljus genom panoramafönster, men bakgrunden är mörk. Jag fick avslag eftersom den var dålig utskuren - "Bad isolation issues". Men den var inte utskuren alls. Det enda jag gjort med den var att fixa lite med svärta och kontrast och det vanliga.

Jag fyllde alltså i formuläret för en "överklagan" och idag fick jag svar. Hela konversationen stinker i mina ögon av Goddag Yxskaft, och det stör mig som F*N! Jag blir förbannad när folk dissar mig utan att lyssna. Ja, har har bifogat ett litet urklipp av fingrarna från min orginalbild, där det onekligen ser ut en aning som om någon slarvat lite när vederbörande skurit ut en bild, men... Notera också att jag inte får svar på mina frågor.

=====
Hi!
This file has not been isolated. It is shot against a dark background far away. This is the second time this happens regarding my images. Do I have to explicitly tell the image has not been isolated?

As for the color/lighting. Of course there isn\'t much color. It\'s a glass of water! I would be immensely helped if I were given a clue as which of the following...

--

Comment:
Hello Felix

As you’ve requested I’ve taken another look at image number 5898043 which was rejected due to isolation issues. After doing so I have come to the conclusion that original inspector made the correct decision. See attached sample, the edge of the hand looks weird. I also find your image underexposed.

Orkar inte

Det blir nog tyst här ett tag. Jag orkar inte blogga också.

Jag försökte uppbringa lite inspiration tidigare idag och ta de där bilderna med glaset och vattnet, men det var inte så roligt. Och det blev inte så bra. Bättre än förra gången, när bilderna var suddiga, men fortfarande rätt tråkigt känner jag när jag tittar på dem nu.

Jag har akut inspirations- och motivbrist och det jag försöker mig på blir bara dåligt och då är foto helt enkelt djävligt tråkigt.

Men det kanske vänder.

Idag blev de bättre!

Marken lutar där jag ställde stativet, och det blev lite klurigt att få det helt rakt. Jag har inte ett sånt där flott med vattenpass på. Det här är bilderna direkt ur kameran, och de har inte beskurits eller fixats, men om du lutar lite på huvudet, så förstår du hur det blir när det blir färdigt och rakt.

Felprioriterat. Igen

Jag har en miljon bilder. Säkert en promille är bilder jag är rätt nöjd med. Och jag har ingen tid att lägga dem i ordning, fixa till dem och välja ut tre att visa här.

Borde jag lägga mindre tid på att ta bilder och mer tid på att titta på dem.

Arrangerade bilder, men klantig fotograf!

För någon timme sedan satt jag utanför huset i solen och läste, och hade ett glas saft bredvid mig. Då "såg" jag en bild jag kände att jag vill ta, så jag gick och hämtade alla pryler - stativ, en kanna vatten, ett vackert glas, en diskhandduk och kamera.

Jag ställde upp kamera och glas, fokuserade noga, och började plåta. Efter varje försök torkade jag av glaset och ställde tillbaka det.

Men...

Jag glömde såklart att fokusera om mellan varven, varför en hel del bilder, rätt exponerade, ball komponerade och med ett fotografiskt spännande innehåll, typiskt Stock, blev suddigt. Resultatet blev ok på några av bilderna, men de flesta var kass.

Fan. Jag får göra om imorgon. Min 350 fokuserade när man tryckte av på fjärrutlösaren, men det gör inte min 400. Undrar om den inställningen finns någonstans. Det är lite störigt...

Kan jag verkligen fotografera?

Det där är ju en rätt stor fråga.

På jobbet har det alltid varit mycket fotosnack, eftersom vi är många som är fotointresserade. Ofta har det handlat om att jämföra bilder, diskutera ljus och sådant. Sedan herr Teknikonanisten A började, har diskussionerna, under hans ledning, huvudsakligen rört sig om siffror och utrustning i allmänhet och hans "skitdyra" grejor i synnerhet. Siffrorna är rätt ointressanta så länge man inte gör något vettigt med dem. Nu har jag sett några av bilderna A tagit. Jag hade kunnat ta dem lika bra med min kompaktkamera. Han har plåtat katten. Ungefär. Och för det behöver han en tjugotusenkronorskamera. Eller två. Och studioblixtra.

Ja, han kanske tar andra bilder också, vad vet jag? Men han har inte imponerat på mig än iallafall. Men så började jag fundera över den klassiska Frågan, så ofta ställd i det gamla radioprogrammet Riskradio:
"Är du så djävla bra själv, då?"

Är jag det?
Är det tekniken som gör att jag tar de bilder jag tar, och att de inte är sämre? Kan jag verkligen hantverket? Begriper jag hur man använder de olika grejorna?

För länge sedan tog jag en del bilder jag nog tyvärr inte överträffat många gånger, och dem tog jag med den Nikon F2 jag ärvt av min far. Han köpte den 1975. Den är alltså lika gammal som jag. Den har ingen automatik. Den har en inbyggd ljusmätare som säger om man är rätt på det, över eller under, och den visar dessutom konsekvent ett bländarsteg fel, åt underexponering till, men den optik som finns till är oöverträffad.

Idag plockade jag fram den och en filmrulle jag hade stående i kylskåpet. Jag hoppas den inte blivit för gammal, men jag tror inte det. Nu har jag tagit den rullen, och vi få se vad det blir av det. Jag återkommer!

mer om Regler

En sak jag noterat flera gånger i pressfoto och lite överallt där dokumentativa, snarare än konstnärliga, porträtt förekommer är att regeln med horizontell horizont verkar vara klart underordnad att det porträtterade är på rätt håll. Jag har noterat att jag också gör det. Jag satt precis och tittade på en bild jag tog i fredags av en kollega som står i ett gym, och jag kände att jag var nöjd med den. Nöjd på alla sätt. Jag hade följt alla regler. Den är bra exponerad, bra komponerad, bra ljussatt.

Men, vänta nu! Om jag tittar noga är horizonten verkligen inte rak. Det stör inte det minsta, för han är lodrät.

Ja, det där är säkert självklart för er andra, som har läst alla böckerna redan, vilket jag verkligen inte hunnit och gått kurserna, vilket jag inte ska göra än på några veckor och...
Men för mig var det lite av ett uppvaknande. Det kan väl aldrig vara så att jag börjar lära mig reglerna på ett sådant sätt att jag vet vilka jag ska strunta i? Det är nämligen det jag strävar efter. Det är lite Zen. Det är Nästa Nivå. Nej, jag är nog inte där än. Jag har nog bara förstått ännu en av reglerna man sedan kan bryta mot när man lärt sig det ordentligt.

Nej, jag är nog inte riktigt där än, fast jag är nöjd med bilderna jag tog på kollegorna i fredags. Gym med panoramafönster gör sådant med en...

Ett nytt och bra ord

Jag har inte hört ordet förr, men jag tyckte det lät bra när jag prövade det. Fast någon annan har säkert kommit på det före mig:

Teknikonani (subs.): Att tala om tekniken istället för att använda den.
Ex. "Min kamera har den bästa färgåtergivningen. Därför tar jag bilder på min fru i vår trädgård med just den."
Ex. "Min kamera har den högsta upplösningen. Därför använder jag just den när jag tar kort på min Volvo 940 på garageuppfarten när den ska säljas."
Ex. "Jag ska köpa en XXX-kamera av modellen YY för att den har De Här Tusen Miljonerna Balla Funktioner, så att jag kan ta en bild av min kompis med en drink i handen i en bar på Kho Phi Phi."

Konstnärligt dåliga bilder

Jag ser ofta bilder skapade av ett konstnärligt skäl. De är inte tagna ur något dokumentärt syfte, utan enbart för det konstnärliga. Dessa tenderar att avvika starkt från de normer som gäller "Bra Bilder" i andra sammanhang. De är ofta inte skarpa. Det kan finnas rikligt med både avstånds- och rörelseoskärpa i dem. De är ofta udda exponerade. Antingen väldigt mörka eller väldigt bleka. Ibland har de märkliga vitbalanser och färgmättnader ocskå.

Jag gillar det inte. Det är en sorts feglir. Vem som helst kan vinkla kameran snett och vrida upp eller ner exponeringen. Det innebär inte autoamtiskt att bilden blir bra. Det innebär inte heller automatiskt att bilden blir vacker. Det innnebär i och för sig å andra sidan inte heller med nödvändighet motsatsen.

Normerna som finns vad gäller exponering, skärpa, horizontell horizont*, rimlig färghantering vad gäller mättnad och svärta och annat har inte hittats på av någon bara för att alla bilder ska bli likadana. De finns där, därför att det är det som funkar för en människa att titta på. Ska man avvika från det ska man ha ett skäl. Man kan skapa väldigt starka effekter av fart med rörelseoskärpa och man kan ibland skapa surrealistiska stämningar med exponering, men man ska veta vad man gör och man ska göra det medvetet och man ska veta vilka regler man bryter mot och varför. Allt annat är antingen experiment man ägnar sig åt för att lära sig, prova sig fram och öva eller pretentiöst dravel.

Jag återkommer ständigt till det i slutändan känner jag. Konst är inte konst om det inte är medvetet!

* Ja, det hörs ju på orden!

Skryt inte...

... över dina prylar.

Använd dem!

Inlägg i andra bloggen

Konstigt med Stockphoto

Jag har fått två bilder till godkända. Jag började förtvivla och känna att jag kanske aldrig mer skulle få en bild godkänd, för de dissade saker jag var helt bombis på skulle funka.
De här två gick igenom:



Den här, däremot, dissades längs med fotknölarna. Jag förstår det faktiskt inte riktigt...

Ridhusbilder - Igen!

Scylla eller Carybdis? Pest eller Kolera? En klippa eller ett hårt ställe? Man fastnar liksom på mitten...

I ridhuset finns det, de facto, för lite ljus för min optik. För att kunna ta bilder överhuvudtaget har jag några val och avvägningar jag kan göra. Jag kan använda blixt. Då kommer jag att bli ihjälsparkad och ridlektionen blir fördärvad. Bilderna blir dessutom sämre än med de andra alternativen.

Jag kan, med bländare och slutartid, justera tills jag får in ljus så det räcker. Med största bländaröppningen blir skärpedjupet så kort att skärpan, när hästarna rör sig, obönhörligen hamnar fel i förhållande till det som ska vara skarpt. I allmänhet bortom. Jag kan öka slutartiden. Då kommer jag att få rörelseoskärpa i allt, eftersom, återigen, hästarna rör sig, och de hinner röra sig en hel del på en trettiondels sekund. Förvånansvärt mycket. Det är alltså också dåligt.

Det sista alternativet är att förlita mig på magin i Lightroom. Jag har nu på empirisk väg kommit fram till att det minst dåliga resultatet uppnås om jag har en bländare som precis räcker för att jag ska få det skarpt för det mesta. Om jag tar bilder från sidan på hästen ändras avståndet till kameran inte mer än att jag klarar mig med bländare 2,2 eller 2,5. Om jag då skruvar ner tiden till en sextiondels eller hundradels sekund och panorerar får jag inte mer rörelseoskärpa än att bilderna får anses ok efter omständigheterna men de blir något underexponerade. Det har dock visat sig att helheten av bilden blir bäst om jag ändå väljer den underexponeringen och sedan helt fräckt skruvar upp ljuset i Lightroom genom att t.ex ändra exponeringen.

Nu sitter jag alltså och väljer att ta en bild som är medvetet underexponerad för att fixa det i efterarbetet, vilket är motsatsen till en av de där gyllene reglerna som alltid kommer upp i alla sammanhang: "Försök ta bilden så bra som möjligt från början så att du slipper manipulera i efterhand". Men det är medvetet. Det är inte slumpen längre.

Ja, fast en aningen för mörk bild är bättre än en som är suddig av avstånds- eller rörelseproblem.

Specialinställningar på kameran. Varför?

För ett tag sedan (ungefär ett år, tror jag) fick jag ett tips av en kompis på hur man separerar ljusmätning och fokus till två olika knappar på min EOS 350D. Det funkar likadant på den EOS 400D jag har nu. Standardinställningen är ju att man mäter ljus och fokuserar samtidigt, genom att trycka ner avtryckarknappen halvvägs. Precis då funderade jag på varför, men jag hade redan då en vag känsla av det naturligtvis ger mig en större frihet om jag kan styra fler parametrar manuellt. Det har vid flera tillfällen visat sig rätt bra att kunna fokusera och mäta ljus oberoende av varandra.

Ikväll var det tydligare än någonsin. Jag satt i ridhuset och fotograferade Kattmammans ridgrupp som vanligt. Eller, inte som vanligt. Idag var det hoppning. Jag kunde då roa mig med att i förväg fokusera på hindret och sedan knäppa, med ljustmätning, precis när hästen hoppade, och behövde inte bekymra mig om att hästen rörde sig emot mig fortare än mitt objektiv hinner justera skärpan. Tyvärr fick en hel del bilder fokus inte på hindret, där jag varit säker på att jag fokuserat, utan på väggen bakom, som ibland var rätt långt bakom. Flera bilder är jag dock rätt nöjd med, även om jag tyvärr var tvungen att köra på ISO 1600 för att få ner slutartiden.

Den här bilden är inte ens importerad till LightRoom än (och är dessutom inte den bästa men jag vill inte publicera bilder på andra än Kattmamman), så det återstår en del efterarbete, men min poäng syns nog ändå!

Snart blir jag rik!

Om jag, var tredje månad, säljer en bild för en dryg dollar, precis som jag gjort hittills, kommer jag att vara dollarmiljonär om bara ungefär 250000 år. Tar man med min hysteriska konsultlön kan det kanske gå ännu lite fortare. Dessutom blir jag förhoppningsvis duktigare och duktigare, vilket innebär att jag bör sälja mer och mer. Det känns bra, tycker jag.