Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

söndag 30 december 2007

Tack CJL!

CJL kommenterade mitt förra inlägg med en länk till ytterligare tips.
Han slog verkligen spiken i huvudet och träffade precis. De här tipsen tar upp det som jag själv i efterhand brukar svära över att jag bommat. Jag överväger att skriva ut några av tipsen i förkortad form och tejpa på baksidan av kamerahuset.

Han tipsar dessutom i sin egen blogg om ytterligare några tips i listform.

Tack CJL. De passade som fisken i handsken!

lördag 29 december 2007

Teknik eller känsla?

En gång under gymnasietiden hade jag en diskussion om gitarrspelande med en kille som jag både då och nu ansåg riktigt korkad. Han menade att det var ointressant ifall en gitarrist var tekniskt skicklig eller inte. Det enda som räknades var om personen i fråga hade Känsla. Jag menade att utan tekniken spelar det ingen roll hur mycket känsla du har, för du kan inte uttrycka den om du inte kan spela. Teknik är således ett nödvändigt, men inte tillräckligt krav för att skapa stor musik.

Detsamma torde gälla all konst. Om det enda du kan åstadkomma med en penna är en streckgubbe, kommer du aldrig att måla Mona Lisa, oavsett hur stort snille du är på insidan. Om man inte vet hur man tar ett skarpt foto blir det lite svårt att hävda att man gjort det suddigt med flit. En bild med okonventionell skärpa kan vara mycket vacker, men egentligen bara om fotografen gjort det medvetet som en del av sin komposition, eller haft den där turen som man har ungefär en gång på miljonen.

Jag anstränger mig således för att få tillräckligt bra kläm på det tekniska med raka horizonter, skärpan på rätt ställe, rätt exponering, rätt utrustning (i mån av pengar) som tillåter mig att styra det jag behöver kunna styra för att åstadkomma de effekter jag vill ha. Jag har övat i rätt många år nu, och jag känner att jag fortfarande har mycket långt kvar innan den bild jag har inne i huvudet när jag ser vad jag tror är ett vackert motiv, också är det som blir min slutliga bild. Det är ganska frustrerande att känna att man fattas teknisk kunskap och känsla(!) för tekniken (Hur stor blir egentligen skärpedjupet om jag har en brännvid på 50 mm, en bländare på 1,8 och fokuserar på 15 meter?) när man försöker skapa den bild man vill, och att man liksom aldrig når dit. Jag vill uppleva att kameran är min förlängda hand. Den ska inte vara ett verktyg jag håller i min hand, utan mer en handske jag trär på.

Min far, som jag nämnt tidigare, som i sin "ungdom" var pressfotograf i tio år, kan fortfarande, 20 år senare, slicka på fingret, hålla upp det, och säga "Hm. 400 ASA. Med bländare 5,6 kan nog 1/100 vara lagom exponeringstid här". Han kan fokusera manuellt med sin gamla Nikon F2 utan att reflektera över att han gör det, och därmed ägna all sin energi åt att komponera. Ungefär som när man kör bil, och inte tänker på att man växlar. Jag har långt kvar dit. Mycket långt.

Jag undrar om jag någonsin kommer dit...



Ps.
Idag försökte jag fotografera sonen. 12 bilder av 72 gick inte i papperskorgen vid första granskningen. Ds.

Vilka fel gör vi?

Ett Liv Med Bilder tipsade om Sju Dåliga Vanor Hos Fotografer. Jag tänkte, att Ha, nu ska jag allt lära mig lite. Döm om min förvåning, när jag upptäckte att det faktiskt bara var ett av de sju felen som jag gör regelbundet, nämligen att jag missar att göra en vettig ISO-inställning, eller, i ett större perspektiv, jag glömmer att göra den typen av justeringar allmänt. Ibland har jag valt fel fokuspunkt och sådant också, och sedan svurit över att bilderna blir suddiga. Eller glömt rätta andra exponeringsinställningar.

Men de andra felen gör jag inte. Jag är noga med att exponera rätt, för jag vet att det inte löser sig i Lightroom. Det löste sig inte i mörkrummet på den Gamla Goda Analoga Tiden heller. Finns inte datan, så finns den inte. Jag slarvar inte medvetet med t.ex horizonter med tanken att det går att fixa senare. Rent allmänt försöker jag verkligen få bilden så bra som möjligt från början.

Jag missar aldrig - aldrig - att packa kameraväskan. Det är extra anmärkningsvärt med tanke på att jag inte har ett problem med att åka hemifrån utan pass när jag ska till England och kan glömma nästan precis vad som helst annat. Men kameraväskan är galet komplett. Den är som en läkares akutväska. Alltid färdigpackad, alltid ett laddat batteri och ett laddat extrabatteri, alltid alla minneskort tömda och redo.

Jag gör annat. Jag är inte duktig på att komponera bilder. Men det finns nog inte en enkel lösning på det. Det är nog inget jag klarar av med tips från en Topp-Sju-lista, tyvärr. Jag hade behövt läsa lite konstvetenskap. Jag hade behövt valium till djuren och barnen jag försöker plåta. Jag hade gärna haft ett lite roligare ljus än vad det här landet erbjuder från september till maj.

Jag önksar att jag hade kunnat hitta något som hjälpte mig bland 7 Dåliga Vanor Hos Fotografer...

torsdag 20 december 2007

Rutten konstnär

Idag tog jag 24 bilder under promenaden på två timmar. Alla är kass. Riktigt, riktigt dåliga. De är tekniskt dåliga och kompositionen påminner om det Elsa, 67, kan förväntas prestera med sin kompaktkamera från 92 på en semester till Canarieöarna.

Dåligt. Det är bara dåligtdåligtdåligtdåligt.

Ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig att slösa tid och elektroner på det här hopplösa projektet att sluta vara en dålig fotograf. Det känns rent hopplöst emellanåt. De här bilderna var så ointressanta att de nästan fyller ett pedagogiskt, avskräckande syfte.

Och nej, jag tänker inte visa dem.

måndag 17 december 2007

Naturfoto i landet Tvärtom


Folk som fotograferar djur i naturen brukar ha de längsta objektiven av alla. De brukar gömma sig och vänta och ha stativ och grejor.

I landet Tvärtom, där jag bor, går man ut med sitt 50mm-objektiv, och upplever problemen med att inte ha macro. När man fotograferar änder. Vilda änder. I Naturen.

Den här bilden suger riktigt illa, rent tekniskt, men den är lite rolig sett ur motiv och situation. (För säkerhets skull tar jag med en som är skarp också...)

söndag 16 december 2007

Jag är fumlig

Jag fumlar. Jag tappar saker i gatan. Jag slinter. Jag stoppar ner saker utanför fickan utan att märka det. En del av det handlar om jag att ibland blir lite upphetsad och vill få fram kameraprylar (eller andra prylar i andra sammanhang) fortfortfort. Då är det dåligt om alla saker ligger under samma lock. Man öppnar locket, lyfter upp ett teleobjektiv, och ut ramlar det andra extra objektivet och alla småsaker.

Därför vill jag ha en kameraväska där varje sak har ett eget fack med ett eget lock. Jag ska inte tappa ett objektiv ur väskan, för att jag öppnar till ett annat. Jag ska inte tappa ut alla mina objektiv för att jag ska byta minneskort.

Att sy sin egen väska är inte trivialt. En som verkar passa mina behov suveränt kostar $25 hos Amazon.com. Om inte min mor råkat köpa en strålande fin väska i julklapp åt mig, kanske jag slår till och investerar några hundra kronor i en sådan efter jul. Man får se.

Vissa mindre anpassningar går dock att göra på befintlig utrustning.

De här två minneskortsfordralen håller två kort var. Jag har helt kallt halat fram den ärvda Singer-maskinen från 60-talet och sytt fast dem. Det blev kalas!

Nu behöver jag inte öppna något där jag riskerar att tappa ut andra saker för att komma åt ett nytt kort, och det vill man ju faktiskt göra rätt ofta. Ett litet steg på vägen.

Det är tyvärr att gå ett steg för långt, men det bästa vore att skaffa sig en sele av den typ som soldater använder. De sitter bra, de har tusen fästen för allt möjligt och man skulle kunna ha en väska för varje pryl, som satt rejält fast och som var lätt att nå. Men jag drar nörd-gränsen strax innan det.

lördag 15 december 2007

Ny kamera på plats, gammal har gått vidare

Det har varit några hektiska dagar med min mor på besök. Jag har tagit tusen bilder, därav ingenting trots en ny kamera...

Till slut fick jag fatt i en Canon EOS 400D. Den är skitbra, och jag är ruskigt nöjd. En mer utförlig recension kommer när jag hunnit känna efter ordentligt. Mönstret med fokuspunkter, organiserade i en ring runt centrumpunkten istället för i ett kors, är något jag eventuellt kommer att irriteras över. Eller bli förälskad i, men det återstår att se. Det verkar som om den här var aningen bättre på att hantera mörka situationer, som ridhus och julfester...

Den trasiga kameran sålde jag för 300 spänn. Jag hoppas det är någon som nu verkligen får glädje av den. Jag var ärlig när jag sålde den om vad som var trasigt och hur det yttrade sig.

MegaStore var till slut butiken som fick förse mig med det nya huset. Datorbutiken.com gav mig ett preliminärt datum för när de skulle få in mitt nya hus till sitt lager, som sedan reviderades med nästan en vecka. Det gjorde mig väldigt skeptiskt. När en underleverantör har börjat rucka på sina datum, kan det lätt bli en vana, och plötsligt sitter man där med något som blivit uppskjutet 12 veckor, en vecka i taget. Jag vände mig istället till TBHsom lovade 1-3 dagars leveranstid. Det framgick dock inte ifall det var från deras eget lager, eller någon annans. När jag morgonen efter avbokade, för att hämta från MegaStores butik istället (minst en dag fortare) visade det sig att TBH mycket riktigt lovade från eget lager, och jag hann precis hindra dem att skicka iväg den.

Alltså:
Full pott för MegaStore, som inte bara levererade som lovat, utan också kunde leverera till sin egen butik 13.00 dagen efter att jag beställt sent på kvällen!

Riktigt bra med poäng till TBH, som levererade precis som lovat. De fick inte extra guldstjärna eftersom de saknar butik i Stockholm, och de har ganska dryga telefontider - bara öppet 9.30 - 12.00

Mediokert betyg för Datorbutiken.com, som hade inte mindre än en timmes(!) telefonkö till sin kundtjänst, och som inte verkar ha ett särskilt stort lager, eftersom de måste ge preliminärdatum för när saker ska anlända dit.

tisdag 11 december 2007

Halvsanningar och smålögner

Jag är så innerligt trött på träsket jag måste vada igenom för att få en ny kamera i min hand.
Jag skulle kunna knalla in i en butik jag vet är bra, och köpa ett nytt kamerahus för ganska precis 6000 spänn. Jag kan försöka beställa från den billigaste nätbutiken, och jag kan försöka beställa från den bästa nätbutiken.

Jag blir lurad. Hur jag än gör blir jag på något sätt lurad.

Går jag till butiken tar de rätt mycket mer än nätbutikerna. De tar lika mycket för bara ett hus, som bästa nätbutiken tar för hus, standardobjektiv, och en GB minne. Billigaste nätbutiken har ingen koll på när de kommer att leverera. De har skjutit upp en gång, och jag har ingen som helst lust att en gång i vecka i flera månader få beskedet att prylarna ska komma nästa vecka.

Just nu lutar jag åt att vända mig till bästa nätbutiken, slå till på deras pangerbjudande, och sedan kränga standardobjektivet som följde med. Det är ju sprillans nytt och oanvänt. Eller också sparar jag det som reserv tills jag har sönder mitt eget, vilket ju också borde inträffa inom rimlig tid.

Det tråkiga är att jag som sagt liksom blir lurad oavsett. Antingen på tid eller på service.

Fast nu hittade jag precis en nätbutik, som även har en riktig butik, i vilken jag borde kunna hämta kameran imorgon, eller på torsdag, lite beroende på hur de ser på "sitt lager".
De lovar leverans nästa dag för ordrar gjorda före 16.00, men jag hämtar ju själv i deras butik. Då slipper jag dessutom frakt.

Vilket träsk!

Jag börjar förstå vissa fördelar med att handla sina saker till ett högre pris i en butik. Man vet vad man får, när man får det, och vem man ska skälla på när det går sönder!

måndag 10 december 2007

Det sista om resterna av min 350D

Nu är den hemma igen.
Den var trasig. Rejält djävla skittrasig. Killen på verkstan sa att han aldrig sett en kamera gå så sönder av en sådan sak. Han hade bytt två trasiga säkringar, som båda ska skydda mot det som hände. Han påpekade att jag inte borde sätta i batteriet, för den blev rejält varm för det var någon skum kortis. Jag valde ändå att transportera batteri och minneskort i huset, för annars skulle jag slarva bort dem. Kortet var varmt när jag plockade ut det, trots att kameran varit avstängd.

Undrar om den redan hostade blod när jag gav den nådastöten...

Han sa också att han egentligen hade velat pruta på priset för att jag ändå skulle välja reparation, eftersom de 500 jag pröjsade i undersökningskostnad inte på långa vägar täckte hans arbete, och jag tror honom, men när bara reservdelen ensam kostade mer än vad min smärtgräns tillät, så sket det sig.

Mitt slutliga omdöme om Foto Flod blir nog ändå att det finns ett skäl till att de lagat kameror i över 40 år, och fortfarande frodas...

Någon som behöver reservdelar?

onsdag 5 december 2007

Ny kamera är beställd

Precis innan jag skrev förra inlägget, skickade jag ett mail till verkstaden och förklarade att jag ville ha ett datum när kameran kunde hämtas, hel eller trasig, eller en lånekamera under tiden. Jag fick då till svar att kamerna var undersökt och att han precis fått veta att reserverdel, i form av ett nytt huvudkretskort, skulle kosta över 3000 och att jobbet med att byta skulle gå på ännu lite mer.

Jag har nu beställt en EOS 400D.

so there.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om verkstaden. Kanske det tog lång tid innan de fick svar från sin leverantör om reservdelen, och att de inte vill säga något innan det var löst? Kanske han drog till med ett "dra åt helvete jag tänker fan inte laga din kamera" inlindat i ett kostnadsförslag. Kanske han varit lite lat, men fick tummen ur igår? Kanske någon varit sjuk?

Egentligen har jag ingenting att säga, varken gott eller ont, om Foto Flod som trots allt varit i branschen sedan tidigt 60-tal och fortfarande frodas. De tycks dessutom vara en av mycket få verkstäder i Sverige som gör den typen av reparationer.

Den där recensionen blev lite av ett fiasko, och jag vill varken råda eller avråda någon att anlita dem.

Kameraverkstad, eller Varför blir jag ALLTID så besviken

Idag är det två veckor sedan jag lämnade in min kamera på reparation. Då fick jag höra "Vi har nog ett kostnadsförslag till dig i början på nästa vecka, och om den går att laga borde det vara klart i slutet på veckan."
I onsdags ringde jag och frågade hur det gick, och fick ett svar i ganska sur ton att han skulle höra av sig så fort han visste något. Eller om det var så fort det hände något. Båda är situationer han själv råder över.

Idag är det onsdag igen, och jag har fortfarande inte hört Pip. Hur svårt är det att planera sitt arbete? Hur kan man ha så dålig koll att man inte fixar att hålla ett löfte om några timmars jobb på en vecka när? För det är inte fråga om mer än totalt 4 timmars arbete.

Det känns väldigt mycket som att jag är en liten kund, och att min kamera lagas i mån av tid. Det gör mig förbannad. Hur kommer det sig att alla rörelser av den här typen gör på detta viset?

När det här är klart kommer en fullständig recension av verkstaden, och där kommer naturligtvis även deras varumärke att exponeras. På gott eller ont. Just nu känns ont som mest sannolikt.

söndag 2 december 2007

Och nu blir det minskäl serier här också!

Bilderbloggen har varit förskonad från serier. Fram till idag. Betty är en trevlig serie om familjevardagsliv.
Du hittar den här:
http://comics.com/comics/betty/index.html

Dagens strip var en av de bästa på länge, och starkt relaterade till den här bloggen...