Scylla eller Carybdis? Pest eller Kolera? En klippa eller ett hårt ställe? Man fastnar liksom på mitten...
I ridhuset finns det, de facto, för lite ljus för min optik. För att kunna ta bilder överhuvudtaget har jag några val och avvägningar jag kan göra. Jag kan använda blixt. Då kommer jag att bli ihjälsparkad och ridlektionen blir fördärvad. Bilderna blir dessutom sämre än med de andra alternativen.
Jag kan, med bländare och slutartid, justera tills jag får in ljus så det räcker. Med största bländaröppningen blir skärpedjupet så kort att skärpan, när hästarna rör sig, obönhörligen hamnar fel i förhållande till det som ska vara skarpt. I allmänhet bortom. Jag kan öka slutartiden. Då kommer jag att få rörelseoskärpa i allt, eftersom, återigen, hästarna rör sig, och de hinner röra sig en hel del på en trettiondels sekund. Förvånansvärt mycket. Det är alltså också dåligt.
Det sista alternativet är att förlita mig på magin i Lightroom. Jag har nu på empirisk väg kommit fram till att det minst dåliga resultatet uppnås om jag har en bländare som precis räcker för att jag ska få det skarpt för det mesta. Om jag tar bilder från sidan på hästen ändras avståndet till kameran inte mer än att jag klarar mig med bländare 2,2 eller 2,5. Om jag då skruvar ner tiden till en sextiondels eller hundradels sekund och panorerar får jag inte mer rörelseoskärpa än att bilderna får anses ok efter omständigheterna men de blir något underexponerade. Det har dock visat sig att helheten av bilden blir bäst om jag ändå väljer den underexponeringen och sedan helt fräckt skruvar upp ljuset i Lightroom genom att t.ex ändra exponeringen.
Nu sitter jag alltså och väljer att ta en bild som är medvetet underexponerad för att fixa det i efterarbetet, vilket är motsatsen till en av de där gyllene reglerna som alltid kommer upp i alla sammanhang: "Försök ta bilden så bra som möjligt från början så att du slipper manipulera i efterhand". Men det är medvetet. Det är inte slumpen längre.
Ja, fast en aningen för mörk bild är bättre än en som är suddig av avstånds- eller rörelseproblem.
torsdag 27 mars 2008
onsdag 19 mars 2008
Specialinställningar på kameran. Varför?
För ett tag sedan (ungefär ett år, tror jag) fick jag ett tips av en kompis på hur man separerar ljusmätning och fokus till två olika knappar på min EOS 350D. Det funkar likadant på den EOS 400D jag har nu. Standardinställningen är ju att man mäter ljus och fokuserar samtidigt, genom att trycka ner avtryckarknappen halvvägs. Precis då funderade jag på varför, men jag hade redan då en vag känsla av det naturligtvis ger mig en större frihet om jag kan styra fler parametrar manuellt. Det har vid flera tillfällen visat sig rätt bra att kunna fokusera och mäta ljus oberoende av varandra.
Ikväll var det tydligare än någonsin. Jag satt i ridhuset och fotograferade Kattmammans ridgrupp som vanligt. Eller, inte som vanligt. Idag var det hoppning. Jag kunde då roa mig med att i förväg fokusera på hindret och sedan knäppa, med ljustmätning, precis när hästen hoppade, och behövde inte bekymra mig om att hästen rörde sig emot mig fortare än mitt objektiv hinner justera skärpan. Tyvärr fick en hel del bilder fokus inte på hindret, där jag varit säker på att jag fokuserat, utan på väggen bakom, som ibland var rätt långt bakom. Flera bilder är jag dock rätt nöjd med, även om jag tyvärr var tvungen att köra på ISO 1600 för att få ner slutartiden.
Den här bilden är inte ens importerad till LightRoom än (och är dessutom inte den bästa men jag vill inte publicera bilder på andra än Kattmamman), så det återstår en del efterarbete, men min poäng syns nog ändå!
tisdag 18 mars 2008
Snart blir jag rik!
Om jag, var tredje månad, säljer en bild för en dryg dollar, precis som jag gjort hittills, kommer jag att vara dollarmiljonär om bara ungefär 250000 år. Tar man med min hysteriska konsultlön kan det kanske gå ännu lite fortare. Dessutom blir jag förhoppningsvis duktigare och duktigare, vilket innebär att jag bör sälja mer och mer. Det känns bra, tycker jag.
lördag 15 mars 2008
Paparazzi
Kattmamman lyssnar precis på ett gammalt radioprogram (hon lägger Poddar på hög!) om En paparazzis sommar, eller något sådant.
Den porträtterade är en genomosympatisk människa, som anser sig äga kändisarnas privatliv. Han vill hämnas på Justin Timberlakes mamma för att hon till slut blev förbannad och slängde ett glas vatten på honom, när han försökte ta bilder av hennes svärdotter. Det gjorde hon förbannat rätt i.
Det är lite märkligt att den typen av integritetskränkande beteende är tillåtet. Man får inte sätta upp kameror där en miljon av våra värsta gangsters hänger, men vem som helst får vara en stalker och förfölja en kändis, bara han har en kamera i handen och säljer bilderna.
Jag brukar fråga folk innan jag tar en bild, och även om bilder tagna på någon som inte är riktigt med brukar bli bättre (Nej, få jag känner trivs som modeller) skulle jag aldrig göra något med bilden utan motivets tillåtelse.
Nej, fy. Till och med kungen har nog rätt till lite privatliv iallafall...
Den porträtterade är en genomosympatisk människa, som anser sig äga kändisarnas privatliv. Han vill hämnas på Justin Timberlakes mamma för att hon till slut blev förbannad och slängde ett glas vatten på honom, när han försökte ta bilder av hennes svärdotter. Det gjorde hon förbannat rätt i.
Det är lite märkligt att den typen av integritetskränkande beteende är tillåtet. Man får inte sätta upp kameror där en miljon av våra värsta gangsters hänger, men vem som helst får vara en stalker och förfölja en kändis, bara han har en kamera i handen och säljer bilderna.
Jag brukar fråga folk innan jag tar en bild, och även om bilder tagna på någon som inte är riktigt med brukar bli bättre (Nej, få jag känner trivs som modeller) skulle jag aldrig göra något med bilden utan motivets tillåtelse.
Nej, fy. Till och med kungen har nog rätt till lite privatliv iallafall...
tisdag 11 mars 2008
Jag är lite nöjd
Den där lade jag egentligen till på annat tema i min andra blogg, men jag tittade lite extra och jag är faktiskt rätt nöjd med den bilden. Ja, det är klart den är manipulerad rätt hårt i Lightroom, men jag är ändå nöjd med resultatet.
Det kan också vara så att alla tycker att bilder på just deras barn eller just deras hund är bra bilder. Lite samma fenomen, liksom.
Fast jag kör inte sån längre. Jag har slutat...
måndag 10 mars 2008
EFIT (Ett Foto I Timmen)
Idag har jag provat på EFIT (Ett Foto I Timmen). Det var annorlunda. Hala fram kameran på så jämna klockslag som möjligt och gör något då.
Två av bilderna blev riktigt roliga, eftersom vi gick in till Willys och jag tog en bild på minuten en timme innan vi kom ut. Och notera att vi faktiskt inte handlade lika mycket som vanligt. Vagnen är bara full. Och plånboken tom!
Bilderna hamnar dock inte här av integritetsskäl. Varken min eller någon annan familjemedlems identitet ska exponeras i onödan av lättförklarliga skäl.
Två av bilderna blev riktigt roliga, eftersom vi gick in till Willys och jag tog en bild på minuten en timme innan vi kom ut. Och notera att vi faktiskt inte handlade lika mycket som vanligt. Vagnen är bara full. Och plånboken tom!
Bilderna hamnar dock inte här av integritetsskäl. Varken min eller någon annan familjemedlems identitet ska exponeras i onödan av lättförklarliga skäl.
onsdag 5 mars 2008
Har fått ännu en bild godkänd!
Nu börjar min Portfolio likna något. Jag har fyra godkända bilder, och den senaste i raden är den här!
Jag fick dock en annan underkänd, som var på samma tema.
Hörrdu, CJL - Utmanaren, när får vi se hur du klår oss? Jag vet att du lätt plockar ihop sjysstaste portföljen i gänget, men jag vill ändå se den!
Och när får vi se bilder tagna med analog kamera?
Jag fick dock en annan underkänd, som var på samma tema.
Hörrdu, CJL - Utmanaren, när får vi se hur du klår oss? Jag vet att du lätt plockar ihop sjysstaste portföljen i gänget, men jag vill ändå se den!
Och när får vi se bilder tagna med analog kamera?
tisdag 4 mars 2008
Ordning och Reda
Jag är en ordningsmänniska så till vida att jag uppskattar ordning. Jag är inte en ordningsmänniska i det avseendet att jag är rätt dålig på att skapa ordning. Åtminstone i stort. Mitt skrivbord är sällan prydligt och välordnat.
Men vissa saker har jag lärt mig. Allt man har mer än 50 av måste börja organiseras innan man har mer än 50 om man inte vill få ett kaos. Filmer, musik, bilder, böcker och sånt. CD-skivor är det ju ordning på bara man ställer dem i bokstavsordning i hyllan, precis som böcker. Filmer kan man göra likadant med, om man bara kommer på ett system som funkar att sortera efter, t.ex titel. Ja, jag är en av de där fascisterna som nitar den som lägger fel CD i ett fordral eller ställer in den på fel ställe, eller inte ställer in den förra innan man tar fram den nya. Och det finns ett skäl. Jag hatar att behöva linjärsöka*. Det finns inget värre än att behöva öppna varje fordral för att se vad som ligger i. Det är ju inte ens svårt att göra det rätt. Jag föredrar andra algoritmer. Som intervallhalvering** som är exponetiellt mycket snabbare, och framförallt systematiskt.
Det där funkar ju när man har några hundra av något. Eller kanske tusen. Jag tror vi har flera hundra böcker i huset, men de flesta står i prydlig ordning. Det finns ett par hundra filmer också som är i viss ordning, även om de är i låder just nu. Foton, däremot, börjar vi få lite fler av. Mappen Mina Bilder på min dator är tack och lov organiserad från början i en trädstruktur och jag har gjort huvudsakligen bra val när jag valt kategorier för filerna. Men även så börjar det bli lite tungt. Den innehåller just nu 131 gigabyte data, fördelat på drygt 43000 filer och nästan 17000 mappar. Det tar en stund att hitta rätt bild om man inte har ordning på dem.
För rätt länge sedan nu införde jag Adobe Lightroom för att hålla ordning på det hela. Lightroom ger en handfull fördelar utöver den vanliga utforskaren som är rätt tacksamma. Den rena filstrukturen är grunden även för Lightroom, men om man markerar en katalog i Lightroom, får man se alla bilderna även i underkataloger, vilket ger en fin överblick. Om man inte klickar för högt upp förstås, för då orkar inte datorn med! Den är ju inte från igår. Man har också möjligheten att skapa virtuella kopior av filer, så att man kan ha mer än en uppsättningar inställningar av beskärning, exponering osv till en fysisk fil. Man har en funktion som kallas för "Collection" som innebär att man kan låta bilder tillhöra Collections. En bild kan tillhöra mer än en Collection. Jag kan till exempel samla de bilder som skall in i Lillkattens webalbum i en Collection och bilderna från kusinens födelsedag i en annan, även om vissa av bilderna ska vara med i båda. Utöver detta kan jag behäfta varje enskild bild med ett eller flera nyckelord. Man använder sig lämpligen av en ganska begränsad mängd nyckelord, så att man kan söka ordentligt. Man kan också flagga bilder i olika färger och betygsätta dem, något jag ännu inte utnyttjat överhuvudtaget. Man skulle ju kunna gå igenom alla kataloger och välja ut de bästa bilderna och ge dem en femma, så att man sedan kan plocka bara dem, men det får bli en annan dag. En lång dag. Lightroom har också en rad andra funktioner som är tänkta att stödja ett helt arbetsflöde, och naturligtvis utnyttjar jag själva framkallningsdelen där man skruvar på alla bitar av raw-formatet, men resten har jag ännu inte brytt mig om...
Jag har varit dålig på att använda Collections och Nyckelord tidigare, men har idag städat upp. Jag har varit konsekvent och lagt till några få nyckelord överallt där de borde finnas med. Framförallt personer som förekommer flitigt och vars bilder jag sannolikt kan komma att behöva plocka fram. Planen är att i framtiden sätta nyckelord ordentligt på alla bilder jag importerar.
Jag har nämligen också lärt mig att inte skjuta upp sådant, även om jag till min natur är en uppskjutare. Jag vet nämligen hur tungt det blir att göra allt på en gång senare, och hur relativt lätt det är att göra det direkt. Och ordningen uppskattar jag som sagt.
Ibland känner jag att jag skulle vilja ha en hel vecka när jag inte gjorde något annat än skapade ordning i mina kaos.
* Linjärsöka: Att börja i ena änden och söka i nästa och nästa tills man hittar
** Intervallhalvering: Börja på mitten i en sorterad lista och se om det du vill ha finns i högra eller vänstra halvan. Titta sedan i mitten av den halva du valt, och upprepa processen tills du hittar. Antagligen använder du det jämt omedvetet så fort du letar i något som är sorterat. Det förutsätter som sagt att listan är sorterad.
Men vissa saker har jag lärt mig. Allt man har mer än 50 av måste börja organiseras innan man har mer än 50 om man inte vill få ett kaos. Filmer, musik, bilder, böcker och sånt. CD-skivor är det ju ordning på bara man ställer dem i bokstavsordning i hyllan, precis som böcker. Filmer kan man göra likadant med, om man bara kommer på ett system som funkar att sortera efter, t.ex titel. Ja, jag är en av de där fascisterna som nitar den som lägger fel CD i ett fordral eller ställer in den på fel ställe, eller inte ställer in den förra innan man tar fram den nya. Och det finns ett skäl. Jag hatar att behöva linjärsöka*. Det finns inget värre än att behöva öppna varje fordral för att se vad som ligger i. Det är ju inte ens svårt att göra det rätt. Jag föredrar andra algoritmer. Som intervallhalvering** som är exponetiellt mycket snabbare, och framförallt systematiskt.
Det där funkar ju när man har några hundra av något. Eller kanske tusen. Jag tror vi har flera hundra böcker i huset, men de flesta står i prydlig ordning. Det finns ett par hundra filmer också som är i viss ordning, även om de är i låder just nu. Foton, däremot, börjar vi få lite fler av. Mappen Mina Bilder på min dator är tack och lov organiserad från början i en trädstruktur och jag har gjort huvudsakligen bra val när jag valt kategorier för filerna. Men även så börjar det bli lite tungt. Den innehåller just nu 131 gigabyte data, fördelat på drygt 43000 filer och nästan 17000 mappar. Det tar en stund att hitta rätt bild om man inte har ordning på dem.
För rätt länge sedan nu införde jag Adobe Lightroom för att hålla ordning på det hela. Lightroom ger en handfull fördelar utöver den vanliga utforskaren som är rätt tacksamma. Den rena filstrukturen är grunden även för Lightroom, men om man markerar en katalog i Lightroom, får man se alla bilderna även i underkataloger, vilket ger en fin överblick. Om man inte klickar för högt upp förstås, för då orkar inte datorn med! Den är ju inte från igår. Man har också möjligheten att skapa virtuella kopior av filer, så att man kan ha mer än en uppsättningar inställningar av beskärning, exponering osv till en fysisk fil. Man har en funktion som kallas för "Collection" som innebär att man kan låta bilder tillhöra Collections. En bild kan tillhöra mer än en Collection. Jag kan till exempel samla de bilder som skall in i Lillkattens webalbum i en Collection och bilderna från kusinens födelsedag i en annan, även om vissa av bilderna ska vara med i båda. Utöver detta kan jag behäfta varje enskild bild med ett eller flera nyckelord. Man använder sig lämpligen av en ganska begränsad mängd nyckelord, så att man kan söka ordentligt. Man kan också flagga bilder i olika färger och betygsätta dem, något jag ännu inte utnyttjat överhuvudtaget. Man skulle ju kunna gå igenom alla kataloger och välja ut de bästa bilderna och ge dem en femma, så att man sedan kan plocka bara dem, men det får bli en annan dag. En lång dag. Lightroom har också en rad andra funktioner som är tänkta att stödja ett helt arbetsflöde, och naturligtvis utnyttjar jag själva framkallningsdelen där man skruvar på alla bitar av raw-formatet, men resten har jag ännu inte brytt mig om...
Jag har varit dålig på att använda Collections och Nyckelord tidigare, men har idag städat upp. Jag har varit konsekvent och lagt till några få nyckelord överallt där de borde finnas med. Framförallt personer som förekommer flitigt och vars bilder jag sannolikt kan komma att behöva plocka fram. Planen är att i framtiden sätta nyckelord ordentligt på alla bilder jag importerar.
Jag har nämligen också lärt mig att inte skjuta upp sådant, även om jag till min natur är en uppskjutare. Jag vet nämligen hur tungt det blir att göra allt på en gång senare, och hur relativt lätt det är att göra det direkt. Och ordningen uppskattar jag som sagt.
Ibland känner jag att jag skulle vilja ha en hel vecka när jag inte gjorde något annat än skapade ordning i mina kaos.
* Linjärsöka: Att börja i ena änden och söka i nästa och nästa tills man hittar
** Intervallhalvering: Börja på mitten i en sorterad lista och se om det du vill ha finns i högra eller vänstra halvan. Titta sedan i mitten av den halva du valt, och upprepa processen tills du hittar. Antagligen använder du det jämt omedvetet så fort du letar i något som är sorterat. Det förutsätter som sagt att listan är sorterad.
måndag 3 mars 2008
Studier
Nu har jag studerat. Jag har plöjt H&M:s katalog för att se hur de gör när de tar de där snygga modebilderna. Bilderna som är tagna utomhus tycks följa ett ganska enkelt koncept, med direkt solljus snett bakifrån och reflektor strax bredvid kameran. Jag vill prova det där. En reflektor är busenkel att göra av aluminiumfolie och en pappskiva, men det är ändå svårt.
Jag har ingen som vill bli avbildad, se. Jag har akut modellbrist. Svägerskan har lovat att ställa upp, men hon har ju flyttat långt bort och har sällan tid med en nördig gubbe till svåger bakom en kamera.
Suck.
Och så har vi ju problemet med lillkatten också. Jag kanske kan muta svärmor med en tur till skansen med honom, och sedan hogga kattmamman och kräva att hon modellar om hon ska få ut sina nålpengar. Så får det nog bli.
Jag har ingen som vill bli avbildad, se. Jag har akut modellbrist. Svägerskan har lovat att ställa upp, men hon har ju flyttat långt bort och har sällan tid med en nördig gubbe till svåger bakom en kamera.
Suck.
Och så har vi ju problemet med lillkatten också. Jag kanske kan muta svärmor med en tur till skansen med honom, och sedan hogga kattmamman och kräva att hon modellar om hon ska få ut sina nålpengar. Så får det nog bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)