Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

tisdag 30 december 2008

Lightroom och FaceBook

Japp!
Jag hittade en plugin till Lightroom
här som exporterar bilder direkt till facebook. Coolt...

fredag 26 december 2008

Bara för att motivet är lite roligt

Bilden suger på fler plan än jag orkar räkna upp, men motivet är roligt, och hästens min är faktiskt obetalbar.

Alltså: Foto helt utan konstnärliga poänger!

Trevlig bakgrundsbild

Häromdagen tog jag den här bilden nästan hemma. Den får bli ny bakgrundsbild på datorn. Den är helt karismalös, helt livlös, men ganska trivsam och harmonisk, tycker jag.

Jag har, i Lightroom 2.2, ökat svärtan en hel del, gjort bilden en smula kallare, och, precis över bara den röda plantan, dragit upp temperaturen och färgmättnaden, medan jag, i hörnpartierna, har dragit ner färgmättnaden, för att den röda busken ska bli mer framträdande, och de gråare partierna ska bli mer inramning och mindre motiv. Och för att bilden ska se ut som jag såg den när jag tog den. Möjligheten att ändra inställningar för valda delar av bilden och inte bara för allt gör en enorm skillnad med vad som är möjligt i Lightroom 2 mot första versionen. 

Jag inser att jag behöver träna ganska mycket på att se inte bara motivet, utan hela bilden, vilket, som jag förstått det, är ett klassiskt amatörfel, och något som förstör många bilder jag tar. 

torsdag 25 december 2008

Ännu mer om glamour-retusch

Jan gav mig ett par fina tips i en kommentar till förra inlägget på temat. Ett av dem var att använda surface-blur istället för någon av de andra, eftersom det skulle kvarlämna linjer. Det där vore ju strålande, om t.ex linjerna i pannan och runt ögonen blev kvar, medan huden emellan blev fin.

Ett problem bara.
Ojämnheterna i hyn syns mycket mer än linjerna, och det gör att för att bli av med ojämnheterna måste jag ändå elda på så brutalt att alla linjer försvinner. Ögonen är iofs fortfarande skarpa, men det hjälper föga. 

Jag har noterat, efter att ha kollat runt lite, bland annat i min bok, att folk generellt gör den här typen av retusch på folk som redan varit i händer på duktiga människor med smink. Och dessutom i allmänhet har bra hy från början. Och som inte utsätts för det elakaste ljuset man kan tänka sig. Och det är ju, när man tänker efter, rätt naturligt. 

Jag har ganska svårt att se skillnad på före- och efter-bilderna i min bok, vilket ju säger en del om magnituden.

Tyvärr har jag alldeles för dålig koll på photoshop för att ta till mig tips nummer två, som löd:
"Lägg en svartvit kopia av originalet i ett lager ovanför det retuscherade resultatet. Sätt lageralternativt till luminosity. Lägg till en lagermask och på olika sätt återför (måla med olika penslar t ex) önskade strukturer på valda delar. På det här sättet kan man växla lite mellan före och efter och undvika ett alltför retuscherat intryck."

Jag får helt enkelt läsa min bok ordentligt. Jag tror inte jag får min retusch så mycket bättre med de kunskaper och färdigheter jag har idag.

Tillägg: Alltså, surface blur var bra. Det var bara jag som inte fattat. Det funkar inte för att behålla linjer i pannan, eller runt ögonen, men det behåller ögonen, och det behåller näsvingens linje mot kinden, till exempel, och det gjorde resultatet bättre.

Hur gör man, Egentligen?

Det är en fråga jag snart ska ha svaret på. Av svärföräldrarna förärades jag boken Photoshop CS4 for photografers i julklapp.

Den är jättetjock, och har massor av fina bilder. I färg. Och en DVD. 

Nu djävlar!

Och de har ett speciellt kapitel som visar exakt hur man gör det jag försökte göra nyligen av retuschering. Fast, han lovar att man ska ha något som ter sig "vagualy human" när man är klar. Det låter lovande tycker jag. Så fort familjen tillåter ska jag prova!

lördag 20 december 2008

Gamla bilder som legat

Jag hittade precis tre bilder jag tog i augusti, med tanken att de skulle in här, med rubriken Dagens Skörd.
Lite vemodigt är det att se duggregn, tre plusgrader, en järngrå himmel och inte ett grönt löv så långt ögat når, en nästan monokrom värld, och samtidigt hitta värmen i bilderna...






torsdag 4 december 2008

Regler

Ofta hör man folk felcitera uttrycket "Om du vet vilka regler som gäller, vet du också vilka du kan strunta i" som "Om du vet vilka regler som gäller, kan du strunta i dem". Det finns en subtil skillnad.

Jag läste precis ett inlägg på Moderskeppet om en fotograf och hans bok.

När det gäller foto har "reglerna" i allmänhet uppkommit därför att någon hittat mönster i vad som funkar och blir bra. Att bryta mot de reglerna kan, om man gör det medvetet och har en tanke med regelbrottet bli väldigt effektfullt. Om man inte vet vilka regler som gäller, får man inte en sned horizont för att man vill bryta regler och vara nyskapande, utan därför att man inte begriper bättre. Det är en ganska markant skillnad.

Jag vill lära mig reglerna, och jag vill lära mig det tekniska verktyg jag har för att skapa mina bilder, inte för att nödvändigtvis följa reglerna, eller för att tekniskt bra bilder är målet, utan för att komma förbi det. Jag vill komma dithän att jag inte behöver reflektera över tekniken eller "Hm. Hur var det nu skuggorna borde fall för att få fram det där i ansiktet", utan kan lägga min energi på att se bilden som den kan bli, och sedan låta tekniken gå av sig själv.

Det finns liksom tre stadier av fotografering.
1. man Tar Kort (kompaktkamera och semesterbilder med sned horizont, och avklippta fötter eller huvuden, beroende på kameratyp)
2. man tar hyfsat bra bilder tekniskt, och man följer reglerna, och man tar ok bilder, som dock saknar allt av nyskapande. Man FÖLJER ju reglerna, sedan man lärt sig dem!
3. man tar BRA bilder, därför att man kan vara nyskapande och samtidigt veta vad som funkar och vad som inte gör det.

Det är rätt långt till steg 3. Fotosessionen i studio nyligen var nog väldigt typiskt steg 2. Knappt.