Samma bild?

En bild som jag tyckt mycket om så länge jag kan minnas är en bild som min far tog för drygt 30 år sedan. Hans bild lyser naturligtvis av proffsig komposition, stilistisk bakgrund och vacker exponering och är tagen med helt analog kamera.
Jag har emellanåt försökt ta om hans bilder. Lite som ett pedagogiskt trick. Som i "Här har jag en bra bild. Kan jag ta en likadan? Om jag försöker och misslyckas, vad är skillnaden mellan min och den som var bra? Vad behöver jag förändra och lära mig se?"

Emellanåt lyckas jag dock rätt ok.

Framförallt är det lite roligt.

Jag har...

1. ...beskurit båda bilderna. Den gamla mycket kraftigare än den nya
2. ...gjort min bild svartsjuk
3. ...scannat den gamla bilden från papperskopia, vilket förtagit mycket bildkvalitet
   

En sak jag lärt mig nu, är att jag inte tittat på de gamla bilderna ordentligt förr. Jag går ut, ser vad jag tror är den gamla bilden, försöker ta den, och kommer hem och ser att jag mindes alldeles tokigt. Jag har en inre bild som skapats över rätt många år av hur min fars (eller mors, hon är också duktig!) bild såg ut, men den stämmer inte med verkligheten, och den jag försöker ta är en som är likadan som den i mitt huvud, och den är inte lika bra. Det ser jag när jag kommer hem.

Jaja...
Jag lär mig väl något. Som att en fin bakgrund på rätt sätt ibland är rätt fint.

Och jag lär mig en annan dag, för jag har inget vettigt normalobjektiv som är roligt att ta bilder med...

Paus?

Det är nog dags för fotopaus.
När jag tittar på bilderna från i söndags en gång till, så ser jag att det nog faktiskt bara är ett snäpp roligare än skolfoton. Det är inte bra. Det är inte inspirerat. Det är inte spännande. Det är inte karismatiskt. Det är inte roligt att titta på. Det är...

Tråkigt.

Många vänner är fina vänner och säger att bilderna är fina. Då blir man glad. Någon vän är ärlig och berättar att det faktiskt suger. Det är förtroende från någon som vet att man vill bli bättre...

Dags att ta en paus. Ännu ett trasigt objektiv var ett omen...

Lite mer retusch

Och i en andra runda, med samma bild som nedan, blev det såhär. Jag har satsat på att vara en smula sparsammare, men ändå få bort det som inte skulle vara där. Resultatet tycker jag är bättre, men ja, det ser fortfarande lite "vax med sprayfärg" ut.

Fotoplaner för kvällen

• Retuschera bilder på nästa modell


• Seriöst försöka hitta en detaljerad guide som beskriver hur man skruvar ihop ett Canon EF 50 1,8/II

Ja, det höll alltså inte alls, som jag trodde det gjorde, när jag snubblade på en sladd i söndags. Jag trodde det var ok, för det funkade att plåta med. När jag idag skulle byta glugg satt den fast. Något i bakänden hade gått sönder i söndags, och det var inte utan våld jag fick loss det. Mest lirkande, och vridande i MF-läge, men det räckte inte. När jag till slut fick av det ramlade delar ur det.

Nu MÅSTE jag få ihop det som ligger i delar sedan tidigare. Jag har inte råd med ett nytt just nu, fast de är "billiga", men jag har verkligen inte lust att var utan.

DJÄVLA SKIT!!!!!

Någon som har ett över att sälja billigt?

Glamour-retusch enligt Isidor

Såhär har jag alltså gjort, efter att jag tittade på
Photoshop-Face Smothingفوتوشوب تنعيم الوجه

Det här är det enda jag vet. Jag vet att många pysslar med sånt här mycket mer än jag, och ni är hjärtligt välkomna att tipsa om bättre tekniker.


1.
Öppna bilden i Photoshop
2.
Kopiera det enda lagret
3.
Välj det nya lagret och plocka fram Gaussisk oskärpa i menyn Filter/Oskärpa... Äh. Vi tar det på engelskt Photoshop istället, för det är en sån version jag har.
4.
Dra i reglaget precis så mycket att bilden i det här lagret blir så suddig att alla ojämnheter i huden försvinner. Inte mer. Helst ska alla konturer och t.ex linjer i pannan finnas kvar.
5.
Skapa en Layer Mask*
6.
Fyll hela masken med svart färg med hjälp av spannen**, (bucket tool)
7.
Plocka fram en lagom grov spray-pensel (Brush Tool). Med den upplösning på bilder jag använde var ca 200 pixlar bred lagom, men det varierade.
8.
När du nu sprayar mjukt med din Brush Tool, kommer du att se hur du kan måla ut jämn hy.


Prova några gånger, justera penselns genomskinlighet (Opacity) och, när du känner dig klar, hela sudd-lagrets genomskinlighet. Jag märkte att olika delar av modellen behövde olika inställningar för pensel och lite sådant, och då kan man med fördel använda olika sudd-lager med olika grad av suddighet och genomskinlighet.





* I lager-fönstret finns längst ner en liten ikon i form av en kvadrat med en cirkel i. Klickar du på den, får du upp en extra ruta på ditt lager, som visar masken. Jag är verkligen inte expert på Photoshop, men en Layer Mask kan betraktas som en svartvit bild som styr hur och vad i det här lagret som ska synas, och vad som ska vara osynligt och hur mycket, på en skala från vitt till svart, där svart är helt transparent och vitt är helt otransparent. Medelgrått gör alltså lagret halvgenomskinligt.

** Hink, om du bor norr om Kristianstad.

Glamour-retusch

Idag har jag, för första gången någonsin faktiskt, roat mig med lite glamour-retusch. En av modellerna i söndags hade inte perfekt hy, vilket ju ytterst få har, och dessutom utsatte jag henne för ljus som i flera fall maximalt framhävde dessa små yttre brister hos en i övrigt mycket vacker tjej.

Så, för att göra henne lite rättvisa och ge henne det snyggaste jag kunde, provade jag lite retusch i Photoshop CS4.

Före


Efter


Man skulle lätt kunna hävda att jag tagit i för mycket. Det var en svår avvägning att få bort det som inte var snyggt, mot att få en hy som faktiskt såg ut att var skulpterad i vax, och sedan målad med air-brush-puder.

Ett recept steg för steg kommer under kvällen!

Dagen i studio

I söndags var alltså den Stora Dagen av hyrd studio för mig och Cinks. Studion var fin, och vill du ha tips så kan jag rekommendera den.
1500 spänn för en dag, och då ingick ALLT. Inklusive fläkt.
Det var först och främst sjukt roligt. Min svägerska som kan lite mer om smink och hår än de flesta, men kanske inte riktigt är proffs, var där och gjorde nytta. Hon gjorde rejält med nytta även framför kameran, liksom en annan tjej jag bjudit in. Cinks och F kunde tyvärr inte komma förrän efter lunch, men det innebar ju att jag fick leka desto mer. Lite synd att det inte blev mer lugnt samarbete med Cinks bara, för hon är duktig och tänker efter.
Flera bilder blev nog vad jag faktiskt tycker är bra, men...
Jag tog för många bilder. På tok för många. Jag tänkte inte efter, komponerade, regisserade och flyttade lampor, utan tog många bilder. Det är inte rätt.
Några lärdomar till nästa gång:

1. Planera detaljerat i förväg.
Jag har faktiskt inte den rutinen och kompetensen att jag kan göra det på plats. Jag har inte erfarenheten att improvisera och se bilderna bra där jag står, och samtidigt tänka på allt som behövs för att få till bland annat rätt ljus. Blixtarna flyttades för lite, och det blev för lite variation, och det fick till följd att de jättemånga bilderna blev väldigt lika. Det är rätt onödigt att ta hundra likadana dåliga exponeringar.

2. Ta en bild i taget.
Ta bara en bild i taget. Titta på den bilden, tänk efter. Analysera ljuset och posen och kompositionen för varje bild. Bilderna blir inte suddiga i den miljön, tekniken löser sådant, och det finns utrymme att ta sig tid att göra rätt. Det är inte hund eller ett småbarn som springer runt och måste fångas i flykten. Det är anmärkningsvärt hur länge en ung, stark tjej kan stå på ett ben i höga klackar!



Och Cinks, du var skitsnygg! Vi ska ta fler bilder på dig nästa gång!


Nej, det kommer inga bilder här, eftersom jag inte vill ha ansikten i den här bloggen. Jag kan dock, på en mer privat basis, gärna lämna länk till ett webalbum, så fort jag har ett. Ännu har jag inte hunnit ens importera bilderna till lightroom.