Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

söndag 30 september 2007

En katt. Igen


Ännu en gång har jag tagit en bild på den av katterna som är mest fotogenique, när hon för en gångs skull var still i det vackra morgonljuset vi ibland får vid diskbänken. Det blir ett varmt ljus, en vit vägg och ljuset faller rakt, vilket jag tycker ger en "dramatisk" effekt på en katt.

Och snart blir det nog en del porträtt, ifall motiven ställer upp på det. I fredags införskaffades ett Canon EF 50mm F1,8. Det var på tiden!!!

måndag 24 september 2007

Vad betydde siffrorna i föregående inlägg?

Eftersom en del undrar, och eftersom det blir roligare att diskutera foto om man har koll på de olika värdena som styr exponeringen, så kommer här en snabbguide:

ISO-inställning:
Filmens ljuskänslighet. Ju högre tal, desto känsligare film (eller CMOS-censor på en digitalkamera). Högre isotal blir känsligare, men det gör också bilderna kornigare i allmänhet

Exponerinstid:
Anger hur länge slutaren är öppen och släpper in ljus på filmen/censorn. Ju längre tid, desto mer ljus in. Är slutaren öppen för länge, hinner motivet röra sig, och bilden blir suddig. Det är ju ett problem när det är mörkt, och man behöver ha öppet länge för att få in tillräckligt med ljus. Ibland kan man uppnå fina effekter med lång slutartid, där rätt saker blir suddiga.

Bländaröppning:
Bländaröppningen är hålet som släpper in ljus. Ju större hål (dvs, ju mindre bländartal) desto mer ljus kommer in. Man kan kompensera en kort slutartid med en stor bländaröppning och vice versa. Ju mindre bländaröppning man har, desto större "skärpedjup" får man.

Skärpedjupet
Skärpedjupet anger hur mycket som blir skarpt hitom och bortom det avstånd man egentligen ställt in skärpan på. Med ett oändligt skärpedjup blir allt, både det som är 2cm bort och det som är flera kilometer bort, skarpt. Med ett väldigt litet skärpedjup kanske någons puppill blir skarp, samtidigt som ögonfransarna blir suddiga. Detta innebär också att det finns en avvägning att göra med bländaröppningen. Har man motiv som rör sig kan det bli väldigt svårt att fokusera med ett kort skärpedjup.

Den Stora Konflikten
Om man alltså vill ta en bild på något som rör sig, vill man ha ett stort skärpedjup, vilket innebär en liten bländaröppning (högt bländartal, kanske 10-15), vilket innebär att hålet är litet och bara släpper in lite ljus. Samtidigt vill man inte att motivet ska hinna flytta sig, vilket innebär en kort slutartid, vilket också gör att lite ljus kommer in. Någonstans måste man alltid välja i viss mån, ifall man vill ha kort slutartid, eller liten bländaröppning. Både måste kompenseras av att den andra blir "fel". I viss mån kan man kompensera den konflikten med en ljuskänsligare "film", men då blir å andra sidan bildkvaliteten lidande istället.

Därför är hästar som rör sig ganska fort och skumpigt i ett mörkt ridhus ett skit att fotografera.

Dinah, jag hoppas det här förklarar siffrorna lite mer, och att det kanske kan bli lite roligare med foto siffrorna betyder något.

torsdag 20 september 2007

Fy bubblan för mörka ridhus


Att fotografera folk som rider i ett mörkt ridhus är ett elände på många plan. Det är ofta ganska mörkt. Redan där kan man börja ana oråd. Hästarna står sällan stilla. Detta innebär att man behöver en hyfsat kort slutartid för att slippa rörelseoskärpa. Man kan inte ta till blixt, för då skrämmer man hästarna. Hästarna är i allmänhet långt bort, vilket innebär att man behöver mycket zoom, vilket ofta innebär att man inte ens kan utnyttja objektivets största bländaröppning. Eftersom hästarna rör sig är det dessutom svårt att få till skärpan bra med det korta skärpedjup man behöver för att ha en sportslig chans att få in ljus nog.

Den här bilden tog jag med följande inställningar
ISOINSTÄLLNING: 100
EXPONERINGSTID: 1/80s
BLÄNDARE: 5.6
BRÄNNVIDD: 300.0mm (=486mm)

Vän av ordning frågar då såklart varför i h-te jag tog bilden med ASA100, och det vore en mycket berättigad fråga. Svaret är nog att jag helt enkelt klantade mig och klickade en gång för mycket. Det visade sig dock att ASA1600 inte gjorde livet så förfärligt mycket roligare. Jag kände och klämde lite, och körde sedan på fast exponering, eftersom kameran gärna luras av de ljusa bakgrunderna. Dessutom valde jag helt enkelt den längsta slutartid jag kunde ha och ändå slippa rörelseoskärpa, och den största bländaröppning jag kunde få. Det var helt enkelt det bästa jag fick ihop.

Resultatet tycker jag blev en rätt kul bild, men knappast en bild som visar hur just den här människan red.

Spegeln är en medveten effekt för övrigt, som jag är lite stolt över. Ljust som fanns kom in genom fönster högt upp på väggen, och eftersom det var på kvällen blev det ett väldigt rakt ljus, som föll på vissa tydliga punkter. I det här fallet föll det på ryttarens ansikte, men inte på hästen.

måndag 17 september 2007

Tack Calle och Dinah



Tack Calle och Dinah för era synpunkter. Det är roligt att läsa hur andra tolkar bilderna. Ni ser saker jag inte ser.

Calle: Jag har provat att göra som du sa, och mycket riktigt blev bilden mycket mer intressant med en annan beskärning. Nu hamnar huset, som egentligen inte syns särskilt väl i centrum, medan den röda kappan, som är i fokus, hamnar i hörnet. Mer spännande så.

Dinah, tack för ditt engagemang. Ja, det är precis samma bild. Att de ser annolunda ut när du klickar på dem, beror nog på att hela bilden helt enkelt inte får plats på skärmen. Den har rätt hög upplösning...

söndag 16 september 2007

Höstbild



Ett försök att fånga den melankoliska hösten och lite gult och en vacker vy och en människa som går i det där. Den röda kappan blir den enda färgklicken och fångar ögat på ett intressant sätt, och gör att man tydligt ser människan i helheten fast hon är rätt liten. Jag har medvetet inte tagit ett porträtt på personen, utan velat fånga henne just i helheten av löv och hus och grusväg.

Ser du något annat i bilden? Kanske något som kunde gjort den bättre? Berätta då det, så att jag lär mig och kan bli en duktigare fotograf. Det där pladdret ovanför betyder bara att jag är pretentiös.

lördag 15 september 2007

Vackert ljus


I onsdags var det ett sällsynt vackert ljus över ridbanan när frun red. Jag roade mig även denna veckan med att ta skitmånga bilder, men bara hälften så många som förra veckan. Denna veckan ansträngde jag mig mer på varje bild, och förlitade mig mindre på de stora talens matematik. Det blev bortåt 150 bilder, varav ungefär 30 faktiskt var helt ok bilder. Jag lade upp fler i webalbumet åt de som ridit, eftersom de inte är så intresserade av den fotografiska kvaliteten som de är av motiven.

Den här bilden kan ha varit den bästa.

Ljuset var ett varmt, rött kvällsljus som var ganska lågt. Ett sådant ljus ger mycket färg och skarpa skuggor. Det är tyvärr alldeles för klent egentligen för att man ska få bra bilder såhär dags på kvällen, men efter omständigheterna är jag rätt nöjd med skärpan ändå.

Som vanligt emottas alla kommenterar tacksamt.

måndag 3 september 2007

Landskap


Jag tycker det brukar vara svårt att fånga landskap på ett levande sätt. Det blir lätt en turistbild som inte alls förmedlar den stämning man egentligen vill fånga, utan bara en träd, himmel, vatten och lite blommor. Det där är synd, för när det gäller just naturbilder är det ju i allmänhet stämningen man vill fånga. Alla vet hur ett träd ser ut i naturen. Eller, de flesta vet.
Den här gången försökte jag tänka på hela kompositionen. Ni bjuds på en bild i färg och en utan. Vilken gör sig bäst? Jag kunde inte bestämma själv...

En rolig sak med detta är också att bilderna är tagna en dryg halvtimme med kollektivtrafik och promenad från T-centralen i Stockholm.

Komposition och motiv

Återigen fimpade jag bakgrundens möjligheter - precis det jag skrev om igår.
Några bilder utnyttjade den ljusa bakgrunden som syns uppe till vänster på denna bild, och några hamnade mitt på. Det blev lite i stökigaste laget. Varför utnyttjade jag inte det mörka gröna som busken bakom utgör? Det hade kunnat bli en mycket mer harmonisk bakgrund, med mer fokus på motivet.

lördag 1 september 2007

Ännu mera katt



När jag tittar på mina bilder i efterhand, har jag ofta märkt att jag inte har koll på hela kompositionen, utan bara "motivet" (i det här fallet katten). Det är lite synd, för då missar man att utnyttja skuggor och ljus i bakgrunden, som skulle kunna ge linjer på rätt ställen och framhäva och dölja saker som man vill just framhäva och dölja. Den här gången hade jag tur och skuggor och ljus råkade passa som fisken i handsken runt kattens huvud. Då blir det bra. Andra gånger ser man i efterhand, att om man bara vridit kameran lite lite hade man fått en helt annan bakgrund, som kanske kunnat skapa en mycket bättre bild.

Något att öva på, alltså. Se hela bilden, inte bara motivet.