Seriösa webbutiker?

För ett tag sedan köpte jag en ny kamera.
Strikt talat köpte jag tre, men två av dem valde jag att avstå. Den första hade inget definitivt leveransdatum, och den andra hade ett, men det syntes inte, och jag fick den till samma pris på annat ställe.

För ett par dagar sedan fick jag min kreditkortsräkning* där jag förväntades betala för inte mindre än tre kameror. Vafals? tänkte jag och ringde Eurocard, som ville att jag skulle redovisa varför jag inte ville betala, och sedan berätta det för dem så skulle det säkert lösa sig.

Jag kontaktade alltså de två butikerna som tagit för mycket pengar och bad dem redovisa kassaflödet i mitt ärende.

TBH.se svarade med följande:

Hej

Tyvärr verkar det ha blivit missat, nu är det dock gjort, 5759 kr återförda
till ert kort idag 8/1

Mvh
Tbh.se


Ett misstag kan hända, och de ber om ursäkt, eller nästan iallafall. De erkänner att de gjort fel. Det är ju en halv ursäkt.

Datorbutiken.com däremot, svarar såhär:


Hej

Vi fixar en återbetalning till ditt konto igen, det tar dock någon bankdag innan pengarna syns på ditt kort igen.

Med vänlig hälsning
Kundservice


Förlåt? Ja, fattas bara, era djävla apskaft att ni betalar tillbaka nästan femtusen spänn för något jag avstått! Att TBH gjorde fel kan jag förstå, för jag ringde fem minuter innan paketet skulle gå iväg, och de fixade det ganska ad hoc. De var serviceminded, och jag kan förstå att någon missar krediteringen där, men hos Datorbutiken.com plockade jag bort ordern via deras hemsida själv. De går ju inte att ringa till... **

Nej, datorbutiken.com kommer jag nog aldrig mer att besöka tror jag. Och inte kommer jag att rekommendera någon annan att göra det heller.

* Jag handlar normalt inte på kredit på det viset, men eftersom pengarna jag skulle betala med inte fanns på mitt konto ännu så...
** De har över en timmes telefonkö.

Att öva

Nu är vi på semester. Jag tar några hundra bilder om dagen, och en del blir helt ok. Mest hälsar vi på släktingar, så det blir mycket folk på bilderna, men inte bara.

Jag övar efter förmåga på saker jag läst i olika fotobloggar på temat "7 tips som gör dig till en bättre fotograf". Bland annat använder jag nästan bara mitt fasta 50mm och zoomar med fötterna. Jag försöker också att i större utsträckning ta bara en bild, eller ett par tre, och att göra rätt från början istället. Resultatet är väl... tveksamt. En del bilder blir bra, andra suger. Det är snudd på hopplöst att ta bara en bild på en 80-årig tant som ska posera med en ettåring. Ja, han fyller ett idag.




Det fina ljuset ger å andra sidan en del oanade möjligheter, och ganska stolt kan jag notera ett par höjdpunkter i porträttgenren.

Mina bilder av vyer och byggnader blir tyvärr ofta ruskigt trista. Jag ser motiv och saker som jag tycker är vackra och effektfulla, och jag arbetar och komponerar och tänker och försöker. Jag letar linjer och symmetri och assymetri och färger och fält och tredjedelar, men det slutar bara som totalt karismalösa semsterbilder av den typ som förr fick folk att hugga av sig ena foten för att komma loss från någons visning av diabilder från Canarieöarna. Digitala bilder i digitala album på nätet är på så vis en välsignelse, för folk visar inte längre sina semesterbilder på dia. Tack och lov. Inte heller jag.

Det är ofta fint ljus här i Tel Aviv, och de har byggnader som är flera tusen år gamla. Det ger iallafall inspiration att fortsätta försöka. Imorgon ska vi till Jerusalem...

Tack CJL!

CJL kommenterade mitt förra inlägg med en länk till ytterligare tips.
Han slog verkligen spiken i huvudet och träffade precis. De här tipsen tar upp det som jag själv i efterhand brukar svära över att jag bommat. Jag överväger att skriva ut några av tipsen i förkortad form och tejpa på baksidan av kamerahuset.

Han tipsar dessutom i sin egen blogg om ytterligare några tips i listform.

Tack CJL. De passade som fisken i handsken!

Teknik eller känsla?

En gång under gymnasietiden hade jag en diskussion om gitarrspelande med en kille som jag både då och nu ansåg riktigt korkad. Han menade att det var ointressant ifall en gitarrist var tekniskt skicklig eller inte. Det enda som räknades var om personen i fråga hade Känsla. Jag menade att utan tekniken spelar det ingen roll hur mycket känsla du har, för du kan inte uttrycka den om du inte kan spela. Teknik är således ett nödvändigt, men inte tillräckligt krav för att skapa stor musik.

Detsamma torde gälla all konst. Om det enda du kan åstadkomma med en penna är en streckgubbe, kommer du aldrig att måla Mona Lisa, oavsett hur stort snille du är på insidan. Om man inte vet hur man tar ett skarpt foto blir det lite svårt att hävda att man gjort det suddigt med flit. En bild med okonventionell skärpa kan vara mycket vacker, men egentligen bara om fotografen gjort det medvetet som en del av sin komposition, eller haft den där turen som man har ungefär en gång på miljonen.

Jag anstränger mig således för att få tillräckligt bra kläm på det tekniska med raka horizonter, skärpan på rätt ställe, rätt exponering, rätt utrustning (i mån av pengar) som tillåter mig att styra det jag behöver kunna styra för att åstadkomma de effekter jag vill ha. Jag har övat i rätt många år nu, och jag känner att jag fortfarande har mycket långt kvar innan den bild jag har inne i huvudet när jag ser vad jag tror är ett vackert motiv, också är det som blir min slutliga bild. Det är ganska frustrerande att känna att man fattas teknisk kunskap och känsla(!) för tekniken (Hur stor blir egentligen skärpedjupet om jag har en brännvid på 50 mm, en bländare på 1,8 och fokuserar på 15 meter?) när man försöker skapa den bild man vill, och att man liksom aldrig når dit. Jag vill uppleva att kameran är min förlängda hand. Den ska inte vara ett verktyg jag håller i min hand, utan mer en handske jag trär på.

Min far, som jag nämnt tidigare, som i sin "ungdom" var pressfotograf i tio år, kan fortfarande, 20 år senare, slicka på fingret, hålla upp det, och säga "Hm. 400 ASA. Med bländare 5,6 kan nog 1/100 vara lagom exponeringstid här". Han kan fokusera manuellt med sin gamla Nikon F2 utan att reflektera över att han gör det, och därmed ägna all sin energi åt att komponera. Ungefär som när man kör bil, och inte tänker på att man växlar. Jag har långt kvar dit. Mycket långt.

Jag undrar om jag någonsin kommer dit...



Ps.
Idag försökte jag fotografera sonen. 12 bilder av 72 gick inte i papperskorgen vid första granskningen. Ds.

Vilka fel gör vi?

Ett Liv Med Bilder tipsade om Sju Dåliga Vanor Hos Fotografer. Jag tänkte, att Ha, nu ska jag allt lära mig lite. Döm om min förvåning, när jag upptäckte att det faktiskt bara var ett av de sju felen som jag gör regelbundet, nämligen att jag missar att göra en vettig ISO-inställning, eller, i ett större perspektiv, jag glömmer att göra den typen av justeringar allmänt. Ibland har jag valt fel fokuspunkt och sådant också, och sedan svurit över att bilderna blir suddiga. Eller glömt rätta andra exponeringsinställningar.

Men de andra felen gör jag inte. Jag är noga med att exponera rätt, för jag vet att det inte löser sig i Lightroom. Det löste sig inte i mörkrummet på den Gamla Goda Analoga Tiden heller. Finns inte datan, så finns den inte. Jag slarvar inte medvetet med t.ex horizonter med tanken att det går att fixa senare. Rent allmänt försöker jag verkligen få bilden så bra som möjligt från början.

Jag missar aldrig - aldrig - att packa kameraväskan. Det är extra anmärkningsvärt med tanke på att jag inte har ett problem med att åka hemifrån utan pass när jag ska till England och kan glömma nästan precis vad som helst annat. Men kameraväskan är galet komplett. Den är som en läkares akutväska. Alltid färdigpackad, alltid ett laddat batteri och ett laddat extrabatteri, alltid alla minneskort tömda och redo.

Jag gör annat. Jag är inte duktig på att komponera bilder. Men det finns nog inte en enkel lösning på det. Det är nog inget jag klarar av med tips från en Topp-Sju-lista, tyvärr. Jag hade behövt läsa lite konstvetenskap. Jag hade behövt valium till djuren och barnen jag försöker plåta. Jag hade gärna haft ett lite roligare ljus än vad det här landet erbjuder från september till maj.

Jag önksar att jag hade kunnat hitta något som hjälpte mig bland 7 Dåliga Vanor Hos Fotografer...

Rutten konstnär

Idag tog jag 24 bilder under promenaden på två timmar. Alla är kass. Riktigt, riktigt dåliga. De är tekniskt dåliga och kompositionen påminner om det Elsa, 67, kan förväntas prestera med sin kompaktkamera från 92 på en semester till Canarieöarna.

Dåligt. Det är bara dåligtdåligtdåligtdåligt.

Ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig att slösa tid och elektroner på det här hopplösa projektet att sluta vara en dålig fotograf. Det känns rent hopplöst emellanåt. De här bilderna var så ointressanta att de nästan fyller ett pedagogiskt, avskräckande syfte.

Och nej, jag tänker inte visa dem.

Naturfoto i landet Tvärtom

Folk som fotograferar djur i naturen brukar ha de längsta objektiven av alla. De brukar gömma sig och vänta och ha stativ och grejor.

I landet Tvärtom, där jag bor, går man ut med sitt 50mm-objektiv, och upplever problemen med att inte ha macro. När man fotograferar änder. Vilda änder. I Naturen.

Den här bilden suger riktigt illa, rent tekniskt, men den är lite rolig sett ur motiv och situation. (För säkerhets skull tar jag med en som är skarp också...)