Höstpromenad

Jag använder mitt 50mm så mycket, att jag ofta inte har något annat med mig. Ska man ta vyer är det dock inte den bästa idén. Jag behöver ett vidvinkelobjektiv. 30mm? 18? 25? Vad ska man ha? Vem vill förse mig med ett som får plats i min budget?

Ännu mer ridbilder, och det 200:e inlägget!

Sådär. 200 genomtänkta, intelligenta, fyndiga och trendsättande inlägg. Eller, 200 inlägg iallafall.

Det blir lätt ridbilder, visar det sig. Man kanske borde gå igenom och sätta etiketter på rubbet, men... En annan dag.

I onsdags hade det hunnit bli så mycket höst att det började mörkna redan innan folk suttit upp, och halvvägs genom lektionen var det mörkt, och strålkastarna fick tändas. Strålkastare och kamera blir verkligen långt bortom Kocko, men det är en spännande effekt någon gång ibland. De här bilderna är inte fixade på annat sätt än att de är beskurna och, på någon av dem, en smula extra svärta.

När de första av de här togs, var det ännu inte helt mörkt.

Varsågod, Anna, med fokus på hästen och inte ryttaren!

Hundporträtt

I onsdags var det en av ridtjejerna som bad att jag skulle ta några bilder på hennes hund.

Det blev rätt många. Det var en hund med... Karaktär. Som poserade.






Och så, ett litet montage:


Och orginalet:


Och ja, det är min son till vänster, och nej, hunden är inte arg. Den är trött.

By common request (fler ridbilder)

Eftersom Anna fjäskar besinningslöst och trycker på precis rätt knappar, kommer här fyra extra bilder.

De tre sista är en smula tveksamma ur ett tekniskt perspektiv. Fokus ligger inte helt rätt, och ryttarnas ansikten är inte så skarpa som de borde vara. Med bländare 2,5 får man ett skärpedjup som räcker precis, om man fokuserar på ryttarens axel. Då blir både ansikte och häst tillräckligt skarpa. Om man däremot fokuserar på lite närmare än så, säg, på hästens huvud, när det är närme mig, då räcker inte skärpedjupet till ryttarens huvud. Man måste hamna mitt emellan. Med en mindre bländare som täcker hela ekipaget i skärpedjup, blir tiden för lång, och man får rörelseoskärpa.

Ridbilder igen

Nu är frun tillbaka i sadeln igen, efter ett års paus för graviditet och bebis-tid. Det betyder också att jag är tillbaka på knä i spånet.

Jag har upptäckt fler saker som fuckar upp hästfoto. Folk har helt olika kläder. Någon rider i en ljusgrå tröja på en nästan vit häst, andra sitter i nästan svarta kläder på en nästan svart häst. Oavsett ljusmätningsmetod går det åt skogen. Det finns alltså bara en väg att gå, och det är helt manuell exponering. Fast det kan man ju enkelt ratta in, med provskott. Även om det blir mörkt precis den tid de här människorna rider vid den här årstiden, så skiljer det ändå inte så mycket. Och när det blir för mörkt får man ju liksom bara sluta...

Panorering hade varit kul, och funkar ju fint på motorsport. Tyvärr roar sig ju ryttarna med att röra sig i för många dimensioner. Det är precis hopplöst!

Just den här är jag extra nöjd med. Tyvärr är den en liten aning brusig, och det stör mig oerhört. Jag har inte manipulerat den mycket. Den är en aning beskuren, något extra varmare än automatnivån från RAW i LR.

Jag är lite extra nöjd över det faktum att bilden blev som jag tänkt mig. Ett lagom skärpedjup, och de gula träden i bakgrunden, och ett vamt ljus. Det såg faktiskt ut precis sådär.



Och så ett par till, lite bara för att jag kan!

akademiker-fotograf

Jag har anmält mig till högskolestudier till våren. Kvartsfart på distans i "Visuell Kommunikation".

Tack, Moderskeppet!

Skärpa 2, eller: Därför älskar jag mitt Canon EF 50 1,4

Det här är skälet till att jag älskar mitt Canon EF 50 1,4. Jag är rädd att studion vi hyrt inte är stor nog för att det ska funka med ett 50mm där inne bara. Då blir det klurigt...

Det jag gjort med bilden är att göra den svartvit, samt att lägga på "linskorrigering" för att göra området runt ansiktet mörkare, och framhäva ansiktet. Har man inte distortion i objektivet, kan man fixa det i efterhand.