En hemsida?

Jag har nu skaffat mig en F-skattesedel, och går alltså att hyra. Vitt. Med moms och allt.

Så jag tänkte sätta mig och göra en hemsida. En väldigt enkel. Kontaktuppgifter, tre meningar om "företaget" och portfolio. På jobbet gör jag hemsidor. Då handlar det mest om stora komlexa siter där logiken på baksidan och databaser är den största delen av jobbet. Ofta är det någon "byrå" som gjort det grafiska innan jag får vara med. Ofta är det ett jätteföretags självklara allting färdigt, och jag bara ser till att data hamnar rätt.

Så hur gör man?
Jag skulle kunna sätta mig och skriva kod. Det är jobbigt, och det tar tid, och ska jag ändra blir det liksom ganska bökigt, för då måste jag skriva kod igen. Jag vill bara skriva varje sak en gång, som ska se lika ut jämt. Jag vill inte knacka meny tusen gånger själv. Jag vill helst inte skriva så mycket alls. Jag vill plutta ut min logga i hörnet, lite text, och så ett album.

Någon som har ett bra förslag på verktyg? Har jag inte fått tips innan veckan är slut sätter jag mig väl och gör själv då. På gammaldags vis. Som vi alltid gjort. Förresten, har jag installerat min favvo-texteditor sedan jag installerade om burken för ett halvår sedan?

Suck.

Fan, det är 2010. Hur svårt kan det vara?!

En dag på stureplan.

Idag känner jag att ett soundtrack är bra!
T.S.O.L - Strangelove för att den låter gött, och passar vissa av bilderna.
samt
AlphaVille - The Jet Set för att jag av någon outgrundlig anledning inte kunde få den ur huvudet när jag hängde i stan igår.
Ja, vi tar en till som liksom kändes relevant...
Harpo - Moviestar

Har du inte spotify men är en trogen läsare av bloggen? Hör av dig!

Och så, bilderna.


De sötaste flickorna i parken framför Kungl. Biblioteket. I Stockholm är väldigt mycket kungligt. På nästa exponering såg de mig, och skrattade, men det blev suddigt...


Cykelbuden i stan har såna här!


Fortfarande, efter flera år, är frisyren på stureplan den som antyder en plånbok som inte tillåter varken hygien eller frisör. Förlåt, men det är faktiskt djävligt ofräscht.


Vad säger ni? Är det Daniel Prinsen soon to be till vänster och hans langare till höger? Eller är det bara två äckligt hippa killar, varav den ena är stureplansflottig med AD-brillor?



Det är inte här jag skulle vilja träna helst av allt, faktiskt.


Stureplan kan vara en av få platser där man serveras riktiga modeller gratis. De där som kan Walk The Walk, liksom. Notera handen i fickan, den sträckta ryggen, och blicken som verkligen inte är på fotografen iallafall? Hon lös som en sol när hon svepte över torget. Galet elegant.
Och förresten, hur fan exponerar man ett par vita byxor rätt?



Jag har ingen aning om vem det här är, men hon ser Kändis ut, och hon satt snudd på ensam med sin kompis på serveringen mitt på Stureplan. Hon kunde lika gärna haft en skylt där det stog: "Snälla, fotografera mig när jag har glasögonen på och vill vara Inkognito."


Det här är faktiskt också en rätt sällsynt syn. Strumpkanten som korvat sig ovanför knäet förstör dock alltihop.


En massa tonårsöstermalmsflickor samlade in pengar till Sudans barn. De fick inga av mig. Hade hon sålt bara en av sina väskor hade hon kunnat försörja en by i Sudan i flera månader.


Två kvarter längre bort undrade den här killen vem som stal all hans tiggarbusiness. Det är något här som är djävligt fel, men jag har lite svårt att sätta fingret på det mer precist än att det inet kan vara riktigt rättvist. Ibland förstår man nästan var Marx fick sina idéer.


Och det stör mig, för jag tror inte kommunismen löser det heller. Man kan inte bara ta allt östermalmsbrudarna äger. Det löser inte problemet. Men det här skulle inte vara en politisk blogg, så vi skiter i den aspekten.

Nästan på Landet

Jag har knappt tio minuters promenad till tunnelbanan. Därifrån har jag 22 minuters restid till T-Centralen, som väl få kallas Centrum i den här stan. Det är inte så långt.

Såhär ser det ut där jag bor! Eller, det gjorde för en vecka sedan. Nu är det mycket grönare.

papparazzi och backuper

Idag hade jag ett par timmar över att slå ihjäl i närheten av Stureplan. Det lär vara gratispoäng för Kändisfoto*, så jag tänkte försöka mig på det. Jag var kamouflerad med en barnvagn. Med naturtroget barn. Och kamera. Och teleobjektiv.

Och kände inte igen en enda kändis.

När jag och en kompis promenerat tvärs igenom sturegallerian sa hon "Ja, nu har du missat åtminstone fyra kändisar".

Jag har alltid satt en ära i att inte engagera mig i skvallerpressen överhuvudtaget, och nu blir jag alltså straffad för mina principer. Alltså, de där som gäller så länge jag inte kan tjäna pengar på dem.

Hade klockan inte varit för mycket, och hade jag inte varit för trött, hade det kommit upp lite bilder här ändå.


Och alldeles nyss trodde jag att jag lagt till bilder i fel "katalog" i Lightroom, och att programmet själv därför läst in andra närliggande kataloger med drygt 8000 bilder. Så jag plockade bort dem från Lightroom. Det tog kräklång tid. Och var fel. De skulle inte bort, och det gick inte att göra ogjort. Jag var rätt nöjd med en fem dagar gammal backup på databasen då, kan jag säga.


* skvallerpressprostitution

En svartvit...

"If you had one shot, one opportunity..."

En chans fick jag i år att fånga körsärsblommen i Kungsträdgården. Eller, kanske jag får någon chans på måndag. Vi får se. Direkt ur kameran, utan att passera Raw.

Entreprenör!

Hoppsan, minsann!
Det tycks som om Isidor blivit entreprenör. Jag har precis ansökt om F-skattesedel och momsregistrering.

Det är nämligen precis helt djävla hopplöst att försöka göra affärer med företag som privatperson. Om man inte ska gå via något bulvanföretag som kan fakturera. Men då får man ut pengarna i Lön, och då skattar man bort ungefär en tredjedel av pengen innan man kan återinvestera den i utrustning, och det suger.

Min plan är att ha ett företag som går plus minus noll på inkomster kontra utrustning.


Vi får välan se!