Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

torsdag 25 november 2010

Oskärpa som konstform?

Nu är vi där igen. Är det verkligen konst om det är en olycka? Jag tänkte fel men det blev rätt. Jaja. Tjatigt. Den här bilden blev inte riktigt som jag tänkt men jag är ganska nöjd med den. Jag tycker om den, och kan titta länge på den.
Det har inte blivit mycket bilder senaste veckan. Jag har jobbat lagat mat och städat ungefär. Nej, inte sovit. Jobbat, lagat mat och städat. Och tagit hand om barnen såklart.

3 kommentarer:

glitterflickan sa...

Tycker du fångat fin känsla i bilden. Ett lugn. Ömhet.

Ögonblicket känns nästan lite skört...

Krille sa...

KONST OCH KONST?

Där är ju iaf en underbar bild! Älskar vinkeln, hudtonen, det blå bakom skallen som övergår i svart nedåt, skuggan på örat, fokuset sitter ju hur perfekt också. Kom inte och säg att det var en olycka att den hamnade på sömmen runt halsen, det går jag inte på!

Enda missen är väl frillan - kunde du inte ha tagit bilden dagen innan han klippte sig! Va? Va?

Isidor sa...

Tack hörrni!
Fast, Fenan, fokus ligger på axeln. Det var inte meningen.

Och hela poängen med bilden var att föreviga den nya, balla, rosa frisyren. Omåttligt tufft!