Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

onsdag 30 april 2008

Felprioriterat. Igen

Jag har en miljon bilder. Säkert en promille är bilder jag är rätt nöjd med. Och jag har ingen tid att lägga dem i ordning, fixa till dem och välja ut tre att visa här.

Borde jag lägga mindre tid på att ta bilder och mer tid på att titta på dem.

tisdag 22 april 2008

Arrangerade bilder, men klantig fotograf!


För någon timme sedan satt jag utanför huset i solen och läste, och hade ett glas saft bredvid mig. Då "såg" jag en bild jag kände att jag vill ta, så jag gick och hämtade alla pryler - stativ, en kanna vatten, ett vackert glas, en diskhandduk och kamera.

Jag ställde upp kamera och glas, fokuserade noga, och började plåta. Efter varje försök torkade jag av glaset och ställde tillbaka det.

Men...

Jag glömde såklart att fokusera om mellan varven, varför en hel del bilder, rätt exponerade, ball komponerade och med ett fotografiskt spännande innehåll, typiskt Stock, blev suddigt. Resultatet blev ok på några av bilderna, men de flesta var kass.

Fan. Jag får göra om imorgon. Min 350 fokuserade när man tryckte av på fjärrutlösaren, men det gör inte min 400. Undrar om den inställningen finns någonstans. Det är lite störigt...

lördag 19 april 2008

Kan jag verkligen fotografera?

Det där är ju en rätt stor fråga.

På jobbet har det alltid varit mycket fotosnack, eftersom vi är många som är fotointresserade. Ofta har det handlat om att jämföra bilder, diskutera ljus och sådant. Sedan herr Teknikonanisten A började, har diskussionerna, under hans ledning, huvudsakligen rört sig om siffror och utrustning i allmänhet och hans "skitdyra" grejor i synnerhet. Siffrorna är rätt ointressanta så länge man inte gör något vettigt med dem. Nu har jag sett några av bilderna A tagit. Jag hade kunnat ta dem lika bra med min kompaktkamera. Han har plåtat katten. Ungefär. Och för det behöver han en tjugotusenkronorskamera. Eller två. Och studioblixtra.

Ja, han kanske tar andra bilder också, vad vet jag? Men han har inte imponerat på mig än iallafall. Men så började jag fundera över den klassiska Frågan, så ofta ställd i det gamla radioprogrammet Riskradio:
"Är du så djävla bra själv, då?"

Är jag det?
Är det tekniken som gör att jag tar de bilder jag tar, och att de inte är sämre? Kan jag verkligen hantverket? Begriper jag hur man använder de olika grejorna?

För länge sedan tog jag en del bilder jag nog tyvärr inte överträffat många gånger, och dem tog jag med den Nikon F2 jag ärvt av min far. Han köpte den 1975. Den är alltså lika gammal som jag. Den har ingen automatik. Den har en inbyggd ljusmätare som säger om man är rätt på det, över eller under, och den visar dessutom konsekvent ett bländarsteg fel, åt underexponering till, men den optik som finns till är oöverträffad.

Idag plockade jag fram den och en filmrulle jag hade stående i kylskåpet. Jag hoppas den inte blivit för gammal, men jag tror inte det. Nu har jag tagit den rullen, och vi få se vad det blir av det. Jag återkommer!

onsdag 16 april 2008

mer om Regler

En sak jag noterat flera gånger i pressfoto och lite överallt där dokumentativa, snarare än konstnärliga, porträtt förekommer är att regeln med horizontell horizont verkar vara klart underordnad att det porträtterade är på rätt håll. Jag har noterat att jag också gör det. Jag satt precis och tittade på en bild jag tog i fredags av en kollega som står i ett gym, och jag kände att jag var nöjd med den. Nöjd på alla sätt. Jag hade följt alla regler. Den är bra exponerad, bra komponerad, bra ljussatt.

Men, vänta nu! Om jag tittar noga är horizonten verkligen inte rak. Det stör inte det minsta, för han är lodrät.

Ja, det där är säkert självklart för er andra, som har läst alla böckerna redan, vilket jag verkligen inte hunnit och gått kurserna, vilket jag inte ska göra än på några veckor och...
Men för mig var det lite av ett uppvaknande. Det kan väl aldrig vara så att jag börjar lära mig reglerna på ett sådant sätt att jag vet vilka jag ska strunta i? Det är nämligen det jag strävar efter. Det är lite Zen. Det är Nästa Nivå. Nej, jag är nog inte där än. Jag har nog bara förstått ännu en av reglerna man sedan kan bryta mot när man lärt sig det ordentligt.

Nej, jag är nog inte riktigt där än, fast jag är nöjd med bilderna jag tog på kollegorna i fredags. Gym med panoramafönster gör sådant med en...

tisdag 15 april 2008

Ett nytt och bra ord

Jag har inte hört ordet förr, men jag tyckte det lät bra när jag prövade det. Fast någon annan har säkert kommit på det före mig:

Teknikonani (subs.): Att tala om tekniken istället för att använda den.
Ex. "Min kamera har den bästa färgåtergivningen. Därför tar jag bilder på min fru i vår trädgård med just den."
Ex. "Min kamera har den högsta upplösningen. Därför använder jag just den när jag tar kort på min Volvo 940 på garageuppfarten när den ska säljas."
Ex. "Jag ska köpa en XXX-kamera av modellen YY för att den har De Här Tusen Miljonerna Balla Funktioner, så att jag kan ta en bild av min kompis med en drink i handen i en bar på Kho Phi Phi."

torsdag 10 april 2008

Konstnärligt dåliga bilder

Jag ser ofta bilder skapade av ett konstnärligt skäl. De är inte tagna ur något dokumentärt syfte, utan enbart för det konstnärliga. Dessa tenderar att avvika starkt från de normer som gäller "Bra Bilder" i andra sammanhang. De är ofta inte skarpa. Det kan finnas rikligt med både avstånds- och rörelseoskärpa i dem. De är ofta udda exponerade. Antingen väldigt mörka eller väldigt bleka. Ibland har de märkliga vitbalanser och färgmättnader ocskå.

Jag gillar det inte. Det är en sorts feglir. Vem som helst kan vinkla kameran snett och vrida upp eller ner exponeringen. Det innebär inte autoamtiskt att bilden blir bra. Det innebär inte heller automatiskt att bilden blir vacker. Det innnebär i och för sig å andra sidan inte heller med nödvändighet motsatsen.

Normerna som finns vad gäller exponering, skärpa, horizontell horizont*, rimlig färghantering vad gäller mättnad och svärta och annat har inte hittats på av någon bara för att alla bilder ska bli likadana. De finns där, därför att det är det som funkar för en människa att titta på. Ska man avvika från det ska man ha ett skäl. Man kan skapa väldigt starka effekter av fart med rörelseoskärpa och man kan ibland skapa surrealistiska stämningar med exponering, men man ska veta vad man gör och man ska göra det medvetet och man ska veta vilka regler man bryter mot och varför. Allt annat är antingen experiment man ägnar sig åt för att lära sig, prova sig fram och öva eller pretentiöst dravel.

Jag återkommer ständigt till det i slutändan känner jag. Konst är inte konst om det inte är medvetet!

* Ja, det hörs ju på orden!

torsdag 3 april 2008

Skryt inte...

... över dina prylar.

Använd dem!

Inlägg i andra bloggen

tisdag 1 april 2008

Konstigt med Stockphoto

Jag har fått två bilder till godkända. Jag började förtvivla och känna att jag kanske aldrig mer skulle få en bild godkänd, för de dissade saker jag var helt bombis på skulle funka.
De här två gick igenom:



Den här, däremot, dissades längs med fotknölarna. Jag förstår det faktiskt inte riktigt...