När jag var sex år köpte min far en motorcykel (en likadan som på bilden, fast röd). Idag vet jag att den var hysteriskt töntig, egentligen, men hur många pappor hade motorcykel, egentligen? Nu är den dessutom retro, och jag hade gärna haft en själv.
Jag fick också en jeansjacka. Det var nästan lika tufft som en motorcykel. När mina föräldrar dessutom försåg jackan med märken fanns det helt enkelt ingen hejd på ballfaktorn. Jag förvandlades till den tuffaste grabben i hela Malmö.
Nästan trettio år senare kom jackan fram igen, från lådan i vilken den legat på min fars vind. Nu passar den min äldsta son, och han förstår att Motorcykeljackan är ganska fräsig. Han vet att den var min, när jag var liten. Han vet att jag hade den, när jag åkte med Farfar. Jag fick faktiskt tårar i ögonen när jag hjälpte honom att ta på den. Han är dessutom lite yngre än jag var när jag hade den. Han är bara tre och ett halvt.
Jackan är av märket Lee, och bak sitter en Yamaha-logga (gul), vänster fram har en grön Kawasaki-logga, och höger fram en blå Honda-logga. Själv kör jag helst en Yamaha R1 om jag får välja. Det får jag inte längre.
Naturligtvis förevigades det. Här, i svartvitt.
2 kommentarer:
Åhhh helt underbara bilder på pojken i jenasjackan. Jag tycker det syns lång väg hur stolt han är och hur cool han tycker den jackan är.
Gillar också hans bortvända blick som får mig att fundera på vad det är som fångar hans uppmärksamhet.
Fint skärpedjup och gråskala framförallt på hans ansikte.
Grattis till superbilder som iallafall berör mig.
Ha en trevlig kväll
Lensie :)
Tack Lensie!
Det värmde!
Skicka en kommentar