Idag var det soligt och fint och jag plockade fram min fars gamla Nikon F2, anno 1975, och en rulle som legat gud vet hur länge i kylen. Jag plåtade upp hela rullen på porträtt på sonen, drygt två år.
När vi kom hem, plockade jag ut rullen och höll upp den framför honom och förklarade att i den fanns alla bilderna, och sedan lämnar den till en speciell affär, och sedan får man tillbaka bilderna på papper.
Han skrattade högt och påstod sig ha genomskådat mitt skämt.
Ungdomen idag. Ingen respekt för traditioner eller gammaldags hantverk. Det finns kameror och Analoga Kameror. Inte kameror och digitala kameror.
Suck.
Men han ska få lära sig. Undrar om han kommer ihåg det här när jag kommer hem med det lilla kuvertet med en massa bilder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Va? Nej, man går ner i källaren och stänger in sig i det mörka rummet. Sen kommer man upp med några plastbitar som man senare lägger i neg-skannern och sen skriver man ut det på papper? ;)
Nej.
1. Jag har inget mörkrum
2. jag befattar mig inte med färgfilm. Svarvitt har jag gjort mycket själv, men nu var det inte det, och som sagt, jag har inget mörkrum.
Skicka en kommentar