Och ett par exempel (Krille, det här är till dig!)

Efter lunchen idag, som intogs vid skrivbordet, tog jag en kort promenad i Kronobergsparken, som ligger precis här bredvid. Där fick jag chansen plagiera Krille, som har en faiblesse
för trasiga cyklar.

Det är något speciellt tragiskt med en demolerad cykel. Någon har en gång köpt den, och känt den där varma materiella lyckan av att äga en cykel, och den betydligt mer politiskt korrekta lyckan som goda utsikter för fina cykelturer innebär. Någon har tagit hem den från affären och tänkt "Nu ska jag vara rädd om den här.". Med tiden har man blivit mindre och mindre rädd om den, den kanske har bytt ägare till någon som inte alls hyste samma kärlek till objektet. Till slut blir någon förbannad för att den sitter fast och har sönder den. Allt detta bidrar till att en trasig cykel är oerhört tragisk, och därmed också per automatik får någon sorts artistiskt skimmer. Naturligtvis har jag i Lightroom dragit ner färgerna, ökat svärtan, och samtidigt dragit upp termperaturen en smula, allt för att skapa färger som framhäver Ångesten.
Hörrdu, Krille, vad säger du? Får jag vara med i din klubb?



Efter den mycket korta promenaden, utan vantar och mössa i ett pisskallt stockholm, förtjänade jag faktiskt en liten fika på mit favvohak.


Ja, båda bilderna är såklart tagna med bländare 1,4. För att det går. Och jag är nöjd med resultatet i båda fallen.