Nya lärdomar

Vad lärde jag mig egentligen på den här kursen? Det är en rätt luddig fråga, faktiskt. Det som Fröken gick igenom av teori var till stor del saker man kan läsa på nätet på en kvart. Det är egentligen inte komplicerat. Teoretiskt. Men praktiskt är det skitstort. Det är lite som att först förstå hur två enskilda vågrörelser samverkar när de möts, och sedan omsätta det till en matematisk modell av speed-metal. Ja, teorin är ganska enkel, men den går att använda i en så komplex verklighet att man inte begriper det ändå.

Jag insåg vilka saker jag egentligen behöver arbeta med i min komposition av bilder, vad gäller ljussättning och exponering. Jag lärde mig en hel hög riktigt fina tekniska, hantverksmässiga, trick kring min kamera och hur blixtarna fungerar. Jag fick en känsla för vad teorin om ljussättningen faktiskt innebär. Nej, jag kan det inte, men jag förstod vad jag har att lära mig. Det gav bland annat en känsla för vad man kan göra och vilka verktygen som står till buds faktiskt är. Man kan se aldrig så många filmer på YouTube, men om man inte får klämma och känna på prylarna, så begriper man inte ändå. Detta är inte en rent teoretiskt hobby. Teorin är ett nödvändigt, men långt ifrån tillräckligt, verktyg.

En fotostudio för en fotograf är faktiskt väldigt lik ett lab för en ingenjör. Det är en lokal utrustad för att det ska vara möjligt att med väl valda parametrar styra ljus på ett sätt som går att upprepa. Jag vet att jag kan sätta ljuset likadant hundra gånger och då ta samma bild varje gång. Det var ett oerhört kraftfullt pedagogiskt redskap. Jag hade, för första gången någonsin kanske, en möjlighet att ändra bara en parameter i taget och se resultatet. "Hm, nej, det blir en aning överexponerat. Jag väljer ett aningen högre bländartal." "Hm. Fortfarande överexponerat. Jag sänker blixtens effekt en aning." "Hm. Det är för mörkt på lågdagersidan av ansiktet. Assistenten, kan jag få lite mer reflektor just där tack." "Hm. Inte rätt blänk i ögonen. Modellen, kan du rikta din blick en liten aning mer mot lampan, tack. Titta på den assistentens axel. Tack." och så vidare. Det var lärorikt.

När jag tittar på bilderna vi tog utomhus, ser jag hur jag föll tillbaka i min gamla skjuta-från-höften-mentalitet där jag förlitar mig för mycket på statistik och för lite på att aktivt bygga en one-in-a-million-bild. Jag borde ha komponerat noggrannare, rattat noggrannare på kameran med hjälp av de verktyg jag fick av Fröken och tänkt mer. Då hade jag haft fler riktigt bra bilder, och framförallt betydligt färre dåliga. Jag tror att jag egentligen kan det. Man får bara inte låta sig svepas med för mycket av entusiasmen, utan försöka kanalisera den mer till koncentration där man får med alla aspekter av bilden innan man tar den. Jag är inte duktig nog att köra på känsla i den usträckning jag gjorde utomhus igår.

Inomhus var jag mycket mer noggrann, och där var nästan varje bild bra, åtminstone tekniskt. Det var något som var mycket överraskande. Varje bild var tekniskt bra. Varenda en. De var perfekt exponerade, skarpa, och ljuset satt varje gång precis som jag tänkt. Många bilder var inte bra, men de blev som jag tänkt mig dem innan jag tog dem, och det är ju i någon mening definitionen på Tekniskt Bra. Att mitt konstnärliga sinne inte räckte till för att bedöma om idén höll eller inte är en annan sak.

Och det var så oerhört lärorikt och roligt och engagerande och uppmuntrande. Jag har tagit flera bilder som jag är riktigt, riktigt stolt över den här helgen. En hel del som suger, men de räknas inte om man har någon bild som är riktigt bra. Och särskilt den bild jag verkligen verkligen funderade över blev, tycker jag, både bra konstnärligt och tekniskt. Det gjorde mig så glad.

Tack Fröken!