Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

torsdag 27 mars 2008

Ridhusbilder - Igen!

Scylla eller Carybdis? Pest eller Kolera? En klippa eller ett hårt ställe? Man fastnar liksom på mitten...

I ridhuset finns det, de facto, för lite ljus för min optik. För att kunna ta bilder överhuvudtaget har jag några val och avvägningar jag kan göra. Jag kan använda blixt. Då kommer jag att bli ihjälsparkad och ridlektionen blir fördärvad. Bilderna blir dessutom sämre än med de andra alternativen.

Jag kan, med bländare och slutartid, justera tills jag får in ljus så det räcker. Med största bländaröppningen blir skärpedjupet så kort att skärpan, när hästarna rör sig, obönhörligen hamnar fel i förhållande till det som ska vara skarpt. I allmänhet bortom. Jag kan öka slutartiden. Då kommer jag att få rörelseoskärpa i allt, eftersom, återigen, hästarna rör sig, och de hinner röra sig en hel del på en trettiondels sekund. Förvånansvärt mycket. Det är alltså också dåligt.

Det sista alternativet är att förlita mig på magin i Lightroom. Jag har nu på empirisk väg kommit fram till att det minst dåliga resultatet uppnås om jag har en bländare som precis räcker för att jag ska få det skarpt för det mesta. Om jag tar bilder från sidan på hästen ändras avståndet till kameran inte mer än att jag klarar mig med bländare 2,2 eller 2,5. Om jag då skruvar ner tiden till en sextiondels eller hundradels sekund och panorerar får jag inte mer rörelseoskärpa än att bilderna får anses ok efter omständigheterna men de blir något underexponerade. Det har dock visat sig att helheten av bilden blir bäst om jag ändå väljer den underexponeringen och sedan helt fräckt skruvar upp ljuset i Lightroom genom att t.ex ändra exponeringen.

Nu sitter jag alltså och väljer att ta en bild som är medvetet underexponerad för att fixa det i efterarbetet, vilket är motsatsen till en av de där gyllene reglerna som alltid kommer upp i alla sammanhang: "Försök ta bilden så bra som möjligt från början så att du slipper manipulera i efterhand". Men det är medvetet. Det är inte slumpen längre.

Ja, fast en aningen för mörk bild är bättre än en som är suddig av avstånds- eller rörelseproblem.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men du gör ju precis det-försöker ta bilden så bra osm möjligt alltså! De säger ju inte att man ska ta bilden perfekt....

/Anna

annannan sa...

Det kan ju inte gå att fotografera på något annat sätt i det där ridhuset. Man kan inte gärna sätta upp belysning och skärmar och be hästarna hoppa i slow-motion. Jag som inte gjort något annat med bilder än att knäppa dem sedan högstadiets fria aktivitet blir nyfiken på Lightroom. Är det ett virtuellt mörkrum där man kan exponera upp och ner liksom i det riktiga mörkrummet? Kostar det skjortan?

Isidor sa...

Ja, ja och nej.

lightroom

Alltså, ja, det är ett digitalt mörkrum där man kan exonera upp och ner, precis som i ett gammalt hederligt mörkrum. Man kan också ändra saker som vitbalans, kontrast, färgmättnad och en hel massa andra balla grejor.

Just nu finns Beta-versionen av Lightroom 2.0 tillgänglig har jag hört. Gratis. Den lär ju dock ha vissa brister. Annars kostar det 300 amerikanska dollars. Och det är ju rätt mycket pengar...

Det är dock ett helt sinnessjukt ballt program, och absolut bra att ha, även om man bara använder de logistiska delarna för att hålla ordning på bilderna.