Så var vi där igen. Igår tog jag en bild som inte blev ett endaste litet dugg som jag tänkt mig. Inte ens lite lite grann. Bilden suger på alla tänkbara tekniska plan, men den har ändå något som tilltalar mig. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att ha den på väggen. Men är det konst? Konst är definitionsmässigt medveten. Men jag tyckte ändå om det här. Undrar om jag kan ta den med flit? Då blir det nämligen konst.
Och varför är det alltid dessa stackars änder som drabbas av mina kvasiexistensiella dumheter?
tisdag 26 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Glad halsning fran en MacBook Air i The Big Apple. Tva objektiv inkforskaffade: ett 50mm och ett 70'300. Livet leker! Cinks
ps...apple store ar hysteriskt!!!
Coooooooolt!
Då ser vi fram emot fett med NY-bilder snart, då?
Vi vill ha:
Frihetsgudinnan
Empire State Building
Harlem (En sunkig basked-plan)
Det snygga huset i y-korsningen
En lodis
Ground Zero (dramatiskt ljus, tack)
Central Park (med duvor och joggare)
Och så kanske något spontant också.
Gu varu kräver och kräver ;-) Detta kan du få, på sin höjd:
- En gul taxibil (eller hundra)
- En amerikansk flagga (eller hundra)
- En mås (eller hundra)
för...
- Uteliggare såg vi faktiskt inte många av
- Harlem åkte vi aldrig till (vågade inte?)
- Ground zero var ju hyfsat avstängt
- Empire var jag för rädd för att ta kort från... :O
- En otålig man orkade inte stå och stampa och invänta fotografens kreativitet hur länge som helst...*höhö*
Men bildbevis kommer - be sure!
Kan det inte bli konst för att man ser det konstnärliga värdet i bilden sedan den blivit till? Du skulle kunna använda bilden som grunden till ett konceptuellt projekt. Du går till ankdammen och ställer dig och vevar runt med kameran på olika sätt. Sedan går du hem till datorn och plockar fram resultaten, Och konstaterar att inte en enda av dem blivit lika intressant. Och så kan du skriva en essä om det.
Jag är klart förtjust i den här bilden.
Annannan, det där är en mycket intressant idé.
Poängen är ju just att jag också gillar bilden, men kan ändå inte kalla det konst, eftersom det inte var med flit.
Gick jag ner till ankdammen och försökte göra om det, skulle det onekligen bli konst. Förmodligen skulle det bli mycket dålig konst, men konst icke desto mindre. Men om det i tanken med det var just att knyta an till den slumpmässigt vackra bilden skulle ju även den bli en del av konstverket.
Jag får nog göra det, fast ingen läser mina essäer, för jag är ingen erkänd konstnär.
Men du har en sällsynt klok och vidsynt idé. Det där hade jag aldrig kommit på själv.
Skicka en kommentar