Elände och misär?

En liten pojke står i regnet bakom ett galler. Han är i en kö, som uppenbarligen rör sig långsamt, långsamt framåt. Hans blick är långt borta. Det är dystert, svartvitt, grynigt. Ångest. Kanske lite flyktingläger eller ännu värre. Jag kan inte låta bli, lite grann att associera till de fruktansvärda bilderna på människor på väg in i koncentrationsläger. Han är en aning för rund om kinderna, men ändå.



Hoppas jag. Jag har försökt måla upp allt det där. Egentligen är det väldigt märkligt. Inte bara att det går att få ihop, och förmedla det budskapet (om jag nu lyckats). Bilden är nämligen tagen på Gröna Lund, i kön till Flygelefanterna, och när han sedan åkte skrattade och tjöt han av lycka. Det är faktiskt så långt man kan komma från texten ovanför bilden.

Jag har:
Konverterat till svartvitt med automagi
lagt på massor av svärta
sänkt exponeringen
lagt på svart vinjett. Ganska mycket, men mjuk.
Lagt på massor av korn.

Allt för att skapa ångestkänslan.

Det är intressant att försöka säga något med en bild. Att ha en tanke om något man vill säga, att därefter visualisera bilden, och sedan försöka skapa den med en kamera och en dator. Jag har tagit ledigt från jobbet torsdag/fredag för att försöka bli klar med min kurs.

10.000:e bilden med 7:an

Idag passerade jag strecket 10.000 bilder med den nya EOS 7:an, som köptes i början på oktober. Mycket bilder blir det. Det här är över 500 bilder i veckan i snitt. Det är mer än jag klarar av att ta hand om. Så jag måste bromsa. Igen. Läst det förut?

I det här tempot skulle jag producera runt 70 000 bilder om året. Med nästan 30MB per bild att spara blir det... Skitmycket! Med de här volymerna blir det faktiskt dyrt att fotografera på grund av all backup-disk man måste ha.

Suck...

Ett självporträtt

Hur många tror att det spökar här?

kasta bilder

Antingen har jag blivit bättre på att kasta bilder eller också har kvaliteten minskat drastiskt.

Jag slängde direkt hälften av bilderna från min och sonens Roadtrip för några veckor sedan.

Slussen, Stockholm i slutet av oktober

Oskärpa som konstform?

Nu är vi där igen. Är det verkligen konst om det är en olycka? Jag tänkte fel men det blev rätt. Jaja. Tjatigt. Den här bilden blev inte riktigt som jag tänkt men jag är ganska nöjd med den. Jag tycker om den, och kan titta länge på den.
Det har inte blivit mycket bilder senaste veckan. Jag har jobbat lagat mat och städat ungefär. Nej, inte sovit. Jobbat, lagat mat och städat. Och tagit hand om barnen såklart.

Clients from hell

Hittills har jag bara haft snälla kunde.

Inte alla har det så.

titta, KISSE!!!

Frun har bestämt sig för att återuppta sin kattuppfödningshobby. Således har nytt avelssto införskaffats, och placerats i fosterhem hos Lillasyster.

Detta betyder att jag nu kan roa mig med att plåta kattunge. Visst är det sött, va?



Skrik om det blir för mycket.
Fast färgerna är för bedrövliga. Det var mörkt, och bara sunkig, gul belysning. Det är ju hopplöst att reda ut i efterhand hur det skulle vara. Eller, jag orkar faktiskt inte iallafall.

Och...
Naturligtvis hittar ni mig på LolCats - http://icanhascheezburger.com/. Hur man hittar just sina egna utan att logga in? Inte en susning!!!

Bilder från igår sålda!

Posh 24 har köpt mina bilder av EyeWitness igen.

George Harris, Lars Wallin och Kevin Borg har jag plåtat!

Kandisnytt.msn.se har visst också köpt ett par

Kjell Eriksson är min bild.

Tydligen kör siten Starlounge.com samma bildspel som kandisnytt.msn.com

Galapremiär av Harry Potter

Nu är jag trött. Gud vad trött jag är. Först en dryg timme utanför Rigoletto på Kungsgatan, med Kändisar, och sedan hem och sedan natta barn och sedan ta hand om bilder.

Min blixt strulade alldeles förfärligt, eftersom jag hade dåliga batterier, och såklart hade glömt ta med fräscha, så det tog en minut att ladda upp kondensatorn i den varje gång. En bild på nästan alla som ställda upp sig fick jag. Knappt. Många ganska dåliga. Ett lånat Canon EF 17-85 USM funkade, men var inte så bra som jag hade velat, egentligen. Så det måste jag också köpa ett nytt. Min tjugo år gamla blixt är gammaldags ETTL-standard, så den kan inte kommunicera med kameran, annat än att den går av när den ska.


George Harris - Kingsley Shacklebolt

Till Lensie

Är detta din kompis?
Ja, min bild suger apballe. Den är klippt och skev och jag vet inte allt. Men motivet kan vara lite kul en stund.

För mycket bilder. Igen

Sedan jag köpte ny kamera har jag, såklart, börjat ta galet mycket bilder. Igen. För mycket.

Jag tar nu så många bilder att jag inte hinner titta på dem, reflektera och lära mig. Jag bara producerar, och det blir tveklöst mer kvantitet än kvalitet. Det håller inte.

Dags att dra i bromsen och tänka mer.

proggfoto

Jag har tonvis av bilder som min far, pressfotografen, tog sent 70-tal. Sent sjuttiotal var det inne bland de konstnärliga proggarna att ta diskbänksrealistiska, svartvita, korniga, hårda bilder med mycket svärta på ett sätt så att även de gladaste bilder gav ångest.

Ibland blir man lite sugen på att försöka planka, eller hur? Tröjan är autentiskt 70-tal och bars av barnets mor ca 1978, liksom spisen, som köptes begagnad före 1980.




Bilden med lite modernare inställningar.

Vilken är bäst?

Jag funderar. En del bilder med vackert ljus blir väldigt stämningsfulla som svartvita, medan vackert kvällsljus kan bli magiskt.

Utan att vara så stöddig att jag påstår att mina två bilder är något av ovanstående...

Vilken tycker du bäst om? Varför?

Utflykt till Fotografiska

Idag har jag varit på Fotografiska med en kompis. Det var, precis som förra gången, kul, även om Lennart Nilsson inte var där idag.

De har tre utställningar just nu, som vi hann med. En av regissören Gus Van Sant. Han har i trettio år använt polaroidkameror för att ta bilder när han "castat" sina filmer. Han har blandat folk han inte ens har namnet på med Keanu Reeves och Drew Barrymore. Många av polaoiderna har små hål där han satt häftstift. Några var rejätl uppförstorade. Många var riktigt riktigt bra bilder. Men han tog bilder för motiven, enkom. Bara för motiven. Han ville se hur folk såg ut.

Efter honom kom vi till Pieter ten Hoopen. Han har, bland annat, inspirerats av gamla kända målare, som Renoir, han med de feta damerna. Han har tagit väldigt suggestiva bilder, med många anonyma ansikten. Hans bilder är ofta suddiga och det är i första hand "konst". Att han råkat välja kamera som verktyg känns lite som slump. Det kunde varit vad som helst som är färg. Det var också spännande. Och precis motsatsen till Gus van Sant på många sätt.

Och så, såklart, den viktigaste, Modefoto genom tiderna.
Plötsligt är de båda där. Det ska vara både stor konst, känsla, färgexplosioner och foto och vackert. Det var ju såklart inte H&M-katalogen, utan några av de mest kända bilderna från Vogue, t.ex.

Färg, form, foto. Regler att bryta mot och regler att följa. Den här gången fanns alla varianterna där.

Det var en väldigt inspirerande dag.

Har ni möjlighet, så gå till Fotografiska.

Ja, och så ett par bilder, såklart.

Ett porträtt


och en... kul bild. Lite modefoto, faktiskt.

Gamla dyrgripar

Den första modellen av Polaroid.


En Robot Junior, med en uppvridbar inbyggd motor för serietagning av bilder


Den första modellen av 8mm filmkamera.


En stereoskopkamera - antik 3D-teknik


En gammal Olympus


Dyrgripen - en Leica III, komplett med teleobjektiv, extender, handbok, filter mm

Roadtrip

Nu har jag släppt Slash, som var i Stockholm för att vara med i Skavlan på tv i torsdags.

Under tiden som han var på TV var jag och sonen på utflykt. Eller, resa kanske man ska säga. Vi åkte från Stockholm till Blekinge för att hälsa på hans farmor och farfar, och på vägen stannade vi en del. Naturligtvis har jag tusen bilder på honom i olika situationer, inte minst med farmor och farfar och faster och Fina Frisören och allt möjligt, men jag tog en del bilder bara för egen del också.

Redan i början bestämde jag mig för att försöka få ihop ett litet bildspel med bilåkarbilder.

Tyvärr får jag inte in bildspelet här i bloggen, men besök det gärna här:
http://flix.nu/bilder/roadtrip/

Säg gärna vad ni tycker också. Är det pretentiös smörja i form av dåliga bilder, eller är det konstnärligt känslosamt?

Skit

Jag blev erbjuden att plåta min största idol sedan nästan tjugo år på torsdag, när han råkar vara i stan.

Jag är inte i stan.

Skit.