Hundporträtt

I onsdags var det en av ridtjejerna som bad att jag skulle ta några bilder på hennes hund.

Det blev rätt många. Det var en hund med... Karaktär. Som poserade.






Och så, ett litet montage:


Och orginalet:


Och ja, det är min son till vänster, och nej, hunden är inte arg. Den är trött.

By common request (fler ridbilder)

Eftersom Anna fjäskar besinningslöst och trycker på precis rätt knappar, kommer här fyra extra bilder.

De tre sista är en smula tveksamma ur ett tekniskt perspektiv. Fokus ligger inte helt rätt, och ryttarnas ansikten är inte så skarpa som de borde vara. Med bländare 2,5 får man ett skärpedjup som räcker precis, om man fokuserar på ryttarens axel. Då blir både ansikte och häst tillräckligt skarpa. Om man däremot fokuserar på lite närmare än så, säg, på hästens huvud, när det är närme mig, då räcker inte skärpedjupet till ryttarens huvud. Man måste hamna mitt emellan. Med en mindre bländare som täcker hela ekipaget i skärpedjup, blir tiden för lång, och man får rörelseoskärpa.

Ridbilder igen

Nu är frun tillbaka i sadeln igen, efter ett års paus för graviditet och bebis-tid. Det betyder också att jag är tillbaka på knä i spånet.

Jag har upptäckt fler saker som fuckar upp hästfoto. Folk har helt olika kläder. Någon rider i en ljusgrå tröja på en nästan vit häst, andra sitter i nästan svarta kläder på en nästan svart häst. Oavsett ljusmätningsmetod går det åt skogen. Det finns alltså bara en väg att gå, och det är helt manuell exponering. Fast det kan man ju enkelt ratta in, med provskott. Även om det blir mörkt precis den tid de här människorna rider vid den här årstiden, så skiljer det ändå inte så mycket. Och när det blir för mörkt får man ju liksom bara sluta...

Panorering hade varit kul, och funkar ju fint på motorsport. Tyvärr roar sig ju ryttarna med att röra sig i för många dimensioner. Det är precis hopplöst!

Just den här är jag extra nöjd med. Tyvärr är den en liten aning brusig, och det stör mig oerhört. Jag har inte manipulerat den mycket. Den är en aning beskuren, något extra varmare än automatnivån från RAW i LR.

Jag är lite extra nöjd över det faktum att bilden blev som jag tänkt mig. Ett lagom skärpedjup, och de gula träden i bakgrunden, och ett vamt ljus. Det såg faktiskt ut precis sådär.



Och så ett par till, lite bara för att jag kan!

akademiker-fotograf

Jag har anmält mig till högskolestudier till våren. Kvartsfart på distans i "Visuell Kommunikation".

Tack, Moderskeppet!

Skärpa 2, eller: Därför älskar jag mitt Canon EF 50 1,4

Det här är skälet till att jag älskar mitt Canon EF 50 1,4. Jag är rädd att studion vi hyrt inte är stor nog för att det ska funka med ett 50mm där inne bara. Då blir det klurigt...

Det jag gjort med bilden är att göra den svartvit, samt att lägga på "linskorrigering" för att göra området runt ansiktet mörkare, och framhäva ansiktet. Har man inte distortion i objektivet, kan man fixa det i efterhand.

Skärpa!

Idag har jag fått mina nya glasögon. Jag har inte haft glasögon innan. För 15 år sedan hade jag en syn som fullständigt kraschade alla tester. Jag såg allt. Perfekt. Flugskitarna på bokstäverna på nedersta raden. Jag såg de enskilda bakterierna i porerna i ett ansikte två hundra meter bort. Och allting på nära håll. Perfekt färgseende.

På sistone har jag märkt att jag har svårt att urskilja om en bild på skärmen verkligen är helt skarp, eller inte. Allt oftare måste jag förstora den, och titta på den i skala 1:1.

Men inte längre. Jag är nu glasögonorm. Och jag ser. Fan va skarpt det blev. Jag har tänkt jag skulle göra detta i ett år, men inte fått tummen ur. Men NU!

Haha!

Årets fotohöjdpunkt hos Isidor?

Japp!
Studion är bokad. En fotograf hade godheten att hyra ut sin studio för en synnerligen amatöranpassad peng, just med hänvisning till att vi är amatörer och inte har råd med de gängse kommersiella priserna. Han gör en helt extra hacka på studion som ändå bara står den dagen, och vi får låna riktiga prylar.

I år ska jag planera mer i förväg, ha skisser, andras foton och nedskriven regi innan jag kommer till lokalen. Förra året blev det sådär med den saken, och det syntes på kvaliteten. Är man amatör som jag finns det inte utrymme att stå i studion och hitta på allt det konstnärliga. Man måste veta vad man vill ha innan man ens sätter sin fot i lokalen.

Såhär gick det förra gången:
http://jantefrizon.blogspot.com/2008/11/dagen-i-studio.html

Som vanligt är Cinks med, även om hon tycks ha slutat blogga.

Det här blir kul!!!

Ibland så...

Det är sällan jag tänker utanför lådan. Jag tar väldigt många bilder, men skrämmande många ser ut precis som alla de andra. Samma komposition, samma ljus, samma allt. Raka horizonter. Jag tecknar med linjal. Det är inte så konstnärligt. Det är inte så man skapar de Stora Bilderna. Det gör man genom att gå vidare. Genom att veta vad som är bra, vilka regler som finns, och sedan hitta de bilder, där reglerna inte längre gäller. Ibland ska horizonten vara sned. Det finns nog regler för det också, i och för sig, men det händer att det blir rätt. Jag är lite nöjd med den här bilden, som verkligen inte har en rak horizont. Och nej, det är inte bara fixat i efterhand. Den här såg jag, och jag tänkte och den blev som jag tänkt. Det är annars, fortfarande, ganska sällsynt.

Bröllopsbilder

Här uppdateras det sällan och för sent, men äntligen fick jag tummen ur.

Nyligen var det bröllop, och det var trevligt.

Och nej, jag var inte dedikerad Bröllopsfotograf, utan fick hålla tillgodo med att de emellanåt poserade lite ändå.