Skärpa!

Idag har jag fått mina nya glasögon. Jag har inte haft glasögon innan. För 15 år sedan hade jag en syn som fullständigt kraschade alla tester. Jag såg allt. Perfekt. Flugskitarna på bokstäverna på nedersta raden. Jag såg de enskilda bakterierna i porerna i ett ansikte två hundra meter bort. Och allting på nära håll. Perfekt färgseende.

På sistone har jag märkt att jag har svårt att urskilja om en bild på skärmen verkligen är helt skarp, eller inte. Allt oftare måste jag förstora den, och titta på den i skala 1:1.

Men inte längre. Jag är nu glasögonorm. Och jag ser. Fan va skarpt det blev. Jag har tänkt jag skulle göra detta i ett år, men inte fått tummen ur. Men NU!

Haha!

Årets fotohöjdpunkt hos Isidor?

Japp!
Studion är bokad. En fotograf hade godheten att hyra ut sin studio för en synnerligen amatöranpassad peng, just med hänvisning till att vi är amatörer och inte har råd med de gängse kommersiella priserna. Han gör en helt extra hacka på studion som ändå bara står den dagen, och vi får låna riktiga prylar.

I år ska jag planera mer i förväg, ha skisser, andras foton och nedskriven regi innan jag kommer till lokalen. Förra året blev det sådär med den saken, och det syntes på kvaliteten. Är man amatör som jag finns det inte utrymme att stå i studion och hitta på allt det konstnärliga. Man måste veta vad man vill ha innan man ens sätter sin fot i lokalen.

Såhär gick det förra gången:
http://jantefrizon.blogspot.com/2008/11/dagen-i-studio.html

Som vanligt är Cinks med, även om hon tycks ha slutat blogga.

Det här blir kul!!!

Ibland så...

Det är sällan jag tänker utanför lådan. Jag tar väldigt många bilder, men skrämmande många ser ut precis som alla de andra. Samma komposition, samma ljus, samma allt. Raka horizonter. Jag tecknar med linjal. Det är inte så konstnärligt. Det är inte så man skapar de Stora Bilderna. Det gör man genom att gå vidare. Genom att veta vad som är bra, vilka regler som finns, och sedan hitta de bilder, där reglerna inte längre gäller. Ibland ska horizonten vara sned. Det finns nog regler för det också, i och för sig, men det händer att det blir rätt. Jag är lite nöjd med den här bilden, som verkligen inte har en rak horizont. Och nej, det är inte bara fixat i efterhand. Den här såg jag, och jag tänkte och den blev som jag tänkt. Det är annars, fortfarande, ganska sällsynt.

Bröllopsbilder

Här uppdateras det sällan och för sent, men äntligen fick jag tummen ur.

Nyligen var det bröllop, och det var trevligt.

Och nej, jag var inte dedikerad Bröllopsfotograf, utan fick hålla tillgodo med att de emellanåt poserade lite ändå.

Det ska böjas i tid...

... som krokigt ska bli.

Ja, det är en riktig kamera. Ja, han är bara två och ett halvt. Och ja, han är skitnöjd. Men jag antar att önskan att imitera far går över med tiden...

Å andra sidan jämför jag alltid mina bilder med den gamle pressfotografens som är min far...

Höger- eller vänsterhänt?

Enligt beskrivningen nedan är jag nog en kombination av första och sista rutan. Inte alls mittenrutan. Det är lite sorgligt. Jag tycker att jag börjar lära mig tillräckligt mycket om det tekniska nu, för att ha intellekt över till det kreativa, konstnärliga, men se, då infinner sig "bildkramp" eller, bara brist på inspiration. Jag ser inte de vackra bilderna, och jag vet inte riktigt var jag ska leta efter dem. Jag tar samma bild om och om igen, i en ganska naiv förhoppning om att det som inte blev mer än korrekt sist, ska bli vackert nästa gång. Ja, en vacker modell kommer man långt på, men inte fan är det stor konst bara för att flickan i bilden är vacker, för att barnet ler, för att man exponerat motljuset rätt eller för att färgerna är harmoniska eller horizonten rak eller...

Att göra något som inte många gjort innan, att göra det rätt, att se det i förväg, och dessutom, sist men inte minst, göra det vackert... Jag har en bit kvar dit.

Till er andra, som också gärna tar bilder av människor, lite humor för att avrunda detta något bittra inlägg.



Hm.
Skum länk. Den länkar till dagens, inte till den från det datum som gällde då. Så pinsamt!

Backup!

Jag är lite nöjd. Nyligen upptäckte jag att min befintliga nätverksdisk på 500GB var snudd på full. Det fanns en på 1TB på rea på Dustin, och jag slog till. Den har legat i fyra veckor, för sånt hinner man ju inte med på semestern, men nu är den med, och ett första jobb, som kopierar ALLT kör just nu.

Jag är lite nöjd med att det som tog allra längst tid när det gällde att få igång den var att fysiskt göra plats för den, försöka koppla in den, och inse att switchen var full, gå och hämta en switch till, försöka koppla in den, inse att strömdosan var full, hämta en till, koppla in den, inte ens trycka på en knapp.

Att koppla bort den gamla "Nätverksenheten" på min windowsburk, och lägga till den här istället tog tre minuter. För ren kosmetik och för att jag kunde fick den lilla burken byta namn på nätverket.

SÅ vill jag ha det. Sätt i sladden och kör. Det behöver inte vara svårare.

Och alla ni mac-fantaster som säger att man måste ha mac för då blir det enkelt. Det blir fan inte enklare än såhär. Samma backup-jobb går som jag haft innan. Jag har inte ens petat på det.

Sådeså!

Läs alltihop en gång till, det är sällan jag har åsikter som inte involverar grova könsord när jag talar om datorer, trots 180 högskolepoäng i ämnet från en välrennomerad teknisk lekskola. Eller kanske just därför.

Heja IOmega!