Enligt beskrivningen nedan är jag nog en kombination av första och sista rutan. Inte alls mittenrutan. Det är lite sorgligt. Jag tycker att jag börjar lära mig tillräckligt mycket om det tekniska nu, för att ha intellekt över till det kreativa, konstnärliga, men se, då infinner sig "bildkramp" eller, bara brist på inspiration. Jag ser inte de vackra bilderna, och jag vet inte riktigt var jag ska leta efter dem. Jag tar samma bild om och om igen, i en ganska naiv förhoppning om att det som inte blev mer än korrekt sist, ska bli vackert nästa gång. Ja, en vacker modell kommer man långt på, men inte fan är det stor konst bara för att flickan i bilden är vacker, för att barnet ler, för att man exponerat motljuset rätt eller för att färgerna är harmoniska eller horizonten rak eller...
Att göra något som inte många gjort innan, att göra det rätt, att se det i förväg, och dessutom, sist men inte minst, göra det vackert... Jag har en bit kvar dit.
Till er andra, som också gärna tar bilder av människor, lite humor för att avrunda detta något bittra inlägg.
Hm.
Skum länk. Den länkar till dagens, inte till den från det datum som gällde då. Så pinsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar