Att fotografera barn

Vi börjar med en liten seriestripp!

Stort tack!
© 2009 Aaron Johnson, skapare av What The Duck


Det här är inte så långsökt. Jag har flera gånger övervägt att försöka få mer arrangerade studiobilder på mina söner. Gärna tillsammans. Sådär sött med den ena i den andres knä. Men sedan kommer jag till mina sinnen och minns att den store är värre än en duracellkanin på speed och att den lilla inte ens kan sitta själv, än mindre i storebrors knä. Det hela skulle sluta i en orgie av välta blixtar, kabelkaos och gråt och stackars barn som har ont, blir tröttgriniga och som dessutom försätter far i livslång ekonomisk skuld för hyrd studioutrustning.

Den något äldre sonen börjar dock inte bara lära sig att posera och göra so han blir tillsagd framför kameran, utan också att uppskatta det. När kameran kommer fram, och inte riktas åt honom, kommer raskt (på klingande skånska, dessutom) "Po MAAAAAJ!" som vore han Edvard Persson himself. Grabben har potential. Snart ska han få en egen kamera. Han är ju över två och mycket bildintresserad!

Och snart kommer bilderna från i lördags. Jag är nöjd med flera av de exakt 300 bilderna. Får se om de är revolutionerande.

Det får bli senare.

Lugn fredag, Föräldraledig lördag

Det är fredag. Det är lugnt. Det är soligt. Jag har förhoppningsvis en trevlig lunch med en vän jag inte träffat på länge för han jobbar så mycket och off. Imorgon är jag Föräldraledig, och ska få vara alldeles själv och vuxen. Bara. Jag och min kamera. Bara. Hur fint det än är med en fin familj behöver man ibland en dag när man kan få sitta ner och faktiskt komponera en bild, och låta det ta en halvtimme, och sedan få lov att försöka ta den, utan att behöva vara snabb för att undvika rörelseoskärpan orsakad av att någon rycker i kameraremmen, eller trycker näsan mot linsen. Det är skitjobbigt att torka bort näsflott från linsen. Och imorgon har jag en sådan dag. Det kommer att bli bilder som inte huvudsakligen är porträtt, och som därmed kan postas i bloggen. Minsann!

Jag tänker börja skittidigt, och försöka fånga Årstaviken i soluppgången från Skanstullsbron. Kanske även Hammarby. Man får se. Jag ska äta frukost inne i stan. Kanske på Söder om det finns något öppet.

Och det ska vara sol. Det har jag beställt. Det är sol idag, och det kommer att vara sol imorgon. Och i väntan på detta bjuder jag er på annan, fotorelaterad kultur. Någon har blandat två av mina favoritkulturyttringar, foto och serier.

Stort tack!
© 2009 Aaron Johnson, skapare av What The Duck

Att ta betalt som halvamatör

Det där med att ta betalt för foto som amatör är lite vanskligt. Jag är de fakto inte lika duktig som proffsen, och jag har inte deras utrustning heller. Utrustningen är ett "nödvändigt, men inte tillräckligt" krav för bra bilder. Eller, i andra ord, du kan inte ta bra tillräckligt bilder utan vettig utrustning, men utrustningen är inte en garanti för bra bilder. Mest handlar det där om kunskap, erfarenhet och talang, och jag har begränsat av samtliga.

Men nu tycker alltså någon att jag är bra nog och är beredd att betala mig för att fotografera en händelse.

Så hur mycket tar man betalt? Efter en diskussion med Calle låg hans jämförelser med taxan för Vimmelfotografer närmast till hands. Det här är inte ett jobb med blixtar och utrustning, utan mer "vara där med kameran och fånga händelserna". Då borde runt en tusenlapp + moms vara rimligt. Minus skatt och arbetsgivaravgifter blir det ungefär 500 spänn i handen.

Det är en rätt låg timpeng, men om man inte har någon egentlig portfölj inga referenser att tala om, och aldrig har fått betalt innan, kanske man ska se det som oerhört smickrande att någon faktiskt är beredd att betala för ens bilder?

Hur ska vi amatörer förhålla oss till sånt här?

Mer JOBB?!

Det har varit tyst här länge, för inte mycket har hänt i mitt fotoliv. Det blir lite bilder på barnen, och en del är jag rätt nöjd med, men givet IngaNyllenIBloggen-policyn finns ju inte så mycket att berätta.

Jo, jag kan berätta att jag är hysteriskt nöjd med mitt 50/1,4 USM. Det är allt jag kan önska, och lite till. Glittrande skärpa, snabb fokus... Och sånt. Jag har förstås inga jämförbara alternativ att jämföra med (utom 50/1,8, som inte är i samma liga, även om jag var hemskt nöjd med det).

För inte så länge sedan blev jag ju ombedd att ta porträtt på en vän som behövde bilder på sig själv för kommersiella sammanhang, som pressreleaser och sånt. Den gången kunde jag inte riktigt känna att jag kunde ta betalt, men nyss kontaktade hon mig och frågade om jag ville ta bilder från ett evenemang åt henne. Och hon frågade vad jag ville ha betalt.

Hur mycket kostar fotografer? Hur mycket är det rimligt att ta betalt för att vara på plats fyra timmar, och sedan leverera X bilder? Hur avtalar man? Vad specar man i överenskommelsen?

Säger man: "Du får X bilder och jag är där hela tiden för Y kronor."

Efterarbetet är ju direkt proportionellt mot hur många bilder man faktiskt ska leverera. Det är ju lätt att TA tusen bilder, men att faktiskt leverera tusen bilder är ju väldigt mycket mer jobb än att leverera 20.

Jag är inte proffs. Jag har inte en proffskamera, även om min kamera räcker gott och väl till detta, så jag kan inte riktigt ta betalt som ett proffs, som faktiskt vet vad han gör mer än vad jag gör, även om jag faktiskt tror att jag är mogen detta.

Vad säger ni, trogna läsare? Finns ni ens?

Snälla vägled mig!!!

Morgonljus över Stockholm

Imorse, på väg till jobbet, var det ett väldigt vackert ljus ute. Spännande.
Jag hade, såklart, ingen kamera med mig, men det är ändå värdelöst att fotografera genom skitiga tunnelbanefönster. Tunnelbanan går för övrigt ovan jord det mesta av min resa.

Jag passerar bland annat Skanstullsbron på vägen, och det är en fantastisk utsikt över Årstaviken. I öster var himlen blå, och solen stog fortfarande ganska lågt, men i väster var himlen ganska mörk, dels av moln, dels av den tidiga timmen. Det gjorde att alla hus jag tittade på, särskilt sig Södersjukhuset och Essingeöarna, var vackert belysta av morgonsol, mot en mörk bakgrund. Det var oerhört effektfullt.

Och ingen kamera... Jag ska springa hem, och då kan den inte vara med.

Pappersbilderna

Ja, du läste rätt. Även jag talar i termer av "bilder" och "pappersbilder". Inte "bilder" och "digitala bilder". Och "analog kamera" och "kamera". Tragiskt.

Den vane läsaren kanske minns min analoga session nyligen?

Idag hämtade jag ett anmärkningsvärt tunt kuvert hos min lokala fotohandlare (Kungsholms Foto) som blivit något av en favorit, då de har både butikens personliga bemötande och kompetens och internethandels priser på ganska många produkter. Jaja. Åter till bilderna.

Kuvertet var som sagt anmärkningsvärt tunt. Trots att jag betalat en tia extra för dubbla kopior. Sex bilder gånger två fick jag på papper av min 24-rulle. Och de var rätt gryniga. En kombination av gammal film och överexponering gör det med film. Tyvärr. Men bilderna var i övrigt komponerade som jag tänkt, och skarpa där de skulle vara det. Jag är inte missnöjd. Om man bara använder sin analoga kamera en gång om året ska man nog inte förvänta sig så mycket mer.

Jag måste dock säga att det inte är jättelockande, bortsett från den helt osannolika optiken som ryms i de där prylarna, för det är så väldigt mycket svårare. För en amatör som jag går det så väldigt mycket energi för att få bilderna tekniskt ok att det inte blir något över för de konstnärliga aspekterna. Jag fortsätter nog att bara plocka fram de grejorna någon gång ibland.

Krya på dig i Karlstad...

En speciell hälsning till sjuklingen.

PUBLICERAT proffs

En av bilderna jag tog i förra veckan följde med en pressrelease, och finns idag publicerad i DN.

Som vanligt tänker jag inte skylta med ansikten i bloggen, och inte heller mitt eget namn, men jag är faktiskt rätt stolt.