Det där med att ta betalt för foto som amatör är lite vanskligt. Jag är de fakto inte lika duktig som proffsen, och jag har inte deras utrustning heller. Utrustningen är ett "nödvändigt, men inte tillräckligt" krav för bra bilder. Eller, i andra ord, du kan inte ta bra tillräckligt bilder utan vettig utrustning, men utrustningen är inte en garanti för bra bilder. Mest handlar det där om kunskap, erfarenhet och talang, och jag har begränsat av samtliga.
Men nu tycker alltså någon att jag är bra nog och är beredd att betala mig för att fotografera en händelse.
Så hur mycket tar man betalt? Efter en diskussion med Calle låg hans jämförelser med taxan för Vimmelfotografer närmast till hands. Det här är inte ett jobb med blixtar och utrustning, utan mer "vara där med kameran och fånga händelserna". Då borde runt en tusenlapp + moms vara rimligt. Minus skatt och arbetsgivaravgifter blir det ungefär 500 spänn i handen.
Det är en rätt låg timpeng, men om man inte har någon egentlig portfölj inga referenser att tala om, och aldrig har fått betalt innan, kanske man ska se det som oerhört smickrande att någon faktiskt är beredd att betala för ens bilder?
Hur ska vi amatörer förhålla oss till sånt här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det finns ju dock lite problematik i hur man ska ta betalt. Dels den rent privata delen att man kanske inte tycker att man är värd x pengar per timme. Samtidigt krigar proffsen för att upprätthålla sina egna priser. För vad händer om fler älskare/amatörer går ut och gör liknande jobb för en bråkdel av kostnaden? Är det då bättre att ta fullt betalt, även fast du inte känner dig som yrkesarbetande, så att du inte direkt utgör ett hot för de andra yrkesarbetande fotograferna? Problemet kanske blir att du ite får några fler uppdrag ... eller så väljer kunden en yrkesverksam och får samma pris, men likvärdiga bilder?
lite virrigt så här på morgonen :)
ja, det är ju det där. Om amatören tog lika mycket betalt som proffset, skulle jag hyra proffset. Lätt. Jag är inte lika duktig, och det syns på resultatet.
Varför ska kvalitet per krona inte vara ett relevant mått i just den här branschen? Det gäller ju överallt annars. Kan man nöja sig med lägre kvalitet, kan man få det billigare.
Om proffsen har svårt att hålla sina priser uppe, kanske de är för många? Det ska ju rimligen vara marknadsmässigt där också. Och om amatörer kan göra ett lika bra jobb som proffsen, varför ska proffsen ha så mycket mer betalt?
Och om ingen är intresserad av den extra kvalitet som proffsen tillhandahåller, då kanske de inte ska vara så många.
Men samtidigt känner jag med duktiga människor som inte kan försörja sig på det de gör.
Jobbigt.
Det kallas väl marknadsekonomi. Samma diskution har förts på microstocksiter där man kan få sjukt bra bilder för en extremt billig peng.
Jag tycker det är bra. Jag tjänar hellre pengar på min hobby än låter ett överbetalt proffs tjäna pengar.
Sen ang. ersättning. Du kan väl tjäna det första halva basbeloppet som hobbyinkomst utan varesig skatter eller andra avgifter.
Ja, jag håller nog med där.
Det kommer alltid att finnas en marknad för proffsen till speciella jobb, de som faktiskt kräver det där lilla extra som skiljer proffsen från amatörerna, men frågan är om proffsen kommer att kunna kräva HELA marknaden.
Den här typen av jobb tror jag inte de kommer att kunna behålla. Min kund är inte intresserad av att betala för ett proffs. Hon behöver inte det extra som skiljer mig från ett proffs och har inte råd med det heller. Och hon uppskattar (eller uppskattade) att jag faktiskt känner henne och kunde fånga just henne, som hon såg det sist, något ett proffs misslyckades med för ett år sedan, även om bilderna var tekniskt bra.
Nej, marknadsekonomi får det nog faktiskt bli.
Skicka en kommentar