Jag tror att de flesta som hänger på min amatörnivå klarar sig långt med hyfsat billiga grejor. Jag tror verkligen inte att man behöver fina prylar än jag har. För det mesta. Strikt talat tror jag att även proffs skulle klara sig ganska bra med de prylar jag har.
Men...
Problemen uppstår i speciella fall. De fallen uppträder så sällan för oss amatörer att det för oss helt enkelt sällan är ekonomiskt försvarbart att köpa objektiv och hus för tiotusentals kronor styck. Proffsen måste kunna ta bilder även under besvärliga omständigheter, och då krävs det faktiskt finare prylar.
Ikväll roade jag mig, som så ofta på onsdagskvällar, i det mörka ridhuset som är fyllt av hästar som rör sig fort, relativt förmågan hos min kamera. Framförallt upptäckte jag att jag hade väldigt svårt med just en specifik detalj, som tveklöst skulle ha blivit mycket lättare med ett mycket finare objektiv.
Såhär:
För att få ljuset att räcka till öppnade jag bländaren på max, vilket är 1,8 på det här halvtrasiga objektivet som ska bytas ut*. Med en bländare på 1,8 och fokus på ca 10-15 meter blir skärpedjupet ganska litet. Den som orkar får gärna räkna på precis hur litet. Från det att avståndet mätts, till det att objektivet snurrat klart hinner det faktiskt gå så lång tid att motivet har hunnit flytta sig ur fokus. Just hastigheten för fokuseringen är något som skiljer billiga från dyra objektiv. Detta problemet uppstår när man försöker fotografera motiv som rör sig ganska fort utan blixt trots dåligt ljus. Det är egentligen inte så ofta det händer. Åtminstone inte för de flesta. Jag har nog svårt att motivera att jag behöver USM-objektiv för att fotografera fruns ridlektioner en gång i veckan...
* Varför använder han ett trasigt objektiv? Jo, jag ville se hur trasigt det egentligen var. Svaret var "skittrasigt", men det hör egentligen inte hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar