Fett me cred till Canon!

Det 50mm-objektiv jag införskaffade nyligen var inte fräscht. Kanske någon tappat det i golvet eller något, vad vet jag, men det funkade inte som det skulle iallafall, så jag lämnade in det till butiken där jag köpt det för att få det fixat, och de sa "Det tar ett par veckor." Det gör det nog i normalfallet, men tydligen är det stora serviceföretag (inte Canon själva) som åtagit sig att fixa dessa garantiärenden överbelastat, och mitt objektiv skickades till Danmark.

Företaget i Sverige som tog emot det har en hemsida där man ska kunna följa sitt ärende. Denna sida uppdaterades aldrig. Den uppdaterades inte heller när jag slutade vara kund hos dem. Jag fick veta att det skickats vidare till den och den verkstaden som hade det och det telefonnumret, men inte förrän jag ringt och jagat dem lite. Det tog dem tre dagar att besvara mitt mail. Jag rinde dit och fick veta att de aldrig hört talas om mitt objektiv. De suckade och förklarade att jag inte var den första.

En vecka senare jagade jag igen. De hade fortfarande inte fått det, och jag ringde tillbaka till första företaget. Nej, de hade ju skickat det till den här firman i Danmark, vars telefonnummer de inte fick lämna ut till mig, men det var hos det danska företaget jag var kund, så det var dem jag borde bråka med.

?!

Danskarna svarade dessutom inte i telefon när det svenska företaget ringde, och jag hänvisades till Canon.

Tjejen på Canon bad att få återkomma om en liten stund när hon kollat vad som hände. Det gjorde hon, och hon förklarade också att mitt objektiv skickats till Danmark, att det tagits emot där, men nu inte längre fanns. Hon bad med en mycket uppriktig ton om ursäkt för allt strul och frågade var jag bodde, så skulle hon skicka ett nytt. Det nya kom idag, och jag är nöjd.

Är detta konstigt?

Egentligen är det här en självklarhet, men Canon ska ändå ha cred för att de faktiskt, till skillnad från många andra, till exempel sina underhuggare, insett hur självklart det är och för att de utan ett ords diskussion eller att någonting krävdes av mig bara skickade ett nytt.

Mitt förtroende för Canon som företag har stärkts. De tar mig, som liten privatkund på största allvar. De ber om ursäkt när något gått fel, vilket det ju faktiskt kan göra i alla organisationer, och löser det på snabbaste bästa sätt. Inget snack!

Jag upptäckte dessutom precis att det är samma standard för gängor för 52mm diameter hos Canon som hos gamla Nikon. Detta innebär att jag i den gamla väskan med antikviteter kunde rota fram
1 gult filter
1 orange filter
1 rött filter
3 skylightfilter
3 linsskydd
1 ytterligare skylight, färdigpreppat med vaselin för romantiska porträtt
1 polariserande ball filter som jag måste läsa på mer om
1 CloseUp #1 (verkar inte göra någonting att tala om)
1 CloseUp #2 (Fattigmans-macro, som låter mig komma dubbelt så nära. Ett förstoringslgas helt enkelt)

Woohoo! Jackpot!

På rent djävelskap sitter det nu ett Nikon linsskydd på. Och ett Nikon Skylight, för jag har lärt mig att när allt annat är glömt och avtaget, kan det vara ett extra filter som går sönder istället för objektivet. Därför har jag fortfarande mitt tele i en bit...

Bara för att leka och testa de roliga sakerna tog jag den här bilden som är direkt från minneskortet. Inget photoshoppande alls.