Nu, när jag tittat på bilderna har jag kommit fram till att det antagligen beror på just det där med den enkla estetiken, få linjer som egentligen inte föreställer något, men som alla ändå direkt kan känna igen. Jag såg i sökaren* att jag tyckte om det, men förstod inte varför.
Det gör jag nu.
Och ja, jag känner direkt igen min son på båda bilderna.
...
* Nej, lumixen har ingen sökare, men jag såg det på displayen, då. Och ja, jag använder fortfarande Stora kameran.
1 kommentar:
I LOVE THE SUDDIGA! HAHA!
Helt underbart snyggt. Tänk dig att du rullade in på Elvishaket i Haga och där hänger den första bilden i ett hörn. Vaere om liksom, varför har ungen såna där uppblåsbara flytgrejer på armarna, frågar du dig själv på Jerry Williams söder-dialekt :) Jag tror faktiskt inte att jag hade tagit vattnet på bara den bilden.
Fast 4:3, slutade vi inte med det formatet för typjättelänge sedan??
Skicka en kommentar