De här tre första visar ett barn jag älskar, och följdaktligen tycker jag om dem oavsett konstnärliga kvaliteter, men just de här tycker jag om ändå. Jag har svårt att ta cred ordentligt, för det var inte riktigt meningen, men jag tycker ändå om resultatet.
Jag har alltid velat kunna teckna, sådär så att jag kan ta med bara precis de pennstreck som behövs, och utelämna allt annat. Att säkert kunna ta en kulspetspenna, disponera pappret, och sedan, på under en minut, kunna visa upp några få streck, som alla direkt förstår, är en konst jag alltid imponerats av. De här tre bilderna har lite av de kvaliteterna. De visar en form som jag direkt känner igen, trots att bilderna är suddiga intill oigenkännelighet. Det tycker jag om.
Dessutom är jag lite nöjd att jag fick med ljuset i vattnet, och skuggorna som vore de en vinjett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar