Vad? Hur? Varför?!

I kursen diskuterades idag några olika delar av fotograferande. Det måste finnas något att avbilda. Det måste finnas någon som avbildar det. Och, om det faktiskt ska bli någon bildupplevelse, någon som upplever bilden. Enligt Göran Segeholm tar sig fotografer i allmänhet genom de tre viktiga stadierna i ordning.

I början är man mest intresserad av VAD man fotograferar. Sina barn eller högtider eller kändisar nämndes. Eller båtar. Vem känner vi som gillar båtar?

Man fortsätter med att fundera över hur man bäst fångar det där. Man börjar då intressera sig för hur man får kameran att prestera. Vad kan jag åstadkomma genom att byta objektiv, genom att ändra bländare eller slutartid?

Tredje steget, som handlar om att försöka kommunicera, och kommunikation fordrar ju en mottagare. Hur får jag betraktaren att uppleva och tänka det jag vill? Hur kan jag komponera så att min avsikt med bilden går fram? Det där är ju hopplöst, om man inte först lärt sig hantverket.

Man skulle också kunna tänka sig att man börjar prata om de där Reglerna, för jag tror att de går hand i han. När man börjar, då tänker man inte på några regler. Man pekar, klickar, och är nöjd med att ens vackra barn finns på en bild. Efter ett tag börjar man bli varse att det finns folk som redan tänkt ut en massa saker. Man ska ha skärpa på rätt ställe, bilden ska vara rätt exponerad. Lite diagonaler och andra linjer är ofta trevligt. Sätt blixten i taket, för annars får du fula skuggor. Och så vidare. Här försöker man lära sig reglerna, och följa dem.

I tredje steget, då vet man att reglerna finns. Man vet dessutom varför de finns, och det är först nu man förstår när och varför man ska bryta mot vilka regler. När ska jag ha lite oskärpa? Vad uppnår jag hos mottagaren om jag exponerar lite för länge? Vad känner mottagaren om färgerna är lite märkliga?

Jag har långt kvar, innan jag är framme vid steg tre!