Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

lördag 23 maj 2009

De första ansiktena, men vi börjar försiktigt.

De första ansiktena i bloggen blir semikändisar. Många har faktiskt sett de här djuren före mig. Just de här individerna. Tillsammans är de rätt osannolika att fånga på samma utflykt.

Titta Vovve!



Ett tag övervägde jag att bara ta en, och ljuga och påstå att jag faktiskt varit ute i skogen, men ganska fort insåg jag att man kanske ändå inte skulle gå på det. Rätt beskuren är det ganska uppenbart vilken miljö vi vistats i, jag och djuren


Och att få se en sån här, ens i en djurpark, är faktiskt ganska osannolikt.


och så, dagens Vinnande Leende.


Och varför brydde jag mig ens? De här bilderna var faktiskt ganska tråkiga. Inget vackert ljus, ingen vacker komposition och halvtaskig bildkvalitet. Kan någon berätta för mig vad jag gjorde fel, utöver att inte ge mig ut i den Riktiga Skogen?

3 kommentarer:

Krille sa...

Jag gillar att titta på bilder, att lämna kritik är jag värdelösare än en mask på! Om jag hade tagit bilderna så hade jag nog kört med tre steg kortare slutartid för att få lite mer färg och kontrast, men framför allt hade jag väntat på ett bättre utryck, kanske ansikte, kropp eller skugga vad vet jag. Hemma framför datorn hade jag nog ställt WB på ca 5600.

Men din vinnaren är även en vinnare hos mig i Karlstad, riktigt snygg bild

annannan sa...

Hördu, om det där vinnarleendet funnits som vykort på Skansen skulle jag köpt minst tre exemplar. Ett bra porträtt på ett ovanligt porträttdjur är en vinnare.

För mig som djurintresserad fotouppskattande lekman behövs ingenting annat.

Utgår man däremot från så sönderfotograferade djur som brunbjörn och varg har man gett sig en superöverkursuppgift om man vill åstadkomma intressanta bilder från ett vanligt besökarperspektiv i djurparken, tror jag.

Isidor sa...

Du kan ha rätt i det där. Det är lite hårdare konkurrens på de Tuffa djuren.