Mitt bildmässiga navelskåderi. Ett försök att lära av mina egna bilder. All konstruktiv, saklig kritik emottages tacksamt.

lördag 23 maj 2009

Ansikten och antik optik

Nyligen skrev jag om gammal optik och möjligheterna att använda den på min hyfsat moderna kamera. Det finns en en lång rad olika möjligheter att hänga på annan optik än den kameran är avsedd för, alltifrån en stålring för någon hundralapp till ganska avancerade prylar med inbyggd elektronik, och det tycks, när jag läst på om det, finnas flera skolor. Dels de militanta prylbögarna, som bestämt hävdar att man inte kan fotografera utan "det bästa", där det bästa kan variera definitionsmässigt väldeliga och dels de som hävdar bilden som sådan och inte tekniken. Somliga hävdar att man inte kan fotografera utan den absolut bästa optiken, som tycks vara Carl Zeiss-linser i Nikkor-optik som inte är den allra modernaste. Andra hävdar att elektroniken är det viktigaste av allt, ju tuffare chip, desto bättre bilder. Och den tredje skolan, den jag tillhör, som säger att det kvittar vad man har för utrustning om man inte komponerar bilder bra, och har fina motiv och allt det där. De mest pragmatiska människorna tycks ha kommit fram till att den fantastiska optikens fördelar med råge uppvägs av det faktum att det är så förbannat svårt att använda den att folk tar skitbilder ändå. Att linserna kan leverera ljus utan störningar och med hög skärpa, kan ju faktiskt kvitta, om du inte har vettiga hjälpmedel för att fokusera. På gamla kameror hade man mattglasskivor, som på ett effektivt sätt kunde visa när bilden var skarp, men det finns ju inte normalt på en modern kamera, och då är det precis hopplöst att veta när det är riktigt riktigt skarpt, och då blir bilderna faktiskt i allmänhet suddigare med manuell skärpa än med automatisk.

Själv valde jag den mellanring som inte kostade mer än att jag kunde spontanshoppa den, och den är helt enkelt en aluminiumring som på ena sidan passar mitt Canon-hus, och på andra sidan Nikons bajonettfattning. Utmärkt. Enkelt. Och skitsvårt!

Den här bilden är jag dock lite nöjd med. Försök att bortse från den stökiga köksbänken i bakgrunden.

Men det är något skönt med allt stålet och de härligt tunga glaslinserna, och hur fantastiskt mjukt och lätt det är att vrida på fokusringen. Ska man faktiskt investera i mattglasskivor till detta huset? Jag tror det går att köpa en annan sökare, med mattglasskivor. Någon som vet?

Hus: Canon EOS 400D, mellanring, Nikkor-O 35mm

Inga kommentarer: