Jag har emellanåt försökt ta om hans bilder. Lite som ett pedagogiskt trick. Som i "Här har jag en bra bild. Kan jag ta en likadan? Om jag försöker och misslyckas, vad är skillnaden mellan min och den som var bra? Vad behöver jag förändra och lära mig se?"
Emellanåt lyckas jag dock rätt ok.
Framförallt är det lite roligt.
Jag har...
- ...beskurit båda bilderna. Den gamla mycket kraftigare än den nya
- ...gjort min bild svartsjuk
- ...scannat den gamla bilden från papperskopia, vilket förtagit mycket bildkvalitet
En sak jag lärt mig nu, är att jag inte tittat på de gamla bilderna ordentligt förr. Jag går ut, ser vad jag tror är den gamla bilden, försöker ta den, och kommer hem och ser att jag mindes alldeles tokigt. Jag har en inre bild som skapats över rätt många år av hur min fars (eller mors, hon är också duktig!) bild såg ut, men den stämmer inte med verkligheten, och den jag försöker ta är en som är likadan som den i mitt huvud, och den är inte lika bra. Det ser jag när jag kommer hem.
Jaja...
Jag lär mig väl något. Som att en fin bakgrund på rätt sätt ibland är rätt fint.
Och jag lär mig en annan dag, för jag har inget vettigt normalobjektiv som är roligt att ta bilder med...
2 kommentarer:
Vilken rolig idé! Och jag tycker visst att du har fått till dem på ett väldigt bra sätt. Från en utomstående betraktares öga är det svårt att välja vilken bild som skulle vara bäst komponerad. De är oerhört lika och ändå speglar de över 30 år av förändrinar. Jag vill säga att det är fotografens rättighet att göra små förändringar i bilden.
Nej, det är klart du inte kan säga vilken so är bäst komponerad, för jag har ju ändrat, så att de ska vara så lika som möjligt.
Om du såg orginalen, skulle du nog tycka att den gamla bilden var bäst.
Skicka en kommentar