Det är svårt att tro, men jag bor en knapp halvtimme med kollektivtrafik från Stockholm City, och jag har den här naturen en kvarts promenad hemifrån. Javisst är det en ganska civiliserad natur, men ändå.
Och hösten kan vara vacker. Jag har aldrig tyckt det, aldrig sett det, förr, men i år har jag bestämt mig för att leta efter det, och då finns det ju där. Man mår så mycket bättre när man letar efter, och hittar, det fina, än tvärtom.
Jag vet inte varför men jag gillar parkbbänkar. En öde parkbänk på något vis så alldeles väldigt öde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar