Vad gör man?
Man plockar såklart fram ansiktsmålarkitet man köpte på Buttericks för några veckor sedan, och testar. Man tar Tigern på framsidan av lådan, särskilt som sonen ju såklart vill vara tiger.
Och sedan plåtar man järnet. Det här är inte en dålig dag. Verkligen inte.
Sa jag att jag köpt ny kamera? Och att jag är skitnöjd? Jag förstår inte att jag kunnat leva utan. Eller, det kanske jag inte kunde heller. Men nu lever jag igen.
Pengar kan inte köpa lycka, men pengar kan köpa kameror, och med kameror blir man lycklig.
söndag 3 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag får väl ge dej ett grattis till sjuan så du inte tror att jag gråter mej till söms av avund!
Hur känns den storleksmässigt?
Större, men inte för stor. Fast jag undrar hur den blir med batterigrepp. Inte så att jag har något, men...
Å andra sidan räcker batteriet längre än alla mina minneskort ihop.
Inte ska du gråta. Du kan få komma hit och låna min.
Vi kanske kan bytlånas ett tag, om du vill kan jag hinka på 10-22'an på mitt 400 hus ;)
Ja. Hm. Kanske. Lite. Fast bara en liten stund.
Inte länge.
Jag är nämligen kär.
Skicka en kommentar