Första dagen på jobbet. Vad gör man? Går tidigt såklart. Och kommer sent. Klockan tre deklamerade jag mina planer för kollegorna som svarade "Varför då?" på vilket jag, såklart, replikerade "För att jag inte vill jobba mer nu!" och gick.
Jag promenerade från Fridhemsplan till vattnet, längs Norr Mälarstrand, där alla som solade var för nära för att jag skulle kunna fotografera diskret, till Gamla Stan, och sedan Götgatan till Medborgarplatsen, där jag sonika satte mig på en bänk och halade fram ett teleobjektiv. Som vanligt var det bättre än alla osynlighetsmantlar i litteraturhistorien. Resultatet syns nedan...
Inte bara är han liten. När de andra hundarna får veta vad han jobber med, kommer de att döda honom som den Qvissling han är! (Och nej, jag vet inte hur det stavas!)
Vad tror ni den här har att säga om sin artfrände?
Kostym, sandaler, cykel och rosa ryggsäck. Sån ska jag bli när jag blir gammal!
Om någon annan redan fotograferar, poserar de för honom, och jag får gratispoäng!
Punken är inte död. YAY!!!!
Man är bra djävla nöjd med sig själv om man springer genom centrala Stockholm klädd i bara ett par små shorts och löparskor. Och han skulle säkert springa i cirklar runt mig tills jag stupade...
För sju år och en dryg månad sedan, i Fatbursparken, ett par, tre hundra meter från bänken jag ockuperade i eftermiddags, satt jag och väntade på Kattmamman aka, Bridz, min alldeles nya date, som jag besökte för andra gången. Jag hade köpt två liter jordgubbar och en serietidning, och tänkte avnjuta rubbet på en parkbänk, när en flicka, precis som den här, med en likadan pärm, kom fram och frågade om jag hade tid att prata. Jag hade flera timmar, och bjöd på jordgubbar medan vi satt på parkbänken och pratade om alla stackars barn i världen. Nu, ungefär sju år senare, har jag donerat ungefär åtta och ett halvt tusen kronor till Rädda Barnen, och jag har inte slutat än. Jag övervägde att köpa en liter jordgubbar åt den stackars flickan, som bara blev avvisad hela tiden, men såg inga.
Pridefestivalen är över och jag hade inte möjlighet att beskåda paraden, men de här två var också hemskt söta.
Nej, nu tog det slut på saker att skriva om.
Krille, om du läser detta, så är denna till dig.
Det var kepsen som gjorde det. Utan den hade han bara varit en vanlig tönt på Rullbräde.
Det är nästan så man tror hon visste om mig, och poserade. Jag hann ta inte mindre än sex bilder medan hon långsamt och elegant tog på sig glajjorna. Tack!
Det har varit en fin dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar