mer om Regler

En sak jag noterat flera gånger i pressfoto och lite överallt där dokumentativa, snarare än konstnärliga, porträtt förekommer är att regeln med horizontell horizont verkar vara klart underordnad att det porträtterade är på rätt håll. Jag har noterat att jag också gör det. Jag satt precis och tittade på en bild jag tog i fredags av en kollega som står i ett gym, och jag kände att jag var nöjd med den. Nöjd på alla sätt. Jag hade följt alla regler. Den är bra exponerad, bra komponerad, bra ljussatt.

Men, vänta nu! Om jag tittar noga är horizonten verkligen inte rak. Det stör inte det minsta, för han är lodrät.

Ja, det där är säkert självklart för er andra, som har läst alla böckerna redan, vilket jag verkligen inte hunnit och gått kurserna, vilket jag inte ska göra än på några veckor och...
Men för mig var det lite av ett uppvaknande. Det kan väl aldrig vara så att jag börjar lära mig reglerna på ett sådant sätt att jag vet vilka jag ska strunta i? Det är nämligen det jag strävar efter. Det är lite Zen. Det är Nästa Nivå. Nej, jag är nog inte där än. Jag har nog bara förstått ännu en av reglerna man sedan kan bryta mot när man lärt sig det ordentligt.

Nej, jag är nog inte riktigt där än, fast jag är nöjd med bilderna jag tog på kollegorna i fredags. Gym med panoramafönster gör sådant med en...