Jag ser ofta bilder skapade av ett konstnärligt skäl. De är inte tagna ur något dokumentärt syfte, utan enbart för det konstnärliga. Dessa tenderar att avvika starkt från de normer som gäller "Bra Bilder" i andra sammanhang. De är ofta inte skarpa. Det kan finnas rikligt med både avstånds- och rörelseoskärpa i dem. De är ofta udda exponerade. Antingen väldigt mörka eller väldigt bleka. Ibland har de märkliga vitbalanser och färgmättnader ocskå.
Jag gillar det inte. Det är en sorts feglir. Vem som helst kan vinkla kameran snett och vrida upp eller ner exponeringen. Det innebär inte autoamtiskt att bilden blir bra. Det innebär inte heller automatiskt att bilden blir vacker. Det innnebär i och för sig å andra sidan inte heller med nödvändighet motsatsen.
Normerna som finns vad gäller exponering, skärpa, horizontell horizont*, rimlig färghantering vad gäller mättnad och svärta och annat har inte hittats på av någon bara för att alla bilder ska bli likadana. De finns där, därför att det är det som funkar för en människa att titta på. Ska man avvika från det ska man ha ett skäl. Man kan skapa väldigt starka effekter av fart med rörelseoskärpa och man kan ibland skapa surrealistiska stämningar med exponering, men man ska veta vad man gör och man ska göra det medvetet och man ska veta vilka regler man bryter mot och varför. Allt annat är antingen experiment man ägnar sig åt för att lära sig, prova sig fram och öva eller pretentiöst dravel.
Jag återkommer ständigt till det i slutändan känner jag. Konst är inte konst om det inte är medvetet!
* Ja, det hörs ju på orden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
För mig behöver inte en bild vara tekniskt perfekt och skapad efter rådande normer, tvärtom kan jag tycka att de tenderar till att bli lite tråkiga. Det viktiga är att bilden förmedlar någon slags känsla, och att bilden väcker min nyfikenhet.
Absolut. Jag menar ju inte att bilden måste följa normerna för att vara bra, men jag menar att en bild inte automatiskt blir intressant för att man avviker från normerna. Ett tråkigt motiv blir inte spännande för att det blir suddigt eller överexponerat. Har man något att säga med sin bild, och använder en effekt som inte följer normen för att förmedla det, då kan man skapa konst på hög nivå, men det måste finnas en tanke med det.
Då är vi helt överens. Som bandet Refused en gång sjöng: "Good frames won't save bad pictures".
Haha!
Ja, det är sant!
Jag tror också att man knappast kan behärska de här extra finesserna om man inte kan grunderna. Först när man kan ta en tekniskt "korrekt" bild, den typiska pressbilden, kan man börja åstadkomma något med det andra. Fast det kan ju vara kul att experimentera för det!
Skicka en kommentar