Det där är ju en rätt stor fråga.
På jobbet har det alltid varit mycket fotosnack, eftersom vi är många som är fotointresserade. Ofta har det handlat om att jämföra bilder, diskutera ljus och sådant. Sedan herr Teknikonanisten A började, har diskussionerna, under hans ledning, huvudsakligen rört sig om siffror och utrustning i allmänhet och hans "skitdyra" grejor i synnerhet. Siffrorna är rätt ointressanta så länge man inte gör något vettigt med dem. Nu har jag sett några av bilderna A tagit. Jag hade kunnat ta dem lika bra med min kompaktkamera. Han har plåtat katten. Ungefär. Och för det behöver han en tjugotusenkronorskamera. Eller två. Och studioblixtra.
Ja, han kanske tar andra bilder också, vad vet jag? Men han har inte imponerat på mig än iallafall. Men så började jag fundera över den klassiska Frågan, så ofta ställd i det gamla radioprogrammet Riskradio:
"Är du så djävla bra själv, då?"
Är jag det?
Är det tekniken som gör att jag tar de bilder jag tar, och att de inte är sämre? Kan jag verkligen hantverket? Begriper jag hur man använder de olika grejorna?
För länge sedan tog jag en del bilder jag nog tyvärr inte överträffat många gånger, och dem tog jag med den Nikon F2 jag ärvt av min far. Han köpte den 1975. Den är alltså lika gammal som jag. Den har ingen automatik. Den har en inbyggd ljusmätare som säger om man är rätt på det, över eller under, och den visar dessutom konsekvent ett bländarsteg fel, åt underexponering till, men den optik som finns till är oöverträffad.
Idag plockade jag fram den och en filmrulle jag hade stående i kylskåpet. Jag hoppas den inte blivit för gammal, men jag tror inte det. Nu har jag tagit den rullen, och vi få se vad det blir av det. Jag återkommer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alltid tråkigt med sådana teknikfreaks. Det finns en hel del fotografer på Fotosidan som har utrustning för 150 000, och som inte har fattat någonting när det kommer till ljus och komposition, och som inte orkar fota annat än katten och krukväxterna.
Alltså, min 70-200 slår din farsas gamla nikkor vilken dag som helst? Vill du ha siffor som bevis?
:)
Kram på dig.
Strikt talat vill jag inte påstå att jag kan heller. Jag har en känsla av att jag tar skitmånga astråkiga bilder.
Men blir det bra med den här kameran, så är det för att man gör rätt.
Det är som en av kamerapolarna på jobbet beskrev det, när audiofilerna i hans gymnasieklass lyssnade på orgelmusik, som de egentligen avskydde, bara därför att det var det enda som gjorde deras anläggningar rättvisa!
Skicka en kommentar