Folk som fotograferar djur i naturen brukar ha de längsta objektiven av alla. De brukar gömma sig och vänta och ha stativ och grejor.
I landet Tvärtom, där jag bor, går man ut med sitt 50mm-objektiv, och upplever problemen med att inte ha macro. När man fotograferar änder. Vilda änder. I Naturen.
Den här bilden suger riktigt illa, rent tekniskt, men den är lite rolig sett ur motiv och situation. (För säkerhets skull tar jag med en som är skarp också...)
2 kommentarer:
Nej, fan heller! Jag håller inte med dig. Jag tycker att den övre bilden är mycket bättre/härligare/skönare/mysigare/löksoppa.
Jag må vara galen, men jag tokgillar den oskarpa näbben, den lilla fläcken som är skarp på halsen gör att jag får fundera lite snabbt över vad jag ser, och får låta fantasin ge mig resten. Den får fyra av fem abstrakta änder. ;-)
Intressant.
Ja, ur ett konstnärligt perspektiv kanske en suddig bild kan vara bra. Om man medvetet skapat något sådant. Nu har jag inte det. Jag har försökt ta en bild på en and, men den ville smaka på kameran, och då blev det som det blev. Det finns inget konstnärligt uppsåt i den bilden, och då har jag svårt att motivera att den skulle vara bra. Tekniskt är den ju helt åt skogen på alla håll och kanter, och, framförallt: Den är verkligen inte det jag försökte göra.
Men tack ändå!
Skicka en kommentar