Jag är fumlig

Jag fumlar. Jag tappar saker i gatan. Jag slinter. Jag stoppar ner saker utanför fickan utan att märka det. En del av det handlar om jag att ibland blir lite upphetsad och vill få fram kameraprylar (eller andra prylar i andra sammanhang) fortfortfort. Då är det dåligt om alla saker ligger under samma lock. Man öppnar locket, lyfter upp ett teleobjektiv, och ut ramlar det andra extra objektivet och alla småsaker.

Därför vill jag ha en kameraväska där varje sak har ett eget fack med ett eget lock. Jag ska inte tappa ett objektiv ur väskan, för att jag öppnar till ett annat. Jag ska inte tappa ut alla mina objektiv för att jag ska byta minneskort.

Att sy sin egen väska är inte trivialt. En som verkar passa mina behov suveränt kostar $25 hos Amazon.com. Om inte min mor råkat köpa en strålande fin väska i julklapp åt mig, kanske jag slår till och investerar några hundra kronor i en sådan efter jul. Man får se.

Vissa mindre anpassningar går dock att göra på befintlig utrustning.

De här två minneskortsfordralen håller två kort var. Jag har helt kallt halat fram den ärvda Singer-maskinen från 60-talet och sytt fast dem. Det blev kalas!

Nu behöver jag inte öppna något där jag riskerar att tappa ut andra saker för att komma åt ett nytt kort, och det vill man ju faktiskt göra rätt ofta. Ett litet steg på vägen.

Det är tyvärr att gå ett steg för långt, men det bästa vore att skaffa sig en sele av den typ som soldater använder. De sitter bra, de har tusen fästen för allt möjligt och man skulle kunna ha en väska för varje pryl, som satt rejält fast och som var lätt att nå. Men jag drar nörd-gränsen strax innan det.