Vi stannade där i somras, ryckte i dörren, och insåg att ingen hade ätit där på ganska länge. Det kom ingen konstig gammal gubbe heller, och introducerade ett spännande äventyr, utan det var bara så vansinnigt stängt det kan bli.
Jag tänkte, att här fanns kanske en historia att berätta, och kanske kunde jag få lite spännande bilder där.
Nu, när jag tittar, inser jag, precis som Johan Rheborg, att jag har nog ganska mycket att lära mig. Precis som han vill jag ha en människa med. Fast, jag har nog ännu längre kvar än han.
Den intresserade ska absolut se Henrik Schyffert och Johan Rheborg i Alla är fotografer.
Mina bilder blev bara sååååå djävla tråkiga. Vad borde jag gjort istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar