Om att få betalt för foto

Ibland när jag förvärvsarbetat, och upplevt arbetsgivare som snåla, har jag blivit provocerad av att just snålheten. Som anställd är en löneförhöjning (eller motsvarande materiell ersättning) egentligen den enda uppskattning som faktiskt betyder att arbetsgivaren uppskattar ditt arbete så mycket att det h*n är värd att avstå något för det. Betalning är en absolut bekräftelse.

Det är ett av skälen till att jag vill ta betalt för foto. Det faktum att någon är beredd att betala för det är en bekräftelse på att det är "bra nog för sammanhanget" på något sätt. Jag har hittills varit väldigt blygsam när jag tagit betalt för bilder, av en rad olika skäl. På gott och ont.

Jag har tagit en del skvallerpressbilder, och några av dem har sålts. Jag har hittills inte fått några pengar, men det visade sig att det har att göra med att alla inte är överens om hur alla avtal ska tolkas. Där jag inte är en del av alla, utan det är bildbyråer emellan. Icke desto mindre har någon köpt bilderna, och publicerat dem. De har alltså varit "bra nog" för det sammanhanget. Det är en form av bekräftelse.

Är det inte så med alla konstnärer*, att man skapar för att få bekräftelsen att någon ska säga "Vilken fiiiiiiiiin teckning du har ritat, lille vän. Vad föreställer den?"

Pengar (även om de blir noll kronor på grund av avtalsstrul) är en mätbar variant av uttalndet ovan.

* Att vara konstnär är inte ekvivalent med att vara varken heltidskonstnär, framgångsrik eller ens duktig. Och jag är nog lite försiktig med att använda den termen själv.
Eller. Nej. Det ska inte vara något Jante här inne. Jag är fotokonstnär när jag tar fram min kamera. Capisce?