Den som har en stadig budget för foto kan investera i några rejäla reflektorer för dryga 1100 spänn styck, några stativ och kanske en assistent, även om de sista ofta är gratis om man är duktig och känd nog. Den som är på en lite tajtare budget och lägre ner på rankingen kan, med en pappskiva och lite lim (gärna på sprayflaska, om man råkar ha det gratis på kontoret) och aluminiumfolie för tjugofem spänn, förfärdiga ett liknande redskap själv. Dem du bygger själv, med en pappskiva eller två, är såklart väldigt mycket sämre än de proffsiga, dyra, flotta grejorna, men de är å andra sidan väldigt mycket bättre än ingenting, om proffsprylarna är utom räckhåll. Jag är själv överraskad över det positiva resultat mina, på lunchen ihopklistrade, reflektorer bidrog med. Lägger man lite tejp, och en extra pappbit också, får man dem så att man kan ställa dem ifrån sig. För den assistentlöse.
På det hela taget måste jag säga att det var sjukt roligt idag. Vi hittade en miljö som var lite speciell, och gav de effekter vi ville ha, och ljuset var, såklart, ett av de starkaste på hela året. Jag jämförde, bara på kul, exponeringsvärdena och bilderna vi tog i skuggan under bron hade mer ljus än dem vi tog i studion i höstas. Egentligen självklart, men det känns inte så när man kliver in i skuggan från ljuset utanför.
Idag var det skitroligt, och även om både jag och modellen höll på att bokstavligen svettas bort fullständigt, blev mycket bra. Men inte allt, såklart. Men något tiotal bilder av de drygt 550 exponeringarna borde man väl få ihop? Är en bild på 25 ok?
Allmänt om resultatet då? Jag är lite nöjd. Jag upplever att de här bilderna är mycket bättre än mycket annat jag gjort. Jag har tänkt mer. Det var mindre stress, bara vi två, inget som störde, och det fanns ro att titta ordentligt i sökaren och komponera, och det fanns ro att dubbelkolla exponering mot histogram, och det var tur, för allt blev inte rätt från början, och mycket av regin funkade. Nu är den här tjejen vass på att ta instruktioner, och hon är inte rädd att ta i och göra de där poserna som ser skitlöjliga ut överallt utom just på foto. De ser faktiskt rätt löjliga ut även i sökaren, men det är det som ger bilderna det extra av glamour. Nej, jag kan nog inte titulera mig glamourfotograf, men det vore roligt!
En lärdom, och något jag inte gjorde bra, trots att jag faktiskt tänkte på det, är att ögat är betydligt mindre känsligt för kontrast än kameran. Det är svårt att se när skuggorna blir för hårda i sökaren, och det känns som något man måste få mer erfarenhet för att lösa. Och bättre reflektorer. Och kanske en assistent som håller dem...
Resultatet presenteras när motivet godkänt bilderna. Får man inget betalt kan man ställa sådana krav som modell...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar