I lördags besökte jag en hopptävling. Denna gång fick jag nöjet att ta bilder i ett ridhus som hade lite dagsljus in genom fönstrena utöver den minst sagt förnämliga belysningen. Det blev en helt annan kvalitet än jag är van vid, och det var kul.
Det var dessutom ett vackert höstljus när solen kom fram framåt eftermiddagen. Det var rätt disigt ändå, och Skåne ser faktiskt ut såhär. När det är vackert. Jag brukar trivas med väldigt korta skärpedjup, vilket förmodligen beror på att jag ofta tar porträtt, men den här bilden blev mycket mer stämningsfull med ett stort skärpedjup, och jag borde ha haft ett ännu mycket större.
Jag kommer fram till så mycket när jag granskar bilderna, men i Stundens Hetta glömmer jag alltid hälften. Tur att man kan ha tur ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar